djurtube.com

Blog

  • Forza Guldgossen!

    För första gången på väldigt många år valde jag bort mitt Juventus, som under kvällen spelade hemmamatch mot Palermo. Anmärkningsvärt och uppseendeväckande på samma gång, dock desto mindre konstigt att det var Guldgossen som var orsaken. Torsdagen 23 september steg Ludvig Jansson medelst band upp på världens minsta scen och rev av ett par kända låtar, ett par gospellåtar och ett par till. Djurtube.com hade givetvis utsända på plats, resultatet av detta ser ni här nedan.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=a5GDiUuDmi4]
    Sov på min arm.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=b9n9R_gJA5I]
    Du har väl aldrig trott på Gud?

    /Hennart Lyland

  • Nåt att imponeras av

    Rent hypotetiskt kan man ju tycka att det bortom allt rimligt tvivel borde finnas liv på andra planeter, om inte i vårt solsystem så i alla fall i nåt annat. Ett liv så intelligent och stort, att vårat eget skulle tyckas obetydligt och futtigt. Lars Gustafsson var inne på detta i sin ofantligt hyllade bok Tennisspelarna (1977, nyutgiven senast 2010 på Modernista) då han bland annat skrev:

    Vad jag ville säga är att om en sådan där övervarelse kom hit, är det troligen inte mycket han skulle falla i beundran inför. Skyskrapor – bah! Tusenplansräden mot Dresden i februari 1945 – fy tusan! Atombomber – snaskigt! Henrk Abels bevis för femtegradsekvationenernas partiella olösbarhet – ja, ja min lille vän!
    Det finns egentligen bara två saker som jag kan tänka mig att en sådan där besökare skulle kunna tänkas falla i beundran inför. Den ena är Mozarts “Don Juan”. Den andra är tennisserven.

    Jag kan nog komma på en tredje sak som den här påstådda övervarelsen borde höja ögonbrynen åt om han just i detta nu skulle landa på planeten jorden. Kites nya singel Johnny Boy såklart!

    Om lite drygt en vecka (fredagen 1/10) spelar  nyss nämnda Kite i Djurtubes regi på Pub Babar i Tranås. Det är ingen vanlig spelning heller utan här ska det verkligen slås på den stora trumman då det utlovas en riktig releasefest för nya EP’n III och en officiell efterfest där folk kan festa tillsammans långt in på småtimmarna. Som förband till Kite spelar duon Devil Daughters och mellan dessa framträdanden spelar Fredrik Strage och Henrik De La Cour skivor. Som om detta inte vore nog river elektroniska krautrockbandet Super! av ett gäng med låtar för de som betalat inträdet till efterfesten. Låter ju inte som det går att blunda för denna kväll, övervarelse.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ILoUSXQCFgI]

    /Hennart Lyland

  • Festen är över

    Pappa har en ny tygpåse.  Han släpar runt på den där han går som en vandrande stereotyp. Bor på Södermalm, utför Yoga, en solhälsning på morgonen, en vanlig hälsning på kvällen. Äter endast biologiskt nedbrytbar föda, sådant som man kan skita rakt ut i naturen utan att den tar skada, varken skiten eller naturen. Tänker rösta på miljöpartiet. Om ni ser mig baka surdegsbröd så skjut mig snälla. Jag kan snart inte leva i detta längre. Jag vill bryta mig fri. Men alla attribut som tilltalar mig är upptagna som stereotypa. Om någon säger att du är unik så stämmer det ju rent DNA-tekniskt, men i alla andra avseenden är det högst tveksamt. Jimmy Åkesson. Jag kommer aldrig första mig på honom. Han kommer aldrig förstå mig. Men om vi bytte plats. Han får smygheila och hjälpa ariska tanter över gatan på Södermalm. Jag får käka barkbröd och sopsortera ner till atomnivå i Blekinge. Då vore vi unika. Då skulle vi göra skillnad. Nu är vi gör vi inte det. Men jag lyssnar i alla fall på bra musik. Jimmy lyssnar väl på Ultima Thule och sånt som spelas på radion. Får jag fråga en personlig sak.
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZopLtCnDhrc]

    /nicklas

  • Vafan ere för konstigt med det?

    Hörrödu Axel Björklund, det är fan inget konstigt alls och inget som behöver förklaras!

    http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/this-just-in.3067

    Sen att Djurtube omnämns på Sveriges största tidningssajt, det ska du väl ha ett tack för Herr Björklund. Tack för det.

    /the Daycatcher

  • Veckans Television Personalities #2

    Efter förra avsnittet har många ungdomar stannat mig på stan och frågat:
    – Robin, hur väljer du vilken låt som ska vara veckans? Varför skriver du om det här? Är du dum i huvudet?

    Jag har inte kunnat ge dessa vetgiriga ungdomar ett vettigt svar på de här frågorna. Inte förrän idag.

    Att den här serien finns beror på att jag har svårt att släppa grejer. Jag har försökt att gå vidare. Jag har försökt att älska Mark E. Smith istället. Jag har inte lyckats. Jag gillar honom, men det kan aldrig bli samma grej som mellan mig och Dan. Någon dag var till varannan vecka vaknar jag likt förbannad med en TVP-låt i huvudet. Den här serien kan ses som ett fåfängt försök att gå vidare.

    Den här veckan är det “My very first nervous breakdown” som har arbetat morgonskiftet i min hjärna.

    Dans väldigt första nervösa sammanbrott berättar han om för Andres Lokko i den här intervjun. Dan var fjorton och mobbad. Ungarna sa att han var schizofren. Dan håller inte med om diagnosen som de pubertala hobbypsykologerna ställde:
    “Varenda 14-årig kille är ju schizofren! Det är hormoner. Ena stunden kollar man in killar, nästa tjejer. Så var det för mig.”

    Han bröt ihop. Ett nervöst sammanbrott som återkom med sju års mellanrum och blev till en fin låt.

    Låten finns på två plattor. Den dök för första gången upp på den tidigare omskrivna “Closer to god” och senare i en annan version på “Don’t cry Baby… It’s only a movie”.

    Den senare släpptes 1998 och innehåller, förutom ett omslag där Dans efternamn Treacy konsekvent stavas “Tracey”, ett gäng covers, bortsållat material från tidigare skivor och låtar som spelats live i radion under 1992. “My very first nervous breakdown” är en av låtarna som kommer från en av dessa radiospelningarna och framförs av Dan, trummisen Jeffrey Bloom och Jowe Head på bas. Lyssna på Jowe Heads version av “The Lions Sleeps Tonight” och bedöm hans psykiska status.

    Dans psykiska status vid den här tidpunkten var diagnosticerad Schizofreni, han var anmäld saknad och många trodde att det var det sista man hört av Television Personalities.

    Den 9 oktober spelar Dan med band på Strand i Stockholm.

    Missa inte detta. Missa inte heller att njuta av den genialiska utmynningen i Petula Clarks “Downtown” och Cyndi Laupers “Time After Time” och “True Colors” i versionen av låten som finns på “Don’t Cry Baby… “.

    Och nej jag är inte dum i huvudet, det är hormoner.

    /Roxbert

  • BQ 18 år och min kärlek till Jari

    Förra veckan var jag ute på en krog och tittade på Zlatan mot San Marino. Några stolar bort satt Jari Haapalainen, gitarrist i Bear Quartet, mitt kanske absolut favoritband. Jag blev starstruck och har knappt kunnat tänka på nåt annat senaste veckan. Han är en liten man rent fysiskt, desto större är hans gärningar. Matti Alkberg må vara sångare och frontfigur i BQ, och medlemmarna själva kan prata hur länge de vill om Peter Nuottaniemis betydelse för musiken, det är ändå Jari som känns som den skarpaste kniven i lådan, bläcket i pennan.

    BQ firar sisådär 18 år i år. Och de känns fortfarande lika intressanta. Bara för er, har jag satt ihop en liten Spotify-lista åt er kära Djurtube-läsare, med det passande antalet låtar – 18 st. Zlatan och Jari, kyliga gubbar.

    BQ – 18 år

    /Hennart Lyland

  • Edwyn gillar Ringo

    Edwyn Collins, han Orange Juice-sångaren ni vet. Som skrev A Girl Like You och som grundade skotska skivbolaget Postcard Records? Yes han ja! Han har inte alltid haft det så jävla kul. För en sisådär fem år sen drabbades han av dubbla hjärnblödningar som framför allt ledde till problem med talet och minnet. Under en lång period av sin rehabilitering låg han på ett sjukhus i London och tittade upp i taket, repeterandes den korta meningen “The possibilities are endless”, om och om igen för sig själv. Efter ytterligare några veckor kunde han kolla ut genom hans sjukhusfönster och titta på fåglar och när han inte längre var en grönsak började så även musikintresset återvända.

    I en intervju med P3 Pop berättade hans livskamrat Grace att den första låten Edwyn ville lyssna på efter hans uppvaknade, var en låt av den beatlen som kanske inte riktigt drog vinstlotten i Guds lilla gen-tombola – Ringo Starr. Låten är dock lika fantastisk för det. Den heter Photograph och ni kan såklart höra den här nedan.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=7X3cn-nSQZY&]

    Edwyn Collins mår nu bra och trots vissa fortsatta problem med sitt tal har han alldeles nyss släppt sin åttonde soloplatta – Losing Sleep. Jag gråter av lycka av att få höra hans röst, och framför allt att musiken är lika bra som innan. Mer om den skivan senare. Nu får Ringo stå i rampljuset ett tag, för en gångs skull.

    /Hennart Lyland

  • KITE III

    Kite III

    Ett av våra kära favoritband släpper inom kort sin nya platta “III”. Vi snackar såklart om Kite och efter att du har köpt plattan (på vinyl helst) så kan du väl för helvete höja volymen till bristningarnas gräns och lyssna på “Jonny Boy”.

    Om du är cool så kommer du på releasefesten. Den hålls i Sveriges Madchester och kommer att vara hur bra som helst.

    Fredrik Strage, Henric de la Cour och hela djävla djurtube kommer i alla fall, så ursäkterna börjar ta slut nu va, Jonny Boy?

    /the Daycatcher

  • Veckans Television Personalities #1

    Prolog:
    Under senare tid har Dan Treacy och hans musikaliska farkost Television Personalities fått smaka på sin egen medicin (musikaliskt, sin egen personliga medicin har han smakat på mer eller mindre framgångsrikt under större delen av sitt liv). Medicinen stavas i det här fallet n-a-m-e-d-r-o-p-p-a-n-d-e.

    “If I wrote a song like Daniel Treacy would you then consider wasting time on me?”, i slutet på den här tåfjutten (i mål) …
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=dJY_L5mJrPE]

    … och hela den här MGMT-låten:
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=m7jhjtaAWZM]

    Det känns som att det kommer hända saker med TVP inom kort (H&M trycker upp kläder med hans nuna, Björn och Benny gör en musikal och Dan Treacy’s hörna öppnar i Tranås). Djurtube vill inte missa ett tillfälle till profit så här kommer första avsnittet av “Veckans Television Personalities “:

    Vi börjar mitt i. “Closer To God” kom ut 1992 och vi kommer att få anledning att återkomma till den här plattan. Nionde spåret är en pärla. Dan i sitt esse, naivt och jävligt.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=htayFio-NCM]

    Nu tar jag semester,
    Roxbert

  • “I don’t know where Tweedy’s been all my life!”

    Då var det bestämt. Semestern är officiellt slut för den här gången. Tyvärr pojkar. Tyvärr flickor. Ni har ramlat gator fram i en tid nu. Ni har suttit på en stubbe under en tall, hållt en nyfunnen vän i handen och sett solen sakta stiga över en liten göl i Sunne. Ni kanske har tagit studenten och insett vilket jävla misstag det var. Oavsett om du gjort något av detta eller bara legat inne med en spänd hane och tänkt tanken så kanske du har missat att Mavis Staples och Jeff Tweedy har funnit varandra i melodin; ”You are not alone”. Jag har lyssnat på låten varje dag i en vecka nu. Den ger mitt nackhår en mindre erektion och om jag vore i ett  sämre skick och kanske lite hjärtekrossad så hade jag definitivt gråtit stora krokodiltårar till den (när jag nu precis skrev krokodiltårar fick jag en oerhörd lust att maila Jonas på Skansen igen och fråga hur stora krokodilens tårar egentligen är,men efter det förra mailet till Skansen,när jag gjorde Beatles-researchen, så tror jag inte att jag försöker igen). Här har vi Staples och den något kortisonsvullna Tweedy som diskuterar deras relation.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=uCLqaMPqtkQ]

    Här är låten på spotify:

    Mavis Staples – You Are Not Alone

    /Ricka