djurtube.com

Blog

  • Surfing in Cyberspace

    När grannarna drar på sig underbyxorna och drar upp blygardinerna är det fest på Annexgatan. Då får man surfa hur mycket man vill och ladda hem musik komprimerad i formatet MPEG-1 Audio Layer 3.  Idag var jag sugen på rymdrock. Från en kille, i låt oss säga Taiwan, upp i rymden, in i grannens stora datamaskin och över till mig och min vikbara dito.

    Ladies and gentlemen we are floating in space.
    (från bloggen med det jävligt häftiga namnet Music Is Art)

    Det var inte vilken version av låtjäveln som helst som hittade till min vikbara datamaskin, det var Elvis-versionen, Ladies and gentlemen we are floating in space (I can’t help falling in love) eller om du så vill och, efter vad jag har förstått, orginalversionen. Bara sekunder efter att jag fått reda på låtens existens (och i ditt fall efter läsandet av extremt krystade och långa meningar) har jag ( och i ditt fall du)  lite mer fakta i ämnet. Jo det här var orginalversionen, jo Jason Pierce var (ovanligt) trasig när han skrev låten. Hans flickvän (och tillika tidigare keyboardist i Spiritualized) Kate Radley hade i hemlighet gift sig med Richard Ashcroft från The Verve. I HEMLIGHET. Fyra dagar efter att Verve och Spiritualized giggat ihop. Pierce började älska heroin istället för en tjej.  Antagligen old news för den lyckliga med koll på Spiritualized.

    Jag gillar “Ladies and gentlemen we are floating in space” och jag såg nån akustisk avart av bandet för några år sedan i en lerpöl som Danskarna kallade Roskilde, det var en tråkig spelning. Jag vet ingenting om Spiritualized egentligen. Men jävlar vad bra den här låten är, och i den här versionen,  som Taco fylld med Tacos.

    Som bonus bjuckar jag på en länk till en EP upplagd på en av mina favorit mp3-bloggar. Bandet heter Tits och den bästa låten handlar om deras glädje över att Elvis är död. Den andra låten låter nästan likadant, men den handlar om att sångarens pappa också är hans langare. Det bjuckar jag på för att en av låtarna handlar om Elvis och resten av mitt inlägg handlar om en låt med Elvis-referenser. Det är så man knyter ihop en säck.

    Roxbert

  • Den svarte mannens Burdon

    Eric Burdon började som frontman i Animals och förde namnet vidare även efter 1966, då originaluppsättning skildes åt. Burdon började då allt mer att nära sina drömmar om psykedelia. Bort från House Of The Rising Sun och beatlesfrisyrer. Närmare syra och t-shirts i fluorescerande färger. Det blev inte så lyckat med några undantag.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Y_VJoDOdJH0]

    Han stannade inte där den gode Burdon. Han böjade närma sig funken, funken och afrikamönstrade skjortor. Han träffade på bandet Nightshift. Tog herraväldet över dom och kallade dem för War. Tillsammans hade de oändliga improviserade funkedeliska långlopp. Sen gjorde de skivor också. Och turnerade. Burdon blev utbränd av allt malande och hoppade av. Han håller på än, men det blev aldrig lika bra.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=3i0DMbCKnAg]

  • här får ni

    Det här är en låt för alla er som andas med munnen. Se till att passa er när hajarna som simmar runt er är stora som ubåtar och alla era jävla skitvärderingar inte betyder någonting. Om ni inte gillar det här så har ni ingen smak.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ljxw1YuUKIU]

  • неделя BJM

    I år är det exakt 300 år sedan Karl XII,  Rehnsköld, Gyllenkrok, Lewenhaupt med vänner valde att slakta sig själva av tsar Peter nere vid Poltava.

    2009 lyckas en fräck ryssgöbbe ro över sin mula utan missöden medan jag  håvar in tusenlappar via google adworks.
    Exakt detta handlar den här låten om.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=RGdHP6BIisA&feature=player_embedded]

  • Tack från oss alla, tror jag

    Jag tror jag talar för alla Djurtube-medlemmar när jag först och främst vill ta tillfället i akt och tacka alla ni som var med och gjorde fredagskvällen till just precis vad det blev. Hade jag kunnat vrida tillbaka tiden några dygn och göra det hela från början så skulle jag göra det om och om igen. Men det går inte, så nu sitter jag här med ett chelsea smile och tänker tillbaka på ögonblicket när redaktör-Rickard öppnade kartongen och hällde ut så gott som pressvarma magasin på bordet. Eller varför inte på Guldgossens fantastiska spelning, utelämnandet av När vi gräver guld i USA till trots. Enhörningsslagsmålet (har det någonsin hänt på jorden innan?) är ju ej heller att förglömma. Det har jag naturligtvis inte gjort, inte minst tack vare ett par rejäla skrapsår på halsen.

    Nu är det dock redan dags att blicka framåt mot 8 januari. Skriv in “småmatsfest” i era kalendrar för då jävlar ska vi alla ses igen, denna gång på Babar i Tranås. Det blir naturligtvis djurtema där chansen att träffa skribenterna kommer att finnas (Marco skriver autografer vid det för just detta ändamål uppställda hörnbordet) och undertecknad repar skivor hela kvällen tillsammans med Kelly Clarksson. Och först och främst spelar ju Djurtubes kärleksbarn Guldgossen live åtminstone en gång under kvällen. Ni hör ju, ingen ursäkt att missa detta spektakel är god nog. Vi är ute i god tid och mycket pengar kommer det inte kosta heller. Möts då, om inte innan!

    Just det, jag tänker på nakna tjejen också. Jag undrar vad hon gör nu..

    /Hennart Lyland

  • Våra svenska fåglar #3

  • Gilla mig, jag är en påfågel.

    Här är en video med förra årets, årets och nästa års bästa band. Cubical heter de och ligger på Dead Young, tillsammans med ett par andra helt okej band såsom Jonjo Feather och Lucid Dream. Håll till godo:

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=zd7ZPBTayl4]

    De är verkligen bra, eller hur? Ibland funderar jag på hur kul det skulle vara att se dem live men sen rycks jag tillbaka till verkligheten och så är det samma gamla jävla skitliv som vanligt. Det är ungefär som när man vaknar varje dag.

    MVH
    Lejonet

  • BrianJonestown

    Nu har jag rakat av mustaschen.
    Alla stora män bär eller bör bära mustasch. Så det tar mig emot.
    Stalin, Hitler och Saddam höll ut ända tills det sket sig.
    Att inte se ut som en göbbe har väl sina fördelar när det gäller kvinnor förstås.
    Icke heller att förglömma är även friheten till tecknad film utan skamkänslorna efteråt.

    Bäst görs denna tvivelaktiga syssla till Brian Jonestown Massacre.
    [vimeo http://vimeo.com/6986021]

    /Nrkpg red.

  • Queens of Noise+Djurtube Fanzine=NU PÅ FREDAG!

    DF+QON

    (Gelix Peterson)

    Du kommer väl till Norrköping?

    Välkommen!

  • Mr. Cool

    Cool är man när man inte överreagerar när man ser en söt tjej. Och om man får världens godaste burgare på en restaurang så överreagerar man inte. Man håller sig lugn och sansad, cool. Coolhet är ett sätt att förhålla sig till olika situationer, helst alla situationer. En stabil sinnesstämning som är konstant. John Coltrane var under en period det coolaste som gick i ett par skor, Elvis också. Lou Reed är fortfarande coolheten personifierad. I Sverige har vi två personer som kvalar in på nån slags lista över coolhet. Den ena personen spelar boll i Barcelona och gör lite som han vill ibland. Den andre personen är såklart Freddie Wadling.

    I stuprörsjeans, nätbrynja och en frisyr som för tankarna till en ung Yordan Letchkov framförde han tillsammans med sitt band Cortex låten Shotgun Treatment i TV-programmet Picknick hösten 1986. Då kan det låta och se ut så här..

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wNG-lBvntfw]

    /Hennart Lyland