Nåt att imponeras av

Rent hypotetiskt kan man ju tycka att det bortom allt rimligt tvivel borde finnas liv på andra planeter, om inte i vårt solsystem så i alla fall i nåt annat. Ett liv så intelligent och stort, att vårat eget skulle tyckas obetydligt och futtigt. Lars Gustafsson var inne på detta i sin ofantligt hyllade bok Tennisspelarna (1977, nyutgiven senast 2010 på Modernista) då han bland annat skrev:

Vad jag ville säga är att om en sådan där övervarelse kom hit, är det troligen inte mycket han skulle falla i beundran inför. Skyskrapor – bah! Tusenplansräden mot Dresden i februari 1945 – fy tusan! Atombomber – snaskigt! Henrk Abels bevis för femtegradsekvationenernas partiella olösbarhet – ja, ja min lille vän!
Det finns egentligen bara två saker som jag kan tänka mig att en sådan där besökare skulle kunna tänkas falla i beundran inför. Den ena är Mozarts “Don Juan”. Den andra är tennisserven.

Jag kan nog komma på en tredje sak som den här påstådda övervarelsen borde höja ögonbrynen åt om han just i detta nu skulle landa på planeten jorden. Kites nya singel Johnny Boy såklart!

Om lite drygt en vecka (fredagen 1/10) spelar  nyss nämnda Kite i Djurtubes regi på Pub Babar i Tranås. Det är ingen vanlig spelning heller utan här ska det verkligen slås på den stora trumman då det utlovas en riktig releasefest för nya EP’n III och en officiell efterfest där folk kan festa tillsammans långt in på småtimmarna. Som förband till Kite spelar duon Devil Daughters och mellan dessa framträdanden spelar Fredrik Strage och Henrik De La Cour skivor. Som om detta inte vore nog river elektroniska krautrockbandet Super! av ett gäng med låtar för de som betalat inträdet till efterfesten. Låter ju inte som det går att blunda för denna kväll, övervarelse.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ILoUSXQCFgI]

/Hennart Lyland