Det här är fanimej journalistik

Det finns en stor fördel med att skippa klubbutgång på fredagen och strunta i debaserspelningen på lördagen. Lämna rödljusen och taxibilarna bakom dig och sök friden i skogen. Det finns mängder med små festivaler ute i skogarna i Sverige. Små i jämförelse med Roskilde, Coachella etc, men även de som är så små att egentligen ingen var där alls. Just exakt dessa känner vi inte till men det är i alla fall något speciellt med spelningar på mindre orter. Något som djurtube gärna slår ett litet slag för.

I Lördags var två djur utsända till Östergötlands pärla Österbymo där “Giget 09” såg ljuset för första gången (och antagligen sista då det vore förvirrande att använda årtalet 09 i namnet även nästa år). Den ändå, till mängden, skapliga publiken på 150 – 200 personer bestod nästan enbart av 13-16 åringar och några föräldrar. Tre band var bokade.
Ett gäng lokala grabbar som kallar sig Daylight Robbery. Garage-aktigt och catchy i sina ljusaste stunder.
Ett, i vissa kretsar, småkänt band vid namn Supersonic Speedfreaks. Kan Hardcore Superstars kan Supersonic Speedfreaks.

Och mittemellan dessa två ett band som känns radiovänligt. Ett popgäng som har möjlighet till framtid, en okej sådan. Zacharias från Norrköping/Göteborg. Två killar i likadana basebollkepsar, en sångare som i vissa stunder påminde om Anton Newcombe, främst till utseende och namn, och en fjärde kille. De skötte sig duktigt. Snitsiga låtar på Svenska och hade Birdnest Records fortfarande varit up and running hade de säkerligen fått medverka på en Definitvt 50 spänn platta. I förrgår hördes de på radion i program 3 och idag skulle de filmas för “The Tram Sessions”.

Djurtube vill inte vara sena med att hoppa på ett framgångståg och trots att Marco hade det stora misslyckandet med CocoRosie-intervjun i färskt minne tyckte vi att en liten intervju skulle sitta fint.

Tyvärr så försvann bandet någonstans mellan efterfest 1 och efterfest 2. Men vi gav inte upp. Vi utförde en proffessionell intervju på en parkeringsplats i centrala Ömo. Såhär dagen efteråt har vi båda fullkomligt glömt bort vem vi egentligen intervjuade. Tur är väl då att vi stenograferade hela intervjun. Dock kan vi inte tyda ett jävla skit av vad våra ivriga händer plitat ner på den stackars papperslappen.

På andra sidan lappen stod det. “djurtubemedlem #1 anser djurtube anser zacharias skulle ligga med alla maria lundén” Det här är andra gången Marco fullkomligt misslyckats med en intervju, för Robin var det första försöket. Vad är det för fel på oss?

Nu har det kommit till redaktionens kännedom att det var arrangörens far som befann sig på fel plats vid fel tillfälle och fick agera intervjuoffer. Fast vi fattar ändå ingenting av vad som hände igår.
Knattemoshpits, förälder som utövade judovåld mot bråkiga ungdomar, mycket öl, mycket gin, lite tonic och en sån där riktigt riktigt trevlig alla-känner-alla gemenskap man bara kan få i de minst exploaterade samhällena i sverige.

På vägen hem såg vi ett gäng med Ku Klux Klan-hästar. Vi tittade på varandra men skakade på huvudet. Vi får nog vänta med intervjuerna ett tag.

Vi skulle vilja tillägga att namnet Zacharias är ett mycket illa valt bandnamn om man inte vill ge intrycket av att vara ett kristet hårdrocksband.

Rocksbert & Macattack