Blog

Det fanns en tid när det fräckaste man kunde göra en fredagskväll var att sitta hemma och gnälla (läs:chatta, ej att förväxla med scatta, som också var populärt på den här tiden, då menar jag sångstilen och inte sex med inblandning av avföring, det var nämligen någon som sa att scatting även var en bajsböjelse, men jag vet inte jag) om hur deppigt livet var på skunk.nu. Egentligen var man ganska glad för det mesta, men det var lättare att få kompisar på skunk om man var ledsen.

I min hjärnas svindlande katakomber passerade jag just för ett antal ögonblick sedan en dörr som stod på glänt. Jag kikade in och upptäckte en dammig, sedan länge glömd värld av trams, skojerier och läppar så hängiga att det inte kan beskrivas i ord. För att tala klarspråk så kikade jag in på skunk.nu  (ok, helvete, nu googlade jag scatting, det är en bajsböjelse… tro mina ord det är en bajsböjelse) och det var fröjdigt. Men det fröjdigaste av allt var att jag hittade min gamla favoritgrupp Lasse Recenserar. Tyvärr var jag den enda kvarvarande medlemmen vilket fick mig att känna mig som en 1:a världskriget överlevare, det blev jävligt ensamt. Samtidigt kändes det som om jag funnit en sedan länge glömd rävmålning av Bruno Liljefors, detta måste världen få se. Detta kan inte världen få missa. Se bara denna gruppbeskrivning:

Denna “grupp” handlar om musik, alternativ musik.
Alternativ musik är musik som skiljer sig från kommersiell musik på samma sätt som olja från vatten.
Ordet “alternativ musik” har jag själv myntat, det var för några år sedan då jag tyckte det var på tiden med ett lite “ungdomligare” “typsnitt” eller “uttryck” eller “label” för den musik jag “Lasse” brinner för. Jag är alternativ.

Framöver ska jag recensera låtar likväl sånger från artister på den “alternativa marknaden”, bra som dåliga.
Sedemera tipsa om skivor som ni antagligen inte har hört för att dom är “för” “alternativa”.

Jag, skulle man kunna säga, kommer bli lite av eran guide.

Håll till godo människor, folk & vänner, nu är “Alternativ-Lasse” här & han (jag) har fet koll!

Surf’s up!

Tidigare recensioner:

“Det här var riktigt bra! Som en sylvass kniv i hjärtat. Jag tycker det är ok.”
5 av 5
/Lars Boström 2001

det har var något i hästväg. vackrare musik får man leta efter!
1 av 5
/Lars Boström 2003

Jag vet inte vem Lasse är. Jag tror aldrig jag chattade med Lasse och jag vet inte hur det kom sig att jag fann hans recensioner. Lars Boström hette han på sin sida men kontot fanns inte längre kvar. Det är ett mysterium kanske. Räcker för mig. Om någon skulle ha någon som helst upplysning om denna fantastiska recensent så får han hemskt gärna kontakta djurtube. Om du själv läser detta; vi vill ha med dig i vårt team. Du kan få bli vårt ess i leken. Under tiden kommer jag publicera Lasses recensioner här helt utan tanke på eventuella juridiska dilemman. Recension nr 1:

DENISON WITMER – THE RIVER BENDS… AND FLOWS INTO THE SEA:

En lugn & stillsam puls, smygande flöjtar och tom-toms men titelspåret ”Looking and you are” dras igång och följs av samma wax som eskorterar och förbereder oss till skivans tunga hälft. ”When that love c’mon” och ”When is you why?” är wax som kräver alla hörsel & uppmärksamhetskrav, kräver omedelbart det som pågått över i överslafen. ”How much?” är självutlämnade och svalkar fram som en avtänd kille. ”I love you diet”, är härsken och rund. Den simulerar skärvor som fanns i det där som tystnat.

Det spelar föga roll för skivan, eller i alla fall på den här planeten som avrundas av den lugna rock-rykaren ”You could be dead bitch”. Den hindrar lyssnarens, såväl som skivans framfart i svar & gåtor. Kontrasten mellan en röst och en häst sätter igång en process. En välbefinnande stank pumpas ut i luften.

Det är något av det lugnaste jag hört. Så här ska riktig rock låta! Jag tänds!!

2 av 5

/Lars