Morbror Carl och pannkakorna

Regissören Ingmar Bergman var ju som de flesta säkert vet, också författaren Ingmar Bergman. Alltså samma person men han gjorde två olika grejer, precis som att jag är den snälla sonen som bockar och säger tack men samtidigt den den stökige svarte killen som sällan klarar av att hålla sig i skinnet när det bjuds på punsch med guldkant.

I sin självbiografi berättar han i ett kapitel, om sin morbror Carl som Ingmar beundrade nåt oerhört som liten. Carl var uppfinnare till yrket och en annars rätt rödmosig figur med stor mage som tyngde på hans lår närhelst han satte sig ner. Utöver det faktum att han var en rätt misslyckad uppfinnare och en tjock jävel var morbror Carl även urinoman, något man givetvis inte gärna talade högt om.  Istället för att jag ska sitta här på min kammare och återberätta den här historien med mina egna usla ord så publicerar jag helt enkelt ett par-tre stycken från Ingmar Bergmans helt lysande biografi Laterna Magica, givetvis då från kapitlet om tidigare nämnda morbror Carl.

Morbror Carl var ytterst misstänksam. Han oroade sig mest för att någon skulle stjäla hans senaste idéer. Därför bar han dem inslagna i ett vaxduksomslag mellan byxorna och kalsongerna. Vaxduken kunde behövas. Morbror Carl var nämligen urinoman. Det hände ibland, särskilt i stora sällskap, att han inte kunde stå emot sin hemliga passion. Han slingrade högra foten kring stolsbenet, reste sig till hälften och lät byxa och kalsong genomströmmas av ett milt, självgjort flöde.

Mormor, tant Ester och tant Beda kände till hans svaghet och kunde med ett kort och skarpt “Carl” hejda behovstillfredsställelsen, men fröken Agda hade en gång till sin förfäran hört ett fräsande från den heta spisen. Ertappade ropade morbror Carl: Hoppsan, här står jag och och gräddar pannkakor!

Jag beundrade honom och trodde gärna tant Signe som hävdade att Carl var den mest behåvade av de fyra bröderna men att Albert i avundsjuka hade slagit sin äldre bror i huvudet med en hamar och på så sätt åsamkat den stackars gossen en livslång förståndsklenhet.

Läs boken vettja, helt briljant prosa från världens kanske största regissör genom tiderna. Finns väl i de flesta välsorterade bokaffärer och kostar väl som en vanligt bok, “regular book price” för att citera Harmony Korine.

/Hennart Lyland