Det är en vacker konst, den goda förnedringen. Så obönhörlig och vass. Det går inte riktigt att snacka sig ur den. Blir man gott förnedrad så blir man det och då kan endast en riktigt vass tunga tillbaka dämpa fallet. Här följer en rad händelser som bär förnedringens charm. Ingen vass tunga tillbaka. En blick eller ett hånleende och hela nattens svettiga jakt på smarta frågor är förgäves. En blick eller ett hånleende och du är för alltid en idiot. Några korkade klyschor i stridens hetta. Ett kittlande obehagligt fritt fall. Två får hjälp på traven. Den siste sköter det helt själv. Så vad lär vi oss av detta?
1.Översätt aldrig engelska bandnamn till svenska.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=4OsXPlUSr9k]
2.Överanalysera inte.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qUXxzLIr6W8]
3.Var inte Basshunter.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=f8YnHwwXROM]
/nicklas
Comments
3 responses to “Den vackra konsten god förnedring”
Haha, jag har ju dock fått äran att uppleva Bassjägarn själv en gång på ett höstkallt LIseberg. Det var jag,en lisebergskanyl,Guldgossen samt några tappra hjältar i en förening för handikappade barn. Allt var perfekt faktiskt. En sjuhelvetes show. Så jag förstår inte riktigt vad han gör med på listan….
Jag förstår mig inte på dig Rick. Jag har själv jag svårt att skaka av mig självmordstankarna efter det här.
Kan bero på att jag har feber o har svininfluensan men jag tror nog fan inte det.
Jag tycker att vi bör undvika att pissa på en koloss som Jonas. Han förtjänar vår respekt, även om han kanske kunde undvikit att tala som Clabbe af Gjeeigerrjrjejrjstam när han får Gry på halsen. Alla kanske iofs reagerar så när hennes fyrkantiga pattar är i närheten.