Nu har vi anlänt. 10 år senare är delar av Djurtube tillbaka på historisk mark. Förväntningarna och de nostalgiska känslorna slåss om utrymme i huvudet. Nu kör vi, ses imorgon!
Kvällsmöte fram till matchen. Välkomna.
Festivalsommaren är här och det tar givetvis vi på Djurtube vara på, detta först och främst i samband med att Hultsfredsfestivalen går av stapeln torsdag till och med lördag nästa vecka. För att kunna täcka festivalen på bästa sätt och kunna skapa en så bra produkt som möjligt för er kära läsare, kommer vi ha ett tiotal skribenter på plats under helgen, och givetvis kan ni följa oss här på djurtube.com
Det blir livestreams, intervjuer och diverse reportage från festivalområdet, backstage och givetvis husvagnscampingen där vi kommer inhysa oss i ett stycke husvagn. Om ni är på plats, kom och festa med oss och gör festivalen till en ännu bättre upplevelse. För er som inte kan det, håll koll här på djurtube.com så ska vi försöka förmedla festivalkänslan till er så gott det bara går. Det här blir skoj!
Många björnkramar
Djurtube
Steve Earle, en av countryns allra största förgrundsfigurer anses av många vara den legendariska och mytomspunne Townes Van Zandts kanske allra finaste efterföljare. Gjuten i samma form och under åratal upplärd av läromästaren själv råder det heller inget tvivel om att Van Zandt har haft stor inverkan på Earle men i en nygjord intervju hävdade Steve Earle att så kanske ändå inte var fallet.
Den senare pekade på att han endast fått tre råd av Townes – skruva alltid på korken på spritflaskan, så inget går till spillo. Använd alltid rena sprutor vid injicerandet av droger. Och läs Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff. När Steve Earle pliktskyldigt läst igenom boken och senare villrådigt ville diskutera denne med Townes fick han till svar att han själv inte hade läst den, bara att han tyckte att Earle skulle göra det. Tre bra tips till alla ungar där ute, även om jag i synnerhet och Djurtube i allmänhet inte förespråkar injicerande av droger. Inte heller idkande av brott och straff, framför allt inte straff.
Ovan: Steve Earles tolkning av Townes Van Zandts låt Mr. Mudd and Mr. Gold som han på hyllningsskivan Townes framförde tillsammas med sin son Justin Townes Earle. Samma låt som han spelade live för över 30 år sen, första gången Steve Earle hade sin stora idol i publiken. Ett enligt honom själv fruktlöst försök att imponera.
När jag var liten hade jag en favorit bland musikvideos. En video som min storebror hade spelat in på en VHS-kassett som vi spelat fram och tillbaka så många gånger att det ibland kändes som om bilden skulle hoppa ur rutan och aldrig mer komma tillbaka. Det var jag väldigt orolig för. Musikvideon var den till Neil Youngs fantastiska Harvest Moon. Neil var jag aldrig orolig för, han verkade ha det så bra. Kär och allt, och slapp sopa golvet gjorde han också.
Förresten är det här fortfarande min favorit bland musikvideos. Och förresten är jag fortfarande liten.
Djurtube gör härmed sitt första försöka att sända live rätt ut i cyberspace, då vi ikväll sänder direkt från Kites spelning på Kulturhusets tak i Stockholm. Mer om spelningen kan ni läsa i inlägget nedan. Och givetvis, är ni i Stockholm så ta er dit för guds skull.
Klockan 22:00 går Kite på scen, och nån gång då börjar vi sändningen (av i alla fall två-tre låtar) vilket ni förhoppningsvis kommer märka i rutan nedan. Ett knapptryck är det enda som krävs av er. Vi på Djurtube ser det här främst som ett test inför kommande uppdrag, men samtidigt en chans för er läsare som inte bor i Stockholm att få se ett av Sveriges bästa band.
Streamfunktionen är nu borttagen från sidan men sändningen var inget annat än en stor succé, synd för er som missade det men fler chanser kommer under sommaren, var så säkra. Bilden nedan visar hur det såg ut under gårdagens sändning. De första låtarna sändes med låg bild- och ljudkvalitet, vi ber om ursäkt för detta men vi ville först och främst vara säkra på att streamen gick smidigt för er tittare. Mot slutet av konserten sände vi med högsta möjliga kvalitet och resultatet var mer än godkänt. Hoppas ni också tyckte det.
Vill till sist också framföra ett stort tack till Kite, dels för att vi fick livesända från igår och framför allt för återigen en fantastisk spelning. Stor eloge går också ut till Djurtubes/Ljustubes egen Gustaf Lerne för en bra ljusshow som dock kom av sig lite på grund av den jävla solen som inte riktigt ville gå ner. Fint var det ändå!
Med irländska giganten Aphex Twin, norska Röyksopp och tyska Digitalism tillsammans med svenska affischnamn som Slagsmålsklubben, The Concretes och Djurtube-bekanta Kite lyckades Arvikafestivalen dessvärre inte locka tillräckligt många besökare till årets festival. Resultatet blev konkurs, trots att man föregående år efter ett smärre mirakel lyckades rädda festivalen och i stort sett sanera sin ekonomi.
En alltför tydlig och i mångas ögon elitistisk inriktning på synthmusik är kanske den största orsaken till debaclet, och det ligger nog tyvärr en hel del sanning i detta påstående. Inte minst då bredare festivaler, t ex Way Out West och återupplivade Hultsfred sålt på bra i år. För att inte tala om den i veckan aktuella och slutsålda Peace & Love-festivalen i Borlänge.
Smärre kompensationer har erbjudits till biljettköparna, som t ex att alla festivalen tillsammans med sina danskar kollegor bjuder på biljett till helt utsålda Roskildefestivalen på andra sidan sundet. Ett annat glädjeämne är att den tänkta officiella förfesten på Stockholms Kulturhus tak ikväll (onsdag 29 juni) där två synthgrupper står för musiken, blir av. Det handlar om kvinnliga duon Icona Pop som nyligen slagit igenom med singeln Manners och som bland annat hyllats genom att få vara med på en Kitsunésamling, prestigefullt om nåt i dessa kretsar. Andra duon är väldigt kända inom Djurtube-kretsar – de heter Kite och består av Nicklas Stenemo och Christian Berg. Tillsammans är jag helt säker på att dessa akter kan skapa en fantastisk stämning när solen går ner över Stockholm i den ljumma sommarkvällen. Ett magiskt och värdigt farväl till Arvikafestivalen.
På midsommarafton varje år måste en utvald reporter från Djurtube arbeta. Denna person får varken dricka snapsen eller äta sillen. Så är bestämt. Vi finns här för dig, medlem eller ej, vi är din vän även när du har gått i ån och upp igen, när du står med brallerna nere runt stången eller ligger i tältet och inte vet vilken sida som är ut eller in.
Under tiden jag väntar på ditt samtal, när du behöver mitt stöd, bevakar jag Glastonbury live på tv. I går när jag åkte till jobbet klev de på tåget. Mest folk med ryggsäckar och gummistövlar var det i Chelsea, Kensington och Knightsbridge. Varför? Jo för att festivalen kastade hälften av pengarna på kvinnan som gjorde följande melodi känd.
Alltså, inte Jeff Tweedy.
Det spelar ingen roll hur mycket annat du tillåter på din festival, Michael Eavis. Du kommer aldrig kunna försvara 2011 års Glastonbury.
Just nu, live från Glastonbury, som en gång var druidernas och hippisarnas tillhåll, spelar U2 som har världens minsta kukar. De sänder ut meddelanden på en stor tv-skärm. Jag tror det är för rymdfolket.
Kan fan inte vänta på söndagens le grande finale; Jay-Z’s flickvän, Beyoncé Giselle Knowles.
Vi drar till Hultsfred istället va?
Hade han bara gått upp tio minuter tidigare hade det kanske blivit något. Ett litet nyp innan han gick. Åt helvete med arbetsmoralen. Bara för att han hatar att komma försent till jobbet blev det inget. Det känns lite nu där han står på tåget och vagnen glider in i en mörk jävla tunneln. En del godis på tåget, gör egentligen saken bara något värre. Erektionen är svår att dölja mot trasig knappgylf. Måste byta låt. Måste byta låt. Byt låt för i helvete skrek plötsligt mannen bredvid honom. När han hade lugnat sig slog de sig ner och språkade.
Jenny Lewis hade gjort mer skada i den främmande mannens liv än en svårdold erektion på tåget –hon hade förstört hans äktenskap. Varje morgon sedan september 2008 hade den främmande mannen vaknat av att Jenny Lewis viskat i hans öra. Kom med mig till Dixie, vi går till skomakaren och fixar ditt trasiga hjärta, sen köper vi syra och håller varandra i handen. Hon hade tagit över hans äktenskap, hon fanns i deras hus. Den främmande mannens fru hade tröttnat och sedermera lämnat honom.
Han klev av tåget. Det hade varit skönt att höra. Erektionen lade sig. Lugnet infann sig. Han klev av tåget och vände riktning hemåt igen. Köpte en stor bukett med rosor till fru, och tog bussen hem. Hela vägen tänkte han på den främmande mannen på tåget. Hur kunde någon förlora allt till Jenny Lewis. Så långt kunde han själv inte gå. Det var han säker på.
Han kände sig säker på sitt beslut om att skita i jobbet och åka tillbaka hem. Hans fru var en underbar kvinna och de hade älskat varandra i tre år. Nu skulle han visa hur mycket hon betydde. Han klev av bussen och gick med lätta steg upp för den korta grusgången. När han steg genom dörren stod hon där. I sparkdräkt, en hatt, syra i ena handen och en flaska rött i andra. Det var redan försent. Hon fanns i deras hus.
Junior Boys, den kanadensiska electronicaduon bestående av Jeremy Greenspan och Matt Didemus är nu i sommar glädjande nog aktuella av flera olika anledningar. Dels för släppet av deras fjärde fullängdare It’s All True, och med sverigeögon sett för deras planerade framträdande på årets Hultsfredsfestival. Ett måste att se för er som ska till Hultsfred i sommar. Det här är en låt från deras nya skiva som karaktäristiskt för gruppen visar att Junior Boys håller fast vid sitt enkla, rena och ödesmättade sound i en genre som annars mer och mer går åt det dansanta, nördiga Erlend Øye’fierade (ja faktiskt) hållet. Andra spåret Playtime från Junior Boys senaste skiva It’s All True låter ungefär som om Figurine fått barn med Omarion och det är ju såklart fantastiskt.
Och ett tips, förutom att köpa nya skivan via valfri skivbutik eller på iTunes, är ju då att ta sig till Hultsfred i sommar och se bandet spela live. Jag har själv gjort det två gånger, senast för ett par år sen på ett halvfullt Debaser Slussen i Stockholm. En konsert jag än idag håller som en av de bästa jag sett. Två tips där.
Vem ska nu sköta våra interstellära relationer?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13188609.ab