Category: Djurtube: Bloggen

Måndag morgon och textraderna ”Jesus died for somebody’s sins but not mine” känns mer rätt än någonsin när jag kliver av tunnelbanevagnen vid St. Eriksplan. Ikväll ska jag se Primal Scream live på Münchenbryggeriet men just nu känns det långt borta då jag sitter här mellan gem och viktiga papper. Ladies and gentlemen, det här är Patti Smith med låten Gloria.

Strip Music med Djurtube-aktuella Henric de la Cour och Christian ”Kitte” Berg kan väl knappast ha undgått nån musikintresserad i Sverige och det är väl kanske inte att sticka ut hakan när jag här och nu utnämner dom till ett av de bästa banden i svensk musikhistoria. Jag tror inte det, och jag tycker inte det. Om inte annat så är det viktigt att stanna upp och blicka bakåt, kanske till tonerna av Strip Musics episka Never Die.

Om du befinner dig i Stockholm imorgon borde du ta dig till söder nån gång under kvällen, där femte upplagan av Grolsch Block Party går av stapeln. Konceptet är enkelt – fyll gatorna, restaurangerna och barerna med musik, konst, mode och design och inte helt oviktigt i sammanhanget, gör det gratis. I år hålls festen på Skånegatan, Närkesgatan, Åsögatan, Södermannagatan och Nytorgsgatan vilket gör området rätt stort, men ändå centrerat i en och samma stadsdel. Spelschema och information om var nånstans banden spelar hittar ni här.

Några tips då? Jag ska i alla fall se svenska Munnen och irländska Thread Pulls som lyckligtvis spelar på samma ställe under kvällen – Bara Vi på Skånegatan 59. Munnen var för mig en ny bekantskap fram tills Hultsfredsfestivalen där jag såg dom live på minsta scenen. Jag gillade det jag hörde då, och det ska bli kul att se dom igen. Här nedan är en av mina personliga favoriter med bandet, låten Hunden kräks.

Thread Pulls, som kanske är ett litet större band, är som sagt från de brittiska öarna, närmare bestämt Irland, och går väl att beskriva som ett psykrockband med drag åt det svängiga danshållet. Eller “a rock band, stripped back to a core of drums and bass. Skewed grooves anchor their hypnotic proto-disco sound – kick-drum centred and sub-bass heavy. Roughly cut vocal layers and eastern trumpet-echoes coupling solar-synth-drones bring to mind early elements of future sounds” som en brittisk musikblogg beskrev bandet. Visst låter det bra? Hör deras låt How to Talk här nedan.

Stor efterfest blir det från klockan 22 på alltid lika feta Trädgårn (Under Bron). Vi ses där!

Ibland får man vad man skulle kunna kalla en knäpp i huvudet, jag får det nog oftare än andra. Helt plötsligt hittar man nåt, inte sällan på Internet, som man blir så vansinnigt uppslukad av. Ibland är det groteskt stora lamadjur, andra gånger romcoms från Förenade Arabemiraten. Jag måste bara veta mer, ha mer, se mer.

Den senaste knäppen jag fick var när jag för ett par veckor sen, semesterslö som bara den, letade igenom mina till antalet skrämmande många playlists på Spotify. På en lista som jag pretentiöst döpt till Kärlek och Död hittade jag en låt som jag inte kände igen, men som jag av nån anledning lagt till. Låten var Godstar (en liten fin berättelse om Brian Jones) och bandet var Psychic TV. Det kanske säger er kära läsare nånting direkt, dock inte för mig, just där och då. Idag har jag just den låten som ringsignal och skulle folk på gatan (fråga mig inte varför) komma fram till mig och be mig lista de tio bästa låtarna i världshistorien, skulle den här kanske kunna klättra upp bland de övre placeringarna.

I alla fall, åter till knäppen. Psychic TV vet jag numera en hel del om då jag sannolikt googlat PTV (som de förkortas) mer än någon annan levande människa de senaste veckorna. Extremt kortfattat är PTV ett brittiskt musik- och konstkollektiv skapat av frontfiguren Genesis P-Orridge. Andra viktiga medlemmar är videoregissörerna Peter Christopherson, producenten Alex Fergusson och musikern Matthew Best. Bland kända grupper som de samarbetat med på deras otaliga skivor bör väl kanske framför allt syntharna Soft Cell och brittiska rockarna The Cult nämnas. Otaliga skivor ja, PTV har världsrekord (godkänt av gubben Guinness himself) i antalet skivsläpp på ett år då de 1986 släppte 17 plattor.

Har ni inget annat för er så tycker jag absolut att ni ska lyssna på låten nedan, och fördjupa er i Psychic TV’s väldigt märkliga värld. Bland mycket skräp kan man hitta mängder av fina poplåtar, likt Godstar här nedan.

Psychic TV existerar fortfarande, men 2009 gick Genesis P-Orridge ut och offentliggjorde att det var slut med turnerandet då han istället skulle koncentrera sig på konst och sitt skrivande.

Måndag morgon brukar inte vara så jävla kul men just denna måndag innebär också starten på en drygt fyra veckor lång semester. Semester kommer det dock inte vara på den här hemsidan då vi har många feta grejer på gång. Vi börjar dock lite soft med en låt med Doug Hream Blunt, en producent från San Francisco som på egen hand släppte en skiva nån gång i mitten av 80-talet. Det finns tyvärr väldigt lite info om denne Doug men att han dyker upp just nu i dessa Dâm-Funk-tider känns inte helt oväntat. Den här låten ger oss också svaret på vad Ariel Pink’s Haunted Graffiti har haft snurrandes på skivspelarna.

Tills nästa gång, ha det gött.

Festivalsommaren är här och det tar givetvis vi på Djurtube vara på, detta först och främst i samband med att Hultsfredsfestivalen går av stapeln torsdag till och med lördag nästa vecka. För att kunna täcka festivalen på bästa sätt och kunna skapa en så bra produkt som möjligt för er kära läsare, kommer vi ha ett tiotal skribenter på plats under helgen, och givetvis kan ni följa oss här på djurtube.com

Det blir livestreams, intervjuer och diverse reportage från festivalområdet, backstage och givetvis husvagnscampingen där vi kommer inhysa oss i ett stycke husvagn. Om ni är på plats, kom och festa med oss och gör festivalen till en ännu bättre upplevelse. För er som inte kan det, håll koll här på djurtube.com så ska vi försöka förmedla festivalkänslan till er så gott det bara går. Det här blir skoj!

Många björnkramar
Djurtube

Steve Earle, en av countryns allra största förgrundsfigurer anses av många vara den legendariska och mytomspunne Townes Van Zandts kanske allra finaste efterföljare. Gjuten i samma form och under åratal upplärd av läromästaren själv råder det heller inget tvivel om att Van Zandt har haft stor inverkan på Earle men i en nygjord intervju hävdade Steve Earle att så kanske ändå inte var fallet.

Den senare pekade på att han endast fått tre råd av Townes – skruva alltid på korken på spritflaskan, så inget går till spillo. Använd alltid rena sprutor vid injicerandet av droger. Och läs Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff. När Steve Earle pliktskyldigt läst igenom boken och senare villrådigt ville diskutera denne med Townes fick han till svar att han själv inte hade läst den, bara att han tyckte att Earle skulle göra det.  Tre bra tips till alla ungar där ute, även om jag i synnerhet och Djurtube i allmänhet inte förespråkar injicerande av droger. Inte heller idkande av brott och straff, framför allt inte straff.

Ovan: Steve Earles tolkning av Townes Van Zandts låt Mr. Mudd and Mr. Gold som han på hyllningsskivan Townes framförde tillsammas med sin son Justin Townes Earle. Samma låt som han spelade live för över 30 år sen, första gången Steve Earle hade sin stora idol i publiken. Ett enligt honom själv fruktlöst försök att imponera.