Tack!

17 Jul

Jag hade det på känn redan innan vi åkte dit. Jag skulle inte överleva alla tre dagar. Mitt stora hjärta i min lilla lilla kropp får stå ut med mycket och om jag nu ska referera till min kropp som ett gammalt tempel för tillbedjan och beundran så kommer det varken hamna på världsarvslistan eller i boken 101 platser att vallfärda till. Det är fakta och inget att sticka under stolen med.

Nåväl, pigg på livet åkte jag i torsdags morse ner till Hultsfred i bil tillsammans med mina vänner. Det var så det hela började. Efter att ha bekantat sig med omgivningen, fått presspass och klapp på axeln var det så dags att börja festivalfira. Min kropp började dock redan nu säga ifrån. “Det här inte bra för dig” sa apan på min axel. Jag skamsköljde, drack en öl och förklarade att hur rätt apan än hade så var premisserna redan satta – inget gnäll apan och du får följa med. “Jag vill bli loaded och ha en good time”. Och det fick jag, tack vare en snart femtioårig skotte.

Bobby Gillespie och hans Primal Screams konsert visade sig vara den rätta medicinen för en sargad kropp. En adrenalinspruta som skulle kunna få vilken överkoksad kropp som helst att studsa upp och sjunga på allt annat än sista versen. En silverglittrig Gillespie på bra humör, med komplett band och fantastisk scenshow i ryggen ÄR det bästa du kan se live år 2011 och att hällregn och en katastrofalt fåhövdad publik helt glömdes bort under den 90 minuter långa konserten är kanske bara det ett så gott betyg som något. Apan gnällde inte heller nåt mer.

Nu sitter jag hemma hos föräldrarna, på altanen och hör sommarregnet smattra mot takpannorna samtidigt som Primal Screams kanske allra vackraste låt Damaged spelas genom de spruckna högtalarna på min dator. Jag trivs här men hade en fantastisk tid på festivalen. Jag är tacksam och vill rikta så många tack till olika människor. Till exempel till Lina på Hultsfred. Till mina vänner/kollegor/livskamrater i Djurtube, jag vet inte varför jag haft sån tur. Till Keith Flint för vodkan, Mats Nileskär för handskaket, Bootsy för att du visade mig funken och moderskeppet. Men framför allt tack till Bobby, Mani och den stora tjocka houserösten. Ni är min inspiration, min ledstjärna och mitt liv.

Rock n roll, störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så.

  • Lina Markkula

    Woho! Tack själva! :)