Blog

  • kosmisk orgeljazz

    Jag kom just från en konsert med en snubbe som fyllde år förra veckan,
    fler år än en ung man som jag själv knappt kan skönja, om alls.
    Men att påstå att Janne Loffe Carlsson skulle ha en 72-årings handleder är
    till synes en lögn när man erfar hans bärsärkagång på plåten.

    Han drar sina fräckisar, lajjar omkring på scen och skrattar härligt och bara det räcker som skön underhållning.
    Sekunden efter när han börjar arbeta batteriet med en riktigt vass talang och glatt leendes får man en fin känsla i magen. Nöjd och inte nöjd samtidigt.
    Jag vill plötsligt göra tusen projekt samma gång.

    Ikväll spelades det som “Janne Loffe Carlsson Four”  i världens mest lillgamla samhälle.
    För över 30 år sedan tillsammans med Bo Hansson spelades det i rymden under namnet “Hansson & Karlsson”.
    Anar att det var ännu rivigare på den tiden.
    Smaka på två legendariska djur som spelat med både Hendrix och Dexter Gordon
    /Marco

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j1VibSgVRbo&hl=sv&fs=1&color1=0x006699&color2=0x54abd6]

  • Stone Roses

    Sätt på tevattnet, raka pungen och vässa mustaschen älskling. I sommar ska vi till england!

    http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article4670257.ab

  • Hundar, brännvin och tårar mot din kind

    Jag såg på det eminenta musikministeriet för några dagar sedan. Darin och Owe Thörnqvist skulle sjunga duett. Owe sjöng på svenska och Darin på engelska. Det är svårt det där med att sjunga på svenska. De flesta som försöker låter magsjuka. Samma sak när det gäller tuffa repliker. Welcome to earth motherfucker från från filmen Independence Day är ett bra exempel. Jämfört med engelskan är svenskan ett u-språk för filmrepliker. Välkommen till jorden din jävel. Det är ingen snärt i det. Jag kan inte komma ihåg en enda tuff svensk filmreplik. Inte ens från Sökarna.

    Musiken. Svenskan sjungs ju från början. Mjukt och ljuvligt. Det är svårt att sjunga det redan sjungna. Men när det klaffar. När någon sätter tonen där den ska sitta- oftast en skåning eller göteborgare- då kan engelskan skrapa upp sågspånet och gå hem. /nicklas

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=7wZ5QRoj9Ws]   

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=7U3qSPuVJqQ]

  • Inga tårar räcker till

    I fredags var jag en lycklig jävel. Jag peakade runt midnatt, fredagsnatten var fortfarande ung men känslan av lördagsmorgonen som slet och ryckte i dörren för att få komma in och belägra en ny dag gjorde sig ändå påmind någonstans i bakhuvudet.publik5

    Fastän timmen var sen kunde jag höra fåglar kvittra utanför på gatan, känna doften från havet och se ett hundratal människor dansa sig lyckliga på en sommaräng i augusti. Detta pågick förstås bara i mitt huvud för i verkligheten befann jag mig på en klubb i Linköping Dirt-City i mitten av mars. Ingen verkade dock vilja att natten skulle ta slut. Kanske allra minst huvudpersonen. Guldgossen. Uppbackad av en skara glada prickar tillresta från olika delar av landet och sin alldeles egna fanclub ”GoldenBoyUltras” gav Guldgossen och company allt på scenen. Det blev som väntat en kväll i dansens och glädjens tecken och nästa gång Guldgossen och hans oerhört duktiga kompband ska spela råder jag alla att ta sig man ur huse och få lite kärlek i och omkring sig.

    lud3

    Guldgossens skiva ”gillar gillar inte” finns nu att få tag i och få tag i den, det är ett råd. Läs gärna raderna om skivans innehöll i tidigare inlägg på sidan.

    /ricka

  • Peter, Djur och John

    Sveriges bästa musikvideoskapare (snäppet före undertecknad vad det gäller produktivitet och konstnärlig begåvning) Andreas Nilsson har gjort Peter, Björn och Johns nya video.
    Den är så stilig i all sin enkelhet att jag funderar på att byta yrke, från arbetslös till knegare.
    Kika in på http://www.nixonnoxin.com, där ligger den överst. Titta på allt som ligger där förresten.
    Hittar du något som är dåligt, ring mig.

    Guldgossens releaspartaj i fredags var fantastiskt. Nog skrivit om det, en längre redogörelse lär komma.

    Rosébin

  • Två farbröder gör ett tappert försök. All heder.

    När Charles Pettigrew stiger av tunnelbanan på Central Park Station i New York, nån gång i slutet av den glada 80-talet, har han ingen aning om att hans liv ska komma att förändras på ett sätt han tidigare bara hade kunnat drömma om.

    Bland stressade yuppies i sina axelvaddskostymer, oljerocksbeklädda lodisar och vansinniga New York kattkvinnor, står en till synes tokig man och håller upp Marvin Gayes “Trouble Man” i luften som om vore det den heliga graal. Charles Pettigrew går rakt förbi honom, ja han känner sig nästan lite äcklad när detta nutcase nuddar vid hans nya tweed jacket. Han skyndar vidare till jobbet och ängnar ingen mer tid åt mannen på Central Park Station.

    Nästa dag upprepas dock tidigare scenario, med skillnaden att denna gång tar Marvin Gaye-mannen mer aggressiv kontakt med Charles.
    “Man, Man, har du hört den här skivan. Den är jättebra!”
    Charles inser att han överskattat mannen när han trott att han varit skvatt galen. Det är värre än så. Han skjuter mycket Clint Eastwoodskt till mannen en dime och talar med vänlig ton om att han inte vill bli störd fler gånger. Mannen presenterar sig dock ändå som Eddie Chacon, och börjar gå med Charles, som snabbt inser att han inte kommer kunna skaka av sig den här killen. Han bestämmer sig för att bjuda den deleriumsjuka Eddie på en decaf på närmaste café. Männen sitter sen och talar i 6 timmar, ja de delar tillochmed en waldorf salad till lunch, och 8 dagar senare är bandet som skrivit 1992 års kanske viktigaste låt bildat.[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=JCrCpgBRpc8]

  • Grattis text-tv 30 år!

    Idag fyller djurtubes ledstjärna och vän text-tv 30 år.
    Det ska firas!

    Spisa en god platta (förslagvis den här).
    Korka upp.
    Locka till dig ett fint djur (förslagvis så här).

    Luta dig tillbaka och njut av, vad som kan vara, det bästa som SVT:s text-tv har skitit ur sig:
    luder

    /Rawfoodin

  • Från Harlem i New York till Tranås i Småland är faktiskt en ganska lång väg…

    Lennart Hyland föddes i Tranås 1919. Fritjof Nilsson Piraten bodde i staden under några år och 2008 sjöng Charlotte Perrelli på Storgatan som är en av Sveriges bredaste gator! Många år har dock passerat sen Herr Lennart Hyland åkte rakt ner i diket med den aktvärda promillehalten Pi och det har blivit dags att börja snacka om någonting lite mer fräscht.
    Låt oss börja med det mycket spännande projektet Degrees

    Så, Degrees. Vilka är ni?

    /Vi är Mikael Jacobson på sång/gitarr & Rickard Folke synth/programmering/gitarr.

    Betyder det här döden för Boygirlme (Rickard) och Late night conversations (Mikael)?

    /Nej nej, absolut inte.
    Jag har precis avslutat mitt åttonde “album”, och har redan planer för nästa skiva där jag ska remixa/sätta min egna prägel på olika “mindre” kända artister från världens alla hörn. Mikael har börjat skriva lite låtar på svenska som det ska bli något av också, sen så har han ju sitt band Lewis ihop med ett par grabbar här i tns.

    Du, Rickard, har ju varit oerhört produktiv med ditt band Boygirlme, nya låtar presenteras ungefär 100 gånger tätare än vad jag får ligga (vilket i och för sig säger mer om min mojo än produktiviteten…)men med en väldig fart. Degrees verkar onekligen gå samma väg,hur fan orkar man och hittar inspiration till att smida fram låt på låt på låt?

    /Jag vet inte riktigt faktist, som sjukskriven ungkarl så hinner jag ju med rätt så mycket onödigt trams.
    Dagarna börjar med en kopp kaffe & cigg vid balkongdörren, sen helt plötsligt står jag där med en slinga på huvet. och någon timma senare har jag en låt klar.
    Jag blir helt tokig om jag inte får fingra på mitt midi-klaviatur/gitarr minst 2timmar om dagen.

    Med Degrees har det varit jävligt lätt också, då Mikael är lika kreativ som jag och vet i princip hur låten ska låta innan vi ens börjat.

    Hur mycket påverkas musiken av att ni kommer från och bor i en småstad som Tranås?

    /Ganska så mycket tror jag, Jag själv har aldrig bott någon annanstans så självklart påverkar Tranås mitt musicerande.

    Strävar ni efter att bejaka miljön eller vill ni att musiken ska vara frikopplad från allt som har med småstadsmiljö att göra?

    /Det är ingenting vi strävar efter och heller inte något som vi vill eller kan undvika. Det känns lite som att alla svenska band är “småstadsband” nuförtiden, folk stoltserar helt plötsligt med att man är från en liten stad istället för att köra en born and raised med tillgjord stockholmsaccent.

    När kan vi se er live?

    /Jag vet inte riktigt, vi har länge pratat om att spela på babar tillsammans med Super! (Albert Sjöstam & Christoffer Fransson) & Kite (Christian Berg, Niklas Stenemo) förhoppningsvis blir det snart i alla fall.
    med eller utan våra vänner.

    Vart vill ni ta Degrees?

    /Först och främst så vill vi ju självklart nå ut till så mycket folk som det bara gör. Att få spela runtom i europa/sverige skulle ju inte vara helt fel. Men till en början ska vi nog försöka ta oss ut ur studion/känna oss trygga med materialet.

    Tack ska ni ha pöjkar, lycka till med allt! Och till sist, har ni något annat ni vill tipsa om från Transås city?

    /Tack själv, det var skitkul!
    Det viskas om att don Agbai & Western Punk (tidigare El Scorchos) håller på med nytt material till våren.

    -Ricka

  • Great minds think alike

    Häromdagen drack jag kaffe med en av Djurtubes främsta medarbetare. Vi kan kalla honom Rickard. För en utomstående betraktare kan fikastunden verkat lite stel och tystlåten. Men vi var två män som avnjöt en kopp kaffe tillsammans. Vi hade inget behov av att uttrycka varenda tanke som for genom skallen. Det är var ett möte mellan två tysta och starka individer. Det var skönt. Schöönt.

    Jag minns inte vem som började, men helt plötsligt tjattrade vi som två gamla kärringar på koffein. En idé hade lagts fram och vi blev eld och lågor. Något stort är på gång. Jag hejdade mig lite och funderade på om vi visste vad vi pratade om. Måste man veta vad man pratar eller skriver låtar om? Det sägs att man inte ska äta maten från en smal kock, inte klippa sig hos en frisör som är flint och inte prata med någon som är stum. Ska man ta för givet att folk vet vad de sjunger om? Ta en titt på Brian Wilson.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=7nUpM-zl4nU]

    Men han är go´, Brian. Illgo´.

    Olle

  • Musikresdagboken

    Nu uppdateras musikresdagboken med ett nytt saftigt inlägg. Sex, droger, kändisar, skvaller och våld. Missa inget. Klicka in er nu!