Det är svårt det här med livet. Eller kanske inte. Man vaknar, går till jobbet, äter fläsk och löksås till lunch, går hem till sig, kollar på Q.I, går och lägger sig. Och så håller det på, åtminstone i veckorna. På helgen släpper man på tyglarna, då får man sköta sig själv. Trådarna är ens egna att dra i. Det slutar allt som oftast i att man blir alldeles för full och för en kort stund mår väldigt bra. I stort sett alltid följt av en längre tid med ångest och illamående. Det kanske inte är så bra det där alltid, att sköta sig själv. Ibland behöver man en vardag som man kan kalla Geppetto, ett liv man inte riktigt själv styr över. Dan Penns mästerverk I’m Your Puppet är inte nödvändigtvis någon Pinnochio-historia, men en fin kärleksduett, det är det. Han skrev originalet till bröderna James och Bobby Purify men jag har alltid gillat hans egen duett tillsammans med Spooner Oldham bättre.
Soulfarbron Dan Penns låt I’m Your Puppet, här framförd tillsammans med Spooner Oldham på Jools Holland i samband med releasen av deras gemensamma liveskiva Moments from the Theatre. En skiva som i mitt tycke faktiskt är nåt av det allra finaste som släppts. Stilig i hängslebyxor och kavaj är han ju också den gode Penn.