Fredagens sista skälvande timmar bjöd på Trummor och Orgel, smaka på det. Det är gott, jag lovar.
Toppa det med Ebbot Lundberg från Soundtrack of Our Lives och du får en anrättning som är jättegod.
Vi äntrar Klubb Social några minuter efter att konserten tagit sin början. Ebbots stämma ligger som en sammetsfilt över lokalen under vilken vi, publiken, ligger och myser i en enda stor sked (där Ebbot är stora skeden). Trummorna och orgeln pulserar, det här kommer bli…vafan, jag skriver det nu så har jag skrivit det. PULSATING ORGAN HAHAHA.
Reportoaren för Trummor och Orgel består mestadels av instrumental musik. Trummor och Orgel. Kvällens uppträdanden består, främst beroende på Ebbots närvaro, mestadels av covers. Men det är inte vilket jävla Coverfunkers som helst. När Ebbot säger något i stil med att “det här har vi aldrig gjort förr” och klämmer i med Doors-pärlan “Riders of the storm”.
Då får man det klart för sig. Orgeln och trummorna drar igång Stranglers-hitten “Golden Brown”. Ebbot tar ton. Jag är glad.
Sen blir jag ledsen. Någon jävla Cyndee Peters har letat sig in i ljudbåset. Eller så är det bara något som går sönder, i vilket fall låter det förjävligt. Det blir inte många stavelser sjungna av gobiten.
Men det löser sig. Det trummas på. Det organiseras. Det sjungs. Det är bra. Det är förjävla bra. Det blir paus. Det dricks öl på övervåningen. Vi hör Ebbot prata på nedervåningen och piper ner.
Det som jag på förhud trodde skulle bli kvällens höjdpunkt TSOOLs “Instant Repeater ’99” inleder andra halvleken. Mmmm smaskens. Lou Reeds “Perfect Day” avslutar spektaklet, gott så. Jag är mätt.
Får ni chansen att glutta på Trummor och Orgel, gör det. Är Ebbot med så kan ni räkna med fina covers. Är han inte med kan ni räkna med gott sväng från kompetenta musiker.
/ Robin Lindahl
Fotnot: Rubriken är hämtad från Ebbots gamla band Union Carbide Productions cover av Onkel Kånkels “1 Kromosom För Mycket” som återfinns på tribute-skivan “Kånkelmania”.
Leave a Reply