Author: djurtube

  • Louie Louie, Oh No

    Nostalgi kan va sån skit. När folk inte har nåt bra att komma med så man bara sitter och pratar gamla tider. Minns du det? och minns du dom? hit o dit.Idag behöver det inte ha gått 50 år heller. 17åringar av idag är nostalgiska över pokémon och fjolårets idolvinnare.Skitsamma. Nu börjar jag tappa bort mig.

    Jag minns som igår när jag lyssnade på Modern Talking i min freestyle. Vilket iofs inte var på 80-talet. Snarare 1998 års nyinspelning av Brother Louie. Min fråga till er är vem fan Louie är? Ju mer jag gräver, desto djupare kommer man.Ända tills man inte orkar gräva mer.Är det så att den Louie som Richard Berry skrev om redan 1955 är samma Louie som Tony Wilson och Errol Brown skrev en låt om i Hot CHocholate 1973?  Denne interracialintresserade snuskige jamaicanske bartender. Vem vet? Kanske är det samma Louie som figurerar i Modern Talkings sång.
    I vilket fall går ryktet om att Berrys låt “Louie Louie” har spelats in i runt 1500 olika versioner.Kingsmen, Clash, Iggy Pop, Sonics, Motörhead och ca. 1495st fler. Det måste väl betyda nåt? Ta en titt på spotify… Som en könssjukdom, den där Louie.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FrKr3UUnqiM]
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=0yTGQJI1lLY]

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=q0XJvizWz-4]
    En av dom fräckaste videor jag någonsin sett…

    /MC

  • full på en annan planet.

    Ja just det! det är så här saker och ting ska låta! Tänker ni kanske inte så ofta när ni lyssnar på allt jävla skräp ni förmodligen lyssnar på vanligtvis i era plastiga jävla stereoapparater av märket electrolux. Något (ja ett band) som däremot får en att tänka just dom tankarna är australiensiska Scientists. Deras plattor låter precis så bra som ni kan tänka er att en kombo av Stooges och Birthday Party låter. Släng in lite Cramps i det också förresten.  Jag kan mycket stenhjärtat rekommendera de två första samlingsskivorna som ligger uppe på spotify: Blood Red River och Human Jukebox.

    Från början av 80talet kommer här Blood Red River
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=MMZ5ZEHi7t4]

    We Had Love (en minut in i den här biten hoppar den igång mycket bra)
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=edZNQSyH0Ps]

    /Lejonhjärnan

  • Nya grejer bland allt gammalt

    West Palm Beach tänker ni, där bor väl inte nåt annat än massa white trash-slödder med taxöron-tuttar och bögar (läs BSB’n A.J. McLean) med konstiga glansiga skjortor? Ett inte helt oävet antagande, det håller jag med om, men en och annan vettig människa har de väl lyckats klämma ut over there på östkusten i alla fall? Jo faktiskt, bland annat ett gäng med grabbar som kallar sig själva för Surfer Blood och som inte alls gör särskilt tokig musik medelst väldigt mycket gitarrer. För det är faktiskt gitarrerna som är prio ett, två och tre i deras musik och det bör ju rimligtvis aldrig ifrågasättas.

    21 januari släpptes deras debutalbum Astro Coast och nätmagasinet Pitchfork recenserade albumet och gav det goda 8,2 (av maximala 10) i betyg. De jämförde albumet med ett tidigt dito av Built To Spill och jämförelsen är helt berättigad, likheterna är slående, gitarrerna lika hårda. Känns som det blir powerhookens år i år, mycket tack vare Surfer Blood som kanske redan nu har gjort ett av årets bästa album. Här nedan finns videon till den superfina och i höst så haussade låten Swim (To Reach The End). Fler låtar hittar ni på deras myspace.com/surferblood

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QVkgNPK8EQE]

    /Hennart Lyland

  • Kim Carnes badade aldrig i genesarets sjö

    Sedan tidernas begynnelse har jag trott att låten heter Betty Davis eyes och handlar om Miles Davis andra fru. Funk och soulkvinnan. Som hade en affär med Jimi Hendrix (kanske). Många långa timmar har jag kollat på Betty Davis ögon och tänkt att de är fina men ska man göra en låt som handlar om någons ögon borde man kanske spänna bågen lite. Ta ett par kalasfina ögon istället för några som bara är fina. Runt runt har jag gått med pannan i djupa veck. Varför? Är det något djupare som menas. Varför kan den inte heta Betty Davis hår istället? Håret är häftigt. Vad är det jag inte förstår. Är det en metafor för något? Menar man egentligen Betty Davis öron istället. Ögon och öron stavas ju nästa lika. Men det är ju inget speciellt med öronen heller. Bakom håret är de normalstora. Vanliga öron. Betty Davis öron. Hon har Betty Davis öron. Jag har också Betty Davis öron isåfall. Och om man ska gå på alla de normalkroppsdelar som Betty Davis innehar så kunde ju Carnes lika gärna ha sjungit om Betty Davis skenben. Eller om Betty Davis högra och högst ordinära indexfinger. Det var förbryllande likt den stora smällen i Tunguska. En atombomb? Ett UFO? Gas från jordens inre? Sen helt nyss förlöstes jag i ett se-på-fan. Bette Davis står det ju. En google senare var gåtan löst. Nu fattar jag. Nya gåtor väntar.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-Yr01EUPci8&feature=related]

  • dags igen.

    mvh
    Oscar Lejonhjärna

  • En Söndag i Februari.

    En del i den här berättelsen är baserad på en sann händelse. En jävligt liten del.

    Nick Cave pressar dom tunga ögonlocken längre upp mot pannan, en eller två Reserva del Señor Reposado för mycket kvällen innan gör sig påminda i huvud och bröst. Susie är redan uppe, hon steker bacon och ägg i alldeles för mycket kolesterol. Nick blir glad men stressad, för en 52-årig ex- heroinist och levnadsnjutare är kolesterolvärdena viktiga. Han hinner ändå tänka, vad fan, en dag med lite extra flottigt bacon kan ju inte göra någon större skillnad. Det är ju dessutom söndag, och just idag hade han tänkt klämma in en lång promenad på den, av vinterns kalla vind, ensliga stranden i Hove. Ingen jävel kan väl vistas nära havet idag tänker han när han tar tunga steg nerför trappan i riktning mot te-kitteln som Susie redan har preppat med den gråaste Earl Grey’en man kan tänka sig.

    Han överraskas dock av ett sjuhelvetes liv på nedervåningen, Arthur och Earl har varit vakna ett bra tag och det verkar som deras polare, Ben-o, Steve-o eller Conny-o eller va fan han nu heter, också är där och för ett jävla liv. I sista steget i trappan sticker Susie fram huvudet.

    -Good morning darling, säger hon och ger Nick en kyss på kinden. Han svarar inte utan ger endast ifrån sig ett snett leende.

    -Jag ska iväg på en utställning med en väninna, du kan väl ta grabbarna till tivolit på piren,dom vill så gärna dit.

    Kuken,tänker han. Fittan också. Så mycket för den stillsamt ensliga söndagspromenaden. Han slänger i sig sitt bacon och klunkar sitt te. Ungarna är redan påklädda i deras små svarta skinnjackor och hänger i dörrarna på Land Rovern. 20 minuter senare vandrar kvartetten ut på Brightons februarifyllda pir. Cave,iklädd svarta kläder, svart mössa och svarta shades,med bestämda steg i spetsen, ungarna i släptåg. Samtidigt som han rättar till dom mörka solglasögonen ser han en man komma gående emot honom, han identifierar snabbt mannen som Ricka från djurtube och drar mössan extra långt ner över öronen. Fucking journalists. Bunch of fucking wankers, (eller nåt annat coolt engelskt) hinner han tänka innan han snabbt smiter förbi djurtubekorrespondenten. Djurtubeekorren nöjer sig dock inte med detta utan vänder sig om, försöker få hjärtat att återgå till normal takt, och stegar efter honom ett par meter. Inget händer, Cave hör hur djurtubegubben stannar och ger upp jakten. Skönt, jag kanske får vara ifred idag trots allt, tänker han när han med alltjämt snabbare steg glider ut mot pirens slut…

    -Ricka

  • Bättre än både jultomten och brevbäraren

    Jay Dee, J-Dilla eller bara Dilla. James Yancey släppte skivor i flera namn, men höll alltid samma höga klass under hela sin karriär. Från debuten Welcome To Detroit som släpptes på labeln BBE till samplingssamlingen Donuts som släpptes på Stones Throw, och sen tillbaka till BBE för släppet av sista skivan The Shining som släpptes post mortem, som sig bör i hip hop-världen. J-Dilla levererade alltid mer än både jultomten och posten på samma gång. Aldrig dåligt, aldrig tråkigt.

    Den största och viktigaste hip hop-producenten genom tiderna dog 10 februari 2006 efter en tids sängliggande till följd av en ovanlig blodsjukdom. Det är ju inte så kul men man hör fortfarande så gott som dagligen låtar som är inspirerade, producerade eller inspelade av Dilla. Det är kul.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=68_Io-RPDXE]

    Ett litet hopkok av låtarna från tidigare nämnda Donuts-skivan. En episk höjdpunkt i musikhistorien. Glöm inte att spela jävligt högt! R.I.P. Jay-Dee

    /Hennart Lyland

  • Djurtube avslöjar: Sverigedemokraterna är rashatare

    Hela Göteborg och halva jag är täckt med vitbrun sörja. Brödet är slut och kranen droppar.
    Så är läget i Sverige anno februari 2010.

    Sverige 1974 var en helt annan plats. Framtiden var idag och det bästa hade inte varit. Hugh Cornwell satt vid den här tiden i Lund och gluttade på moln. Det kan inte ha varit kul. För att komma ifrån den alltmer tröttsamma hobbien startade han ett band som hette Johnny Sox tillsammans med Hans Wärmling. Hans och Hugh jobbade på sjukhus tillsammans, som Scrubs ungefär.

    Sen åkte Hugh hem till England och Hans följde med. Några goa gubbar börjar lira med bandet och Johnny Sox byter namn till “The Guildford Stranglers”. Hans, som spelar keyboard, är inte så sugen på att lära sig spela “Tie a Yellow Ribbon Round the Ole Oak Tree” och på väg till ett Bar Mitzvah-gig lämnar han spelarbussen och bandet fram till 1995 då han dör.

    Bandet byter namn till Stranglers.

    1978 släpper Stranglers “Black and White”, ett jävligtjävligt bra album.
    På det fjärde spåret visar det sig att Hugh inte gillade att sitta i Sverige och titta på moln.
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=btJvIQcPlyg&feature=related]

    Och för er som inte är bra på Engelska:
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=pAMNwv-CQrI]

    Näääe Stranglers gillar inte Sverige lika mycket som Sverigedemokraterna. Inte blev det bättre av att de blev utsatta för “Raggarattacker” och avbröt sin Sverigeturné.

    Rude Kids, som släppt den fina “Raggare is a bunch of motherfuckers” (sedemera covrad av Turbonegro (sedemera utvecklat till ett skitband)) blir ledsna för att de inte får se sitt favvoband och släpper ifrån sig
    “Stranglers (if it’s so quiet why don’t you play)”
    .
    HEJDÅ FRÅN ROBIN