djurtube.com

Blog

  • Veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt #4

    Mother of Earth, sista låten på Gun Clubs andra platta Miami. Fan vad bra den är ändå.  Jeffrey Lee Pierce (nej det finns ingen som sjunger blues som honom) påminner med sin mörka stämma lite om Jim Morrison vid lugnare tillfällen. Det vore ju lögn att påstå att det var första låten med Gun Club jaq gillade, men det är definitivt en av mina favoriter. Sen kan man ju tycka att det är lite synd att det inte blir en video den här gången utan en bild på bandet istället (vilken besvikelse det var att inte hitta någon anständigt framförd version av låten på youtuben). Varsågoda:

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hvvGM3QhtOg]

    Det finns även en del att lyssna på av Gun Club på spotify om någon är intresserad. Deras Tredje album, The Las Vegas Story är mycket bra!

    /lejonhjärna

  • Djurtube + Tommy Eld = Jättebra

    Tre Youtube-klipp säger mer än 1000 ord:

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=dKkXqWvp-Ng][youtube=http://www.youtube.com/watch?v=h7bLjsl0uhE][youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qIz9PcBu50Q]

    Tack så mycket Tommy Eld!

    Missa nu för allt i världen inte Djurtube + Karnevalfolket den 11 juni.

    /Roxbert

  • Lasse Recenserar #2

    ISOLATION YEARS – COVER THE DISTANCE:

    Låt efter låt övertygar mig här och var! Svagt grabbar! Den svaga och hejdundrande rock-stänkaren “Disco do you Bob?” följs upp av den bajsnödiga och hutlösa “Nowhere is it?”. Detta bara för att i sin tur följas av den smått tama låten “Lookie lookie!”. Och på den vägen är det. Stjärnklart som spader! Bra jobbat grisar! Det elektroniska har all anledning att bry sig om det. Trots att Bellman redan sjöng om detta ämne på hans 1800-tal. Fortfarande saknar jag sammanhang och teknik! Var är basen t.ex.??? En lustfylld upplevelse!
    4 av 5
    /Lasse

  • Veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt #3

    Den här veckans låt är fantastiska Devil shooting dice av Senders med sångaren Philippe Marcade i spetsen. Förutom att Senders spelade en del på CBGB:s i slutet på 70talet och att Johnny Thunders vid ett gäng tillfällen spelade med dem, finns det inte jättemycket information att tillgå om dem som band. Däremot lite mer om Philippe Marcade. För er som kan läsa franska och är intresserade är det bara att hänfalla åt den här myspacesidan. För de av er som inte är bevandrade i språket bör väl nämnas att han inte bara spelade med Thunders i Senders (nästan rim va. he he eeh), de lirade också ihop i ett annat band vid namn Gang War som Thunders startade runt 1979 tillsammans med Wayne Kramer. Här är en intervju med Marcade från bloggen White Trash Soul.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=56im8tHucyU]

    Plattan Back to sender revisited finns på spotify, och förutom låten i videon innehåller den bland annat favoritspåren “here comes my airplane” och “a certain kind of style”. Lyssna på dem!

    /lejonhjärna

  • white hills

    De här är ju rätt bra tänkte jag när jag alldeles nyss satt och letade efter viktig information på interneten. Brooklynbaserade White hills är det jag menar och rymdrock verkar vara deras grej. Anständigt säger jag. Vad säger ni?

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gkarRKDtg4w]

    Myspacelänk finns här.

    /lejonjärnsjuaniansiktet

  • Lite hippt

    2004 var det koskällan, året därpå saxofonen. Dubbla baskaggar dominerade på 2006 års Accelerator. 2007 var det de skäggiga gitarristernas år, 2008 korta byxben i solgasset vid murgrönan och förra året väntade folk fortfarande förgäves på ett nytt samplingsfyllt Avalanches-album i fluga och hatt. År 2010 hör man fortfarande saker under vattnet, spelandes av en liten liten dvärg i Junya Watanabe-kostym uppe på ett stekhett tak i Meat Packing District.

    Luke Temples lika egendomliga som fantastiska projekt Here We Go Magic (vid sidan av hans sologrej där han släppt två skivor, debuten Hold a Match for a Gasoline World och självbetitlade Luke Temple) får väl anses gå någotsånär i bräschen för denna musikexplosion, kanske framför allt tillsammans med Ariel Pink’s Haunted Graffitti och Treasure.

    Brooklynbandet Here We Go Magics Tunnelvision med karaktäristisk video.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=fer4JUpYWV0]

    Korsa “pölen” och ni kommer till London, väl där man kan lyssna på brittiska bandet Treasures fantastiska låt Canada.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=iZC4wc55BXY]

    /Hennart Lyland

  • Veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt #2

    Fanken vad svårt det har varit att hålla sig ifrån att döna på med Veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt #2 tidigare än nu.

    Den här veckan blir det återigen en tidigare medlem av Birthday Party som står för låten. Simon Bonney är hans namn och det är med sitt band Crime & the City Solution låten I Have The Gun framförs. Bandet, som genomgått diverse medlemsbyten med Simon Bonney som enda ständigt närvarande, har släppt fyra studioalbum och ett livealbum mellan åren 85 och 91. Det ryktas dock att lite tidigare inspelningar och båtleggs, för att citera en “vän”: “läckts på internet”.  De tidigare nämnda studioalbumen finns på spotify så passa för fan på att lyssna på det innan ni dör era osnutna jävlar.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=JfgJMaXDFPI]

    Jag önskar förresten att jag kunde leverera lika mycket information om låten som exempelvis veckans countryballad-författarna brukar göra, men jag vet inte riktigt vad Bonney sjunger om. Helt ärligt. De verkar inte sketglada i vilket fall, och det passar väl jävligt bra.
    Tänkte förresten tillägga att Simon Bonney i videon till viss del liknar Lennart Cohen, Nisse Cohens brorsa. Tyvärr har jag fått meddelande om att det verkar som att näsan skiljer sig lite mellan dem så jag undviker att ställa mig bakom påståendet.

    /lejonskitgärna

  • visa din annars visar jag min

  • det är inte svårt att höra ljudet av kackerlackor när man ligger med ansiktet nedåt på marken

  • Veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt #1

    Jag tänkte väl fräsa igång med något liknande countryballadkategorin här på sidan som gör mig motiverad att skriva åtminstone ett inlägg per vecka. Det jag lyckats få ihop efter en brainstormingsession på tre timmar, två konferenser och åtminstone fem affärsluncher är alltså “veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt”.

    I vilket fall, här kommer det ni förmodligen väntat länge på: “veckans rätt så odramatiska och hyfsat ljusa vanliga låt #1”

    Det här är en låt skriven av Rowland S Howard som, förutom att spela med Nick Cave och varit medlem i Crime and the City Solution (inte Buddy Hollys band, uppenbarligen), släppt lite skivor med bandet These Immortal Souls. De sistnämnda är det som står för låten i videon (det är inte personen i videon som skrivit brevet).

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BKw5dRktWys]

    Jag återkommer givetvis nästa vecka med låtar som faller under samma kategori och hoppas ni väntar med spänning!

    MVH
    Lejonhjärna