Author: Gustaf

Festivalsommaren är här och det tar givetvis vi på Djurtube vara på, detta först och främst i samband med att Hultsfredsfestivalen går av stapeln torsdag till och med lördag nästa vecka. För att kunna täcka festivalen på bästa sätt och kunna skapa en så bra produkt som möjligt för er kära läsare, kommer vi ha ett tiotal skribenter på plats under helgen, och givetvis kan ni följa oss här på djurtube.com

Det blir livestreams, intervjuer och diverse reportage från festivalområdet, backstage och givetvis husvagnscampingen där vi kommer inhysa oss i ett stycke husvagn. Om ni är på plats, kom och festa med oss och gör festivalen till en ännu bättre upplevelse. För er som inte kan det, håll koll här på djurtube.com så ska vi försöka förmedla festivalkänslan till er så gott det bara går. Det här blir skoj!

Många björnkramar
Djurtube

Steve Earle, en av countryns allra största förgrundsfigurer anses av många vara den legendariska och mytomspunne Townes Van Zandts kanske allra finaste efterföljare. Gjuten i samma form och under åratal upplärd av läromästaren själv råder det heller inget tvivel om att Van Zandt har haft stor inverkan på Earle men i en nygjord intervju hävdade Steve Earle att så kanske ändå inte var fallet.

Den senare pekade på att han endast fått tre råd av Townes – skruva alltid på korken på spritflaskan, så inget går till spillo. Använd alltid rena sprutor vid injicerandet av droger. Och läs Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff. När Steve Earle pliktskyldigt läst igenom boken och senare villrådigt ville diskutera denne med Townes fick han till svar att han själv inte hade läst den, bara att han tyckte att Earle skulle göra det.  Tre bra tips till alla ungar där ute, även om jag i synnerhet och Djurtube i allmänhet inte förespråkar injicerande av droger. Inte heller idkande av brott och straff, framför allt inte straff.

Ovan: Steve Earles tolkning av Townes Van Zandts låt Mr. Mudd and Mr. Gold som han på hyllningsskivan Townes framförde tillsammas med sin son Justin Townes Earle. Samma låt som han spelade live för över 30 år sen, första gången Steve Earle hade sin stora idol i publiken. Ett enligt honom själv fruktlöst försök att imponera.

När jag var liten hade jag en favorit bland musikvideos. En video som min storebror hade spelat in på en VHS-kassett som vi spelat fram och tillbaka så många gånger att det ibland kändes som om bilden skulle hoppa ur rutan och aldrig mer komma tillbaka. Det var jag väldigt orolig för. Musikvideon var den till Neil Youngs fantastiska Harvest Moon. Neil var jag aldrig orolig för, han verkade ha det så bra. Kär och allt, och slapp sopa golvet gjorde han också.

Förresten är det här fortfarande min favorit bland musikvideos. Och förresten är jag fortfarande liten.

Junior Boys, den kanadensiska electronicaduon bestående av Jeremy Greenspan och Matt Didemus är nu i sommar glädjande nog aktuella av flera olika anledningar. Dels för släppet av deras fjärde fullängdare It’s All True, och med sverigeögon sett för deras planerade framträdande på årets Hultsfredsfestival. Ett måste att se för er som ska till Hultsfred i sommar. Det här är en låt från deras nya skiva som karaktäristiskt för gruppen visar att Junior Boys håller fast vid sitt enkla, rena och ödesmättade sound i en genre som annars mer och mer går åt det dansanta, nördiga Erlend Øye’fierade (ja faktiskt) hållet. Andra spåret Playtime från Junior Boys senaste skiva It’s All True låter ungefär som om Figurine fått barn med Omarion och det är ju såklart fantastiskt.

Och ett tips, förutom att köpa nya skivan via valfri skivbutik eller på iTunes, är ju då att ta sig till Hultsfred i sommar och se bandet spela live. Jag har själv gjort det två gånger, senast för ett par år sen på ett halvfullt Debaser Slussen i Stockholm. En konsert jag än idag håller som en av de bästa jag sett. Två tips där.

Robert Palmer gjorde många hits under sin karriär och det är hans kanske allra finaste – Johnny and Mary från skivan Clues (1980). Palmer dog 54 år gammal av en hjärtinfarkt i Paris, alldeles för ung.