djurtube.com

Author: Gustaf

  • Om att dra i trådar

    Det är svårt det här med livet. Eller kanske inte. Man vaknar, går till jobbet, äter fläsk och löksås till lunch, går hem till sig, kollar på Q.I, går och lägger sig. Och så håller det på, åtminstone i veckorna. På helgen släpper man på tyglarna, då får man sköta sig själv. Trådarna är ens egna att dra i.  Det slutar allt som oftast i att man blir alldeles för full och för en kort stund mår väldigt bra. I stort sett alltid följt av en längre tid med ångest och illamående. Det kanske inte är så bra det där alltid, att sköta sig själv. Ibland behöver man en vardag som man kan kalla Geppetto, ett liv man inte riktigt själv styr över. Dan Penns mästerverk I’m Your Puppet är inte nödvändigtvis någon Pinnochio-historia, men en fin kärleksduett, det är det. Han skrev originalet till bröderna James och Bobby Purify men jag har alltid gillat hans egen duett tillsammans med Spooner Oldham bättre.

    Soulfarbron Dan Penns låt I’m Your Puppet, här framförd tillsammans med Spooner Oldham på Jools Holland i samband med releasen av deras gemensamma liveskiva Moments from the Theatre. En skiva som i mitt tycke faktiskt är nåt av det allra finaste som släppts. Stilig i hängslebyxor och kavaj är han ju också den gode Penn.

  • Djurtube intervjuar: STYGG

    STYGG

    Den 21 oktober (nu på fredag ja) är det dags för nästa kapitel i Djurtubes framgångsrika klubbsaga, då tunga electropopmaskinen STYGG gästar Babar i Tranås. Vi var förstås väldigt nyfikna på bandet och bestämde därför oss för att räta ut några frågetecken med David Strindberg och Johan Bring, duon bakom musiken. Detta genom det moderna kommunikationsmedlet facebook-chat.

    DT: David och Johan, berätta hur STYGG kom till. Finns det nån möjlighet att vi känner igen er från andra konstellationer och/eller sammanhang tidigare?

    J: Vi började regissera musikvideor tillsammans och behövde en låt. Så vi gjorde en tillsammans för första gången och både videon och låten blev omtyckt. Och det var kul att göra musik tillsammans så vi började göra fler.

    J: Jag har ett annat band som heter The State Of Floral Beings som kört ganska många år. Lite mer urflippat och galet.

    D: Och jag har bland annat Hi-Fi’s of the 90’s som bara är riktigt jäkla märkligt.

    DT: O-kay, jag har sett att i alla fall det senare ligger på erat bolag.

    J: Det stämmer. Kul att du hittat vårt bolag. Vi kommer släppa en hel del kul grejer med andra projekt vi har. David har ett soloprojekt på gång och jag arbetar på en ny EP med Lucy & The Teenage Monster.

    DT: Intressant. Den där första låten; är det en låt som vi kan ha hört?

    J: Lunacy var vår första låt. Den släpptes för något år sedan. Därefter var det en lång paus i släppandet av låtar då vi arbetade fram en massa idéer.

    DT: O-kay, fantastisk låt och lika fin video. Fanns tankarna att det skulle bli en skiva hela tiden?

    J: Då fanns det ingen tanke om fullängdare. Mest att göra en låt på skoj. Hela STYGG-projektets låtar har kommit fram på skoj. Vi har en hel del nya fina STYGG-grejer vi vill göra klart och släppa också. Men så är det ju alltid.

    D: Egentligen var vi nog ganska trötta på dom där låtarna. Men kände att vi behövde göra nåt med dom innan vi började med nya. Så vi släppte dom som en skiva. Och så blev Fredrik Strage helt lyrisk i tv!

    Incidenten som David hänvisar till, då journalisten och Djurtube-bekante Fredrik Strage öser beröm och lovord över STYGG kan du se på det här klippet via TV4’s hemsida.

    DT: Erat debutalbum heter “Get Thee Behind Me Satan”, en titel som direkt fångar mitt intresse. Är det tanken bakom titeln, att intressera?

    J: Skivnamnet. Ja vi tänkte… Flytta på dig Satan, vi är styggare än dig.

    För er som inte vet var ”Get Thee Behind Me Satan” Jesus svar till Satan när den senare försökte fresta honom. Ett bibliskt citat som översatt till svenska blir nåt i stil med ”Vik hädan, Satan”.

    DT: Snyggt tänkt. Albumtiteln i kombination med bandnamnet slår ju an en viss aggressiv och mörk ton. Er musik är ju dock inte så tung och mörk som man nödvändigtvis kanske får en bild av från första början. Hur skulle ni själva beskriva den?

    J: Ja precis, styggheten rinner ju av oss när man lyssnar på musiken en aning kanske. Vi är ju snälla goa grabbar med ursprunget i bibelbältet runt Jönköping.

    D: Kvinnan i morgonsoffan såg ju iofs ganska förfärad ut och Klubb Ace jämförde oss med att bli överkörd av ett ånglok.

    J: STYGG är mest musik som är skapad för stunden för att vi har haft kul. Vi tycker det är skoj att människor tycker om den. Så vi tänker nog fortsätta på samma manér. Svårt att beskriva vår egna musik.

    DT: Förstår det. Vi älskar den i alla fall, kanske just för det aggressiva och intensiteten. Vi har haft liknande band hos oss innan, t ex Super! och Audionom. Är det några som ni känner till?

    J: Audionom känner vi till. De är mycket bra. Johan Hinders soloprojekt Fé är fint också.

    D: Och tack för älskandet!

    J: Verkligen! Vi älskar att bli älskade. Det är en av de grejer vi lever för.

    DT: Vad lyssnar ni själva på för musik? Något särskilt som kanske influerat er?

    J: Jag talar för mig… jag lyssnar på det mesta. Jag har nog en förkärlek till musik som försöker tänja på gränserna och försöker göra något nytt. Det formar nog inte så mycket av det jag gör dock. Det brukar oftast bli vers refräng vers refräng-hits när jag gör låtar.

    D: Jag lyssnar på allt Johan lyssnar på, plus Michael Jackson, men det får jag inte säga egentligen.

    J: Haha, det får du väl? David har bara en crazy passion för Michael Jackson. Det tindrar i ögonen varje gång det handlar om honom. Det är kul att reta honom för det.

    DT: Så, vem är styggast av er?

    J: Vi är rätt överdjävliga båda två säkert i vissa sammanhang. i andra är vi som två lammungar.

    D: Det är en svår fråga. Johan övade ju i många år kung fu på mig. Så jag tycker nog han är styggare.

    J: Vi är halvbröder.

    DT: Skivan släppte ni på erat eget nyligen startade skivbolag (VOZ ALTA). Vad finns det för visioner där? Är det förresten sant; är ni halvbröder?

    J: Vi ska släppa dels all musik som vi är involverade i där. Sen släpper vi folk vi känner som gör bra musik där också. Vi har en fullängdare med PEKKER på gång. Han sjöng förut i ett band som hette Midnight Monkeys som jag släppte på mitt gamla bolag Trewetha Records. Tanken med Voz Alta är att folk ska kunna hitta mer musik de tycker om på vår label. Inte nödvändigt vis jättelik STYGG men då vi tycker om musiken så finns det säkert en röd tråd som andra också känner. Hal’s Tablet kan när som helst släppa en EP, också på Voz Alta. Väldigt fint band. Tycker man om LCD SOUNDSYSTEM så kan man nog digga dom t ex.

    D: Jag tar den lätta frågan då! Japp, vi är halvbröder på riktigt!

    DT: Hur ser ni på den kommande spelningen på Klubb Djurtube? Vad kan vi förvänta oss live?

    J: Massivt och intensivt kommer det bli. Förbered er på det. Vi skulle haft 2 trummisar, men vår andre var tvungen att åka till Warszava.

    Där var det alltså bekräftat. Det blir massivt och intensivt, precis som vi på Djurtube vill ha det. Vi hoppas att ni är lika peppade som oss och STYGG själva på fredagens spelning och att ni går man ur huse för att beskåda ett av Sveriges allra hetaste band. Ångloket kommer till stan på fredag, var beredd! Som om det inte var nog bjuder vi här nedan på deras allra första låt – Lunacy.

  • Nytt från Waits

    Om nästan exakt två veckor är han är igen, mannen med den skrovliga och nerviga rösten som under en hel karriär dränkts i whisky och rök, och givetvis bara blivit bättre och bättre. Tom Waits är tillbaka med nya skivan Bad As Me. Hittills har det släppts två låtar från skivan, via iTunes och Spotify samtidigt som Tom Waits själv via Youtube och mer klassiska medier spytt galla över de ständigt i förtid läckande skivorna.

    Låtarna som det handlar om är i alla fall titelspåret Bad As Me och den alldeles nyss släppta Back In The Crowd. Titelspåret känns typiskt för Waits. Det är sliten skriksång över klapprande trummor och plockande bluesgitarr, ni vet vad det handlar om. Back In The Crowd är istället en långsam och släpig ballad där Waits sjunger så finstämt han bara kan, ackompanjerad av spansk gitarr. Milsvid skillnad mellan låtarna alltså, dock inte mindre bra för det. Skivan släpps 25 oktober och heter alltså Bad As Me.

  • Karnevalfolket, nu halvägs till Balkan

    Karnevalfolket som ikväll har releasefest för sin debutplatta "Halvägs till Balkan"

    Idag är det fredagen den 30 september och det är ju inte vilken dag som helst, i alla fall inte för medlemmarna i bandet Karnevalfolket som idag släpper sin debutplatta Halvägs till Balkan. Många av våra medlemmar och läsare är redan bekanta med nyss nämnda band, inte minst kanske genom deras bejublade spelning hos oss på Djurtube under förra hösten. För er som av outgrundliga anledningar inte känner till Karnevalfolket så kan man enkelt och snabbt beskriva dom som ett sjumannaband som med rötter i den romska folkmusiken landar nånstans mellan klezmer och punkinspirerat balkanös. Lägg dessutom till eldiga inslag av flamencodans och ni är vad man brukar kalla hemma. Hursomhelst, det lämnar ingen oberörd eller stillastående.

    Idag  släpper de alltså sin debutskiva och firar givetvis detta med att bjuda till fest på Café Hängmattan (Södermannagatan 10) i Stockholm. Festen börjar klockan 18 och förutom diverse alkoholhaltiga drycker kan man ju såklart dessutom köpa  skivan på plats. En ynka hundring kostar den och har ni inte tillfälle att ta er till Stockholm och Café Hängmattan så kan ni köpa den via den här länken. Det är väl värt spenderade kronor, det kan jag lova redan innan jag hört skivan.

    Karnevalfolket består av Henrik (sång, gitarr), Johan (dragspel, sång), Magnus (fiol), Gunnar (bas), Henric (cajón, trumpet, sång, gitarr), Josefine (dans, percussion, sång, cajón) och Maria (dans, percussion, kör, såg).

  • Stå bredvid mig så är du gullig

    De är från Southampton och heter The Quik. Om ni gillar musik i allmänhet, och brittiskt i synnerhet så kanske ni även känner till modbangern Bert’s Apple Crumble? Det är i alla fall The Quik som står bakom den. Mer än så behöver ni inte veta. Här nedan gör de en cover på Ben E. Kings fantastiska Stand by Me som alla ni säkert redan kan och känner till. Och det är ju så fint.

    I början av klippet är det en liten fransk gubbe som sitter bland massa apparater men det kan ni spola förbi om ni vill. Sen kommer låten knappa 30 sekunder in i klippet. Spis på!

  • Både bok och album

    Mattias Alkberg, förgrundsgestalt i Sveriges kanske allra bästa rockorkester Bear Quartet är nu återigen aktuell med ett nytt solalbum. Denna gång en skiva som dessutom ges ut tillsammans med en bok, ett dubbelverk han gett den korta och koncisa titeln Anarkist. Och trots titeln på skivan verkar det inte alls som att Alkberg vill chockera eller provocera. Skivan är istället mera öppen och omfamnande än vad som tidigare varit fallet, och hans röst är säkrare och bättre än någonsin. Texterna är dock som vanligt briljanta och innehållet är detsamma – högt och lågt, kärlek och makt, asfalt och Folkets Hus.

    En av årets bästa skivor är här och ni kan sluta leta orsaker till att inte köpa den, det finns inga. Köper skivan (och boken) gör ni förresten här.

    Låten Asterism & Obelisk är spår nummer sju på Matti Alkbergs nya skiva Anarkist. Bit i kudden, skattebetalare!

  • Enkla recept

    Fyra delar rockpsykedelia hämtade från Austin, Texas blir rätt och slätt en jävligt bra grund för rock n roll. White Denim består av just detta och bör uppmärksammas både en och två gånger, de är riktigt bra. Den här inspelningen är från ett brittiskt tv-program och kanske framför allt den första låten – All You Really Have To Do – är förjävla bra.

  • Djurtube + Henric de la Cour + Emmon + Kite

    Sådär då, om lite drygt två veckor är det dags! Dags för oss att slå upp portarna på Babar för höstens första event i Djurtubes regi, och dags för er att snöra på dansskorna och låta musiken ta er nånstans långt långt bort. Fredagen den 23 september är datumet som ni säkert redan plitat ner i era kalendrar.

    Om ni nu missat det slår vi verkligen på stora trumman och presenterar hela tre akter av allra renaste guld under kvällen – Henric de la Cour, Emmon och Kite. Dessutom kommer allas vår favoritjournalist och skribent Fredrik Strage stå för skivspelandet denna kväll. Detta har i sin tur lett till att vi inte sett nån annan utväg än att förlänga festen ytterligare en timme, något som ni säkert inte har nåt emot. Vi kommer alltså ha öppet ända till 02, som vanligt med start klockan 21.

    Vi vill också uppmärksamma er på att våra älskade medlemmar kommer märka av en hel del fördelar under hösten, med start redan den 23 september. Under kvällen kommer våra medlemmar ha en separat kö, samt rabatterat inträde. Vi vill dock påpeka att man inte heller som medlem är garanterad inträde så vårt tips till alla är att vara ute i god tid. Vi öppnar som sagt vid 21, sharp!

    Vad kostar då detta kalas? Jo för de i sammanhanget modesta 150 kronor för icke medlemmar och 120 kronor för medlemmar får man vara med om en kväll ni aldrig kommer glömma att ni inte kommer ihåg nåt av. Vi ses där!

    OSA på eventet via Facebook.

  • Ny skiva från Beirut

    Zach Condon och hans band Beirut släppte precis för en vecka sen deras tredje fullängdare – The Rip Tide. Det är ett superb album, inget konstigt med det. På nåt sätt tar sig alltid hans musik raka väggen in i mitt medvetande och väl där slår den sig ofta skoningslöst fram tills dess att den är där helt ensam.

    Det är skönt att vara helt ensam ibland, framför allt med Beiruts musik ekandes i huvet. Det är varm musik som viskar till lyssnaren om kullerstenstäckta gator i små östeuropeiska städer där människorna precis vaknat upp från sin siesta för att dricka en eftermiddagscocktail på caféet vid medelhavets strand. Den här meningen översatte jag direkt från Allmusics recension av skivan. Sån där Vagabond-skit skulle jag aldrig skriva själv.

    I alla fall; Låten Santa Fe, en slags hyllning till frontmannen Zach Condons hemstad, från bandets nya skiva The Rip Tide.

  • Case of The Mondays

    Måndag morgon och textraderna ”Jesus died for somebody’s sins but not mine” känns mer rätt än någonsin när jag kliver av tunnelbanevagnen vid St. Eriksplan. Ikväll ska jag se Primal Scream live på Münchenbryggeriet men just nu känns det långt borta då jag sitter här mellan gem och viktiga papper. Ladies and gentlemen, det här är Patti Smith med låten Gloria.