I går när jag letade igenom gamla filer hittade jag en ljudupptagning innehållandes en intervju med våra kära vänner i bandet Jackie Khan. Intervjun är gjord under en katastrofhelg för några år sedan när vi bjöd upp bandet för en spelning på vår klubb i Tranås. Det här var innan vi hade blivit dom fantastiskt professionella klubbarrangörer vi är i dag och allting gick verkligen fel, både för oss och för bandet. Vi hade missat att Casanovas spelade samma dag och inte marknadsfört kvällen ordentligt så publiken var minimal, men såhär i efterhand var det nog lika bra. Bandet hade redan på vägen upp haft problem med en rykande motor i minibussen och kom kraftigt för sent till soundchecken. När spelningen drog igång tog det inte långt tid innan ljuset lade av helt, kolsvart på scen. Nästa överraskning blev att basen gick sönder och dom fick slutföra spelningen utan.

Det fanns bara ett botemedel mot detta fiasko, två dagars spritintag i Tranås city. Intervjun spelades in 17:16 på puben Mayflower dagen efter spelningen, resultatet är som följer:

_________
Jackie Khan består av:
Fredrik: Sång, Gitarr
Viktor: Trummor
Joakim: Gitarr
Edgar: Bas
________

Okänd röst:Öh, du som sitter breve får ju ställa frågorna!

DT1 : Ahh ok.

*Viktor tar DT1‘s öl och förklarar sig med “Hrm, jag köper en ny åt dig sen”

Fredrik: NEEEJ för helvete, du har en kaffekopp. En kaffekopp har du, det är det du får.

Viktor: Då tar jag whiskey då. Då tar jag whiskey och häller i min kaffekopp.

____

DT1: Vi kan börja med namnet, ni heter ju Jackie Khan? Vad kommer det i från?

Viktor: Karlstad.

DT2: Haha ja men. Namnet alltså, varför heter ni Jackie Khan?

Viktor: Ja det är såhär att det är en väldigt väldigt skön kvinna från Karlstad.

DT2 : Är det hans mamma? *pekar på avdäckad roadie i hörnet av puben.

Viktor: Nej, det är hans flickvän!

Viktor: Nää, men, öhh. Hon är väldigt öppen med det. Det är inget fel på henne egentligen.

DT1 : Men namnet passar ju erat band också för att ni spelar, ehm, ehm……hormusik?

*skratt*

Viktor: Ne men kanske för att vi säljer oss för pengar? Vi är något jävla ehhm….Nä men vi gör allt MOT pengar ska jag säga dig…..gaget från i går är redan slut, åt helvete bara!

Och här sitter vi och dricker….billigt kaffe! billigt kaffe…..flyger iväg, försöker flyga…få skadestånd på…öhhh…på att man råkar välta omkull ett stativ när man försöker flyga ifrån allt vafan….

DT2 *viskandes*: Vad pratar han om?

Viktor: Nee men det är det jag vill säga. Man går inte plus………….det går minus och minus och minus……allt går skit.

DT1: Betalar man det för drömmen?

Viktor: Ja, den kostar så jävla mycket alltså. Vemfan samlar pant liksom.

DT2: Men du fick ju pant av mig här om dagen. En hel sopsäck förfan.

Viktor: Ja men jag ska ju bygga ett bord av det. Kanske till och med ett hus…en lägenhet.

DT1: Jag måste bara visa vad jag har tagit på mig till eran ära.

*DT1 tar av sig sin långärmade tröja och reavelar en t-shirt med Jackie Khans logotyp.

Hela Jackie Khan: WOOOOOOOOOOOOROWOA!

DT1 : Jag beställde en small men fick en medium så fick jag byta i går!

Viktor : Jaavisst! Vi har såhär 30 dagars köp. Man får lämna in sin T-shirt så tvättar vi om den så den krymper till rätt storlek.

______

DT1: Jaja, ny fråga. Hur ser framtiden ut? Vad händer?

Viktor: Vi har släppt fyra skivor.

DT1: Ehh, jaha, vad heter dom?

Viktor: Första skivan heter Land of Khan. Den består av datagjord……..a. Allt utom sång är datagjort.

DT1: Ok.

Viktor: Vi släppte en skiva efter det, tätt därpå. Jag vet inte vad vi kallade den riktigt, ehh, vi kallade den…hmm..Best of nummer 1….den var väldigt ehhh…..väldigt analog. Andra skivan alltså, det var en höjdpunkt tyckte jag. Var det Jackie Khan då? Var det andra skivan? Eller tredje? Vilken var andra skivan då?

Fredrik: Är det Put It On du tänker på?

Viktor : Det måste varit den innan den svartvita?

Fredrik: Ähhw, det är jag inte helt övertygad om.

Viktor: Tre skivor har vi släppt då? Eller? Vilken var första då?

_______

DT1: Vilken var senaste skivan då?

Viktor: Senaste skivan är en skiva med bara tre låtar på.

DT1: Spelade ni dom i går?

Viktor: Ja, vi spelade alla tre låtarna i går.

DT1: Jag sa ju att det var tre bra låtar i går!

Viktor: Jooou…..men två av dom………..spelade vi inte…..

Edgar: Vafan pratar du om Viktor? det var ju en av dom vi inte spelade

Viktor: Hann vi spela alla låtar innan din bas pajade?

Edgar: Ja, alla utom When the Day.

Viktor : Ja, det är den vi gjort en musikvideo till.

DT1: Ja, den är bra!

Viktor: Jepp, det är lite av hiten kan man säga.

DT1: Det är han som har spelat in videon va?

*pekar ännu en gång på den avdäckade roadien i hörnet.

DT3: Har filmmakaren något att säga om videon kanske

*tystnad*

DT2: Viktor, hur skulle du ranka gårdagens spelning?

Viktor: Ehm.. 1 av 10 kanske

**skratt**

Viktor: Ja men vafan, allt gick åt helvete. allt! Men det är klart det är kul, det är en lärdom, det är en lärdom. Man lär sig av sina misstag. NOOOOOT!
____________
Alla foton i artikeln tagna av Sarah Ljunggren

Malmökillarna i Turn off your Television släppte tidigare i höst en självbetitlad debutplatta fylld med vacker pop. Plattan var så bra och så intressant att det kändes ohållbart för Djurtube att inte gräva lite djupare i bandet. Vi bokade bord på Östra Sorgenfris flådigaste restaurang Rex och bjöd in bandet till en pratstund.

Turn off your Television består av medlemmarna Jon (sång, gitarr), Stellan (bas) och Erik (trummor) och har funnits i ungefär två år. Debutplattan är spretig med element och inspiration från en rad olika genrer och band, någonting som gör den spännande och medryckande från första till sista låt.

Det här ska dock inte bli någon recension av skivan, utan ett snack med musikerna som skapat den.

Stellan, Erik och Jon
________________

DT1 : Vi har lite problem med inspelningsutrustningen här så vi får spela in det på en kamera istället. Proffsigt va?

Jon : Då får vi prata tydligt, S Å H Ä R….. Ställ den närmast Stellan! hans röst är svagast

Erik: Vem har ljusast?

Jon: Man har mycket ljusare röst en vad man tror, man har ju bas inne i huvudet.

Erik: Din röst är ju jävligt ljus.

Jon : Ja, jag vet, får oktavera ner det en så blir det bra.

*kort tystnad där Stellan ser lite ledsen ut*

Jon: Jag bara skojade Stellan

Stellan : Ja, det var roligt………

_______

DT1 : Ni kan väl börja med att berätta lite om hur ni tre träffades?

Jon: Det kan väl du berätta Stellan.

Stellan: Ska jag berätta det? Jaaaaaa, hmmmm…. Ja fick din (Jon) demoskiva eller ja, din skiva, i present när jag fyllde 25 eller nåt.

Jon: Va? Var det jag som gav den till dig?

Stellan: Ja.

DT1 : Vad var det för skiva då? En soloskiva?

Jon: Ne jag vet inte vad det var, det här minns jag inte alls.

Stellan : Jo, men det var den skivan du…Ja, det var Jon som hade spelat in skivan i alla fall.

Jon: Jaha, ja det var jag som var på skivan helt enkelt, haha.

Stellan: Sen lyssnade jag på den, jag bodde i Stockholm på den tiden tror jag. Så tyckte jag det var bra så jag skrev ett mail till dig. Och sen flyttade jag ner hit igen.

DT1 : Hur funkade det när ni bara var två då? Trummaskin?

Stellan: Haha ja vi körde väl inte så mycket, men det kom en trummis ganska snabbt.

Jon: Fast vi pratade om att ha trummaskin men sen började min kompis från gymnasiet i bandet. Då hette vi Sweet Water Pirates och spelade ihop ett år ungefär. Då hade vi även en till gitarrist, Jocke, som nu spelar i Movits.

Sen bestämde vi oss för att bara vara tre och då hoppade Erik på tåget. Det kan ha varit ungefär 2 år sedan.

Erik: Ja, du slängde ur dig det på en fest Stellan. “Öhhh, kan du spela trummor eller?”.

Stellan: Haha ja, men jag och Erik har känt varandra ett bra tag innan dess och sen så sa min flickvän att Erik hade spelat innan och så.

Erik: Men det måste ju ha nämnts innan?

Stellan: Jaa, men jag fattade inte att VERKLIGEN spelade trummor, på riktigt.

Jon: Det är bara för hans röst är så otydlig.

Erik: Men jaja, jag hade ju slutat spela trummor på gymnasiet, “Hur fan låter du själv liksom?” *skratt*

Stellan: Haha, jag var verkligt så förvånad, “Kan DU verkligen spela trummor?”

Jon: Men det kunde du!

Erik: Ja, alltså jag sa ju att jag var rostig men att jag kunde testa. Jag hade ju inte spelat på 10 år nästan och jag anser mig väl inte vara den bästa trummisen i världen heller men….jaaa, tack vare er tog jag ju upp det här med trummorna igen och det är jag ju jävligt glad för nu

Jon: Så blev det vi tre och då bytte vi namn från Sweet Water Pirates till Turn of your Television

DT1 : Varför då? Vad kommer det nya namnet ifrån?

Jon: Det var min brorsa som kom det, tror jag. Vi satt bara och spånade namn.

DT1 : Han som min polare var kär i?

Jon: JA! Exakt. Tranås-casanovan. En sån här….. Råkker. Ehh ja, så tog vi det namnet.

Stellan: Turn off your television lät bättre helt enkelt.

Erik: Jag är ju av en annan åsikt iof, jag tycker ju det gamla var bättre. Det var ju därför jag gick med på att vara med!

Jon: Du är ju i och för sig motsträvande mot allt.

Erik: Men man måste ställa sig emot vissa grejer. Även om jag gillade det andra namnet bättre så kändes det skönt för mig att vi bytte också. Innan kändes det inte som jag var med i bandet på riktigt samma sätt. Sen kändes det som en nystart.

Jon: Då kändes vi också någonstans att det var lite för poppigt också. Vi drog åt fel håll och ville byta riktning. Vi har dragit åt en massa håll men nu börjar vi hitta hem…äntligen.

DT1 : Vad vill ni och vad tror ni det är folk attraheras av i eran musik?

Jon: Min mustasch.

Erik: Definitivt.

DT1 : Haha, men har ni många lyssnare som vanligtvis lyssnar på andra genrer eller kan ni se en tydlig målgrupp bland era lyssnare?

Jon: Ja det var rätt kul faktiskt, vi var med på en hårdrock-podcast från USA nyligen, så uppenbarligen. Jag tror våran musik är rätt lättillgänglig och kan dra in folk oavsett vad de har för tidigare musikaliska referenser.

Vi har inte fått många onda ord under åren men det har ju hänt, vi har ju haft bloggar som nekat oss osv. Det är ju ingen musik hela världen tycker om men det har aldrig varit något mål heller.

Erik: Sen skivsläppet har, i varje fall jag, sett musiken på ett helt nytt sätt. Många bloggar har jämfört oss med diverse band och artister och där har det kommit upp saker som jag bara, “Varfan har dom hittat det i vår musik?”. Men alla lyssnar ju på olika sätt och det är intressant.

Jon:DT1 : ha, ja precis. Ne men att det blev lite mer munspel och akustisk gitarr och hela den biten och i det här har varit så återkommande i recensioner och artiklar om oss. Att skribenterna refererar till olika alternativ country och alternativ folk-artister. Det är dock ingenting vi vill kämpa emot utan är det så att det går igenom så får man göra bästa av det. Den nya EP:n som kommer nästa år någon gång kommer låta ännu mer så, inte att det blir nån jävla cowboymusik men att det blir lite mer….

DT1 : Hörrö, jag ÄLSKAR cowboymusik

Erik: Nej, det ska vi inte smutskasta

Jon: Nej, jag menar inte kasta skit men. Ja. Det kanske blir det nästa gång?

Vi byter samtalsämne till den nysläppta skivan

Stellan: Det känns som skivan nu har fått lite eget liv, den har börjat sprida sig av sig själv. Alltså till exempel den här podradion i LA och bloggar som plockat upp den själva liksom.

Erik: Men jag tror ändå den inte har landat riktigt än.

Stellan: Ne, precis. För oss känns den ju gammal men det är ju precis nu den börjar nå ut.

DT1 : När släpptes den?

Jon: Vi hade satt 1 oktober som datum men så blev vi lite kåta och släppte den före. Men säg 1 oktober, det är det vi säger till folk officiellt.

Stellan: Citera gärna Jon på det.

Jon: Citera mig på allt. Jag står för allt jag säger i alla sammanhang…..förutom det, det jag sa precis.

Vi för vidare samtalet på framtiden och vad bandet har för planer. När det visar sig att de vill ut och spela så börjar vi prata om en spelning på Klubb Djurtube i Tranås.

Jon: Men iaf, vi kommer gärna till Tranås och hälsar på. Problemet är ju att jag är ju väldigt bekväm av mig, jag gillar ju inte o resa. Det är någonting jag måste jobba med.

DT1 : Men Tranås är ju som ett andra hem för dig?
*Vad DT1 syftar på är att Jon bodde i Tranås, Djurtubes hemmaplan, under ett år när han var 19

Jon: Haha, ja exakt! Så jag kan tänka mig att åka till Tranås. Om det är någonstans jag ska så är det till Tranås. Hjärup är ju fint annars.

DT1 : Vaddå hatar att resa?

Erik: Ja, 10 minuter utanför Malmö börjar han bli nervös och då var vi ändå på väg till….

Jon: DU! Jag var på ett bröllop uppe på en bergstopp i Norge i somras

DT2 : Har du dåliga resminnen eller vad äre?

Jon: Nej, jag har inga dåliga resminnen…men fan…jag fick en sån här hjärtpropp nu när vi pratar om det här

Erik: Men det är ju så, skulle det bli aktuellt så kommer vi ju ta med honom med våld.

Jon: Problemet är ju också att vi inte kan lira samma dag som vi kommer fram, jag måste ju vila upp mig en dag också.

Erik: Du får betala en natt extra för oss då.

Jon: Vi får väl se.

DT2 : Haha, typiskt en möllanbo att inte åka någonstans.

Erik: Ja vadfan, det enda du går till är ju Lidl och den där….

Jon: Vaddå, jag är ju här nu!

Erik: Ja, så ibland cyklar du hit.

Jon: DU! Jag jobbar på det här. Det är mycket av det här som blir musik sen.

Stellan: Ja, det är sant.

DT1 : Det är ju vi småstadsbor som borde ha dom här känslorna, inte ni.

Jon: Äh, ni är ju bara glada att vara här. Jag vill bara tillägga att när jag väl har rest, så brukar jag njuta av det när jag är framme. Så det är inte så att jag är plågad.

DT1 : Jon, kan du inte berätta lite om din tid i Tranås för våra läsare därifrån?

Jon: Jaa, det roligaste som hände var……jag kommer inte ihåg så mycket……förutom att korven kostade 5:- på ica….det var jävligt gött…jag var 19 år liksom.

DT1 : Det var inte längesen dom tog bort det, något år sen eller något bara.

Jon: Är det sant! Jag var där nästan varje dag och käkade tre korvar, slutade gå på den där utbildningen och satt hemma och spelade Quake.

DT1 : Haha, det sjukaste är att jag också spelade mycket quake i Tranås på den tiden och då gick det massa rykten om att den grymma quakespelaren Jon hade bott i Tranås och det var till och med någon som sa att han hade varit hemma i hans lägenhet vilket vi tyckte var sjukt coolt.

Tror du någonsin att du kommer kunna bli lika stor genom er musik, som du var i Tranås Quakescen år 2000?

Jon: Ja, haha. Det är något att leva upp till alltså.

Erik: Var du så jävla grym på Quake?

Jon: Ja, jag var bland dom bästa i Sverige på 1on1

Stellan: Det här är ju helt sjukt.

Jon: Men jag fick ju…krigsskada. Stel i nacke och rygg.

Erik: Var du sponsrad och så?

Jon: Ne, det var ju ett gammalt spel så det fanns inget sånt. Sjuka är att jag alltid hållit på med musik men på den här tiden tog ju Quake så mycket mer tid, så det var inte förrän jag slutade jag fick ordentligt med tid till musiken. Det känns ju rätt………haha.

DT1 : Hur upplevde du musikklimatet i Tranås när du bodde där?

Jon: Jag minns bara Viking och när man kom dit stod det någon storbystad tjej som jag inte visste vem det var i dörröppningen…men det var tydligen någon jävla lokalkändis. Haha, så stängde det klockan 1.

Men det var något speciellt med Tranås ändå, man blev väldigt väl omhändertagen av alla. Man blev aldrig hotad, det var trevliga människor. Jag hände liksom inte med dom som gick den här utbildningen. Eller jo en, Kenny Karlsson, men inte eran Kenny Karlsson. Det finns ju två Kenny Karlsson, jag känner den ena. Nörden. Han med sportskor och hagalöfryggsäck. Det är inte han ni känner va?

DT1 : Nej tyvärr, haha.

Jon: Sen var det en till. Vafan hette han. FAN, kommer inte på det. Han var en ljushårig gangster.

Erik: Det här med Quake hade jag inte en aning om

Jon: Ne men jag har ju inte spelat på jättelänge.

Erik: Ne, men jag tycker ändå du kunde berättat om det!

DT1 : Det är nog någonting ni snarare ska försöka begrava om det ska bli någonting med den här musikkarriären?

Stellan: Haha, jag känner det också. Det känns inte som den bästa reklamen för oss

DT1 : Jag kan klippa bort det från intervjun sen.
________________

________________

DT1 : Hur vill ni helst bli uppfattade som musiker? Alltså…hmmm…mer som popgenier eller som några med lite mer djup och någonting att förmedla?

Jon: Kanske att vi inte är perfekta, men det är bra ändå. Jag kan tala för mig själv o säga att jag gillar inte när man får för höga förväntningar på sig. Nästa platta kommer låta mer som vi, den här plattan kommer vara svår att leva upp till live, för den har ett visst sound. Den är lite för perfekt.

DT1 : Ja, den är väldigt välproducerad.

Jon: Ja, men…haha. Det gick för långt.

Erik: Men det tycker inte jag. När vi spelade in den hade vi ambitionen att “detta ska låta som oss”. Vi ska inte lägga på massa senare. Vi kör ju våra vanliga instrument, sen kanske det är en orgel lite här och var men…

Jon: Nejnej, men det är inte det jag menar. Men jag tycker det blev lite för rent sound. Det ska låta lite mer replokal om trummorna och så vidare.

Erik: Jojo, men…jag förstår vad du menar.

Jon: Haha ja, men vi delar ju uppenbarligen inte åsikt.

Erik: Vi har ju diskuterat detta ju! “fan vad släpigt det låter”. Det låter ju som när vi spelar i replokalen? Klart det låter lite finare men så ska det ju vara.

Jon: Ja, det kanske är kul att det inte låter likadant live som på skiva också, men jag…men för att sänka pretentionerna lite, från vår egen sida. Det behöver inte vara så jävla bra

Erik: Ne, men ne.

Jon: Jag vill ha den inställningen när vi spelar in nästa platta men sen vet jag inte om det blir så.

Erik: Jo, man blir ju alltid perfektionist när man väl sitter där och spelar in.

Stellan: Min känsla är att köra det lite skitigare och ärligare, inte för att det här var oärligt på något sätt men ni förstår vad jag menar?

Jon: Nu kommer det också bli annorlunda för det är helt nya låtar. På denna skivan har många av låtarna hängt med under lång tid och nu har vi skrivit alla låtarna tillsammans och de känns nya och färska. Man känner att de är goa från början liksom. Det tror jag kommer generera något bättre, för vår egen del. Sen vet jag inte vad andra kommer tycka. Men det skiter jag i.

Stellan: Jo, vi hade ju spelat de gamla låtarna så många gånger att de nästan blir tråkiga, så ska det ju inte hinna bli såklart.

Jon: Men uppenbarligen fungerade det ju eftersom den blev uppskattad, jag är ju skitnöjd med det vi gjorde

Stellan: Ja, för fan.

________________

Om man inte redan lyssnat in sig på Turn off your Television så finns den på spotify samt bandets hemsida.

http://turnoffyourtelevision.se/music/

________________

Djurtube är väldigt intresserade av vem den storbystade lokalkändisen som brukade stå i dörren på Viking i Tranås runt år 2000 är. Den som ger oss information som leder till avslöjandet av denna kvinnas identitet vinner ett fint pris som kommer hem i brevlådan.
________________

Den 21 oktober (nu på fredag ja) är det dags för nästa kapitel i Djurtubes framgångsrika klubbsaga, då tunga electropopmaskinen STYGG gästar Babar i Tranås. Vi var förstås väldigt nyfikna på bandet och bestämde därför oss för att räta ut några frågetecken med David Strindberg och Johan Bring, duon bakom musiken. Detta genom det moderna kommunikationsmedlet facebook-chat.

DT: David och Johan, berätta hur STYGG kom till. Finns det nån möjlighet att vi känner igen er från andra konstellationer och/eller sammanhang tidigare?

J: Vi började regissera musikvideor tillsammans och behövde en låt. Så vi gjorde en tillsammans för första gången och både videon och låten blev omtyckt. Och det var kul att göra musik tillsammans så vi började göra fler.

J: Jag har ett annat band som heter The State Of Floral Beings som kört ganska många år. Lite mer urflippat och galet.

D: Och jag har bland annat Hi-Fi’s of the 90’s som bara är riktigt jäkla märkligt.

DT: O-kay, jag har sett att i alla fall det senare ligger på erat bolag.

J: Det stämmer. Kul att du hittat vårt bolag. Vi kommer släppa en hel del kul grejer med andra projekt vi har. David har ett soloprojekt på gång och jag arbetar på en ny EP med Lucy & The Teenage Monster.

DT: Intressant. Den där första låten; är det en låt som vi kan ha hört?

J: Lunacy var vår första låt. Den släpptes för något år sedan. Därefter var det en lång paus i släppandet av låtar då vi arbetade fram en massa idéer.

DT: O-kay, fantastisk låt och lika fin video. Fanns tankarna att det skulle bli en skiva hela tiden?

J: Då fanns det ingen tanke om fullängdare. Mest att göra en låt på skoj. Hela STYGG-projektets låtar har kommit fram på skoj. Vi har en hel del nya fina STYGG-grejer vi vill göra klart och släppa också. Men så är det ju alltid.

D: Egentligen var vi nog ganska trötta på dom där låtarna. Men kände att vi behövde göra nåt med dom innan vi började med nya. Så vi släppte dom som en skiva. Och så blev Fredrik Strage helt lyrisk i tv!

Incidenten som David hänvisar till, då journalisten och Djurtube-bekante Fredrik Strage öser beröm och lovord över STYGG kan du se på det här klippet via TV4’s hemsida.

DT: Erat debutalbum heter “Get Thee Behind Me Satan”, en titel som direkt fångar mitt intresse. Är det tanken bakom titeln, att intressera?

J: Skivnamnet. Ja vi tänkte… Flytta på dig Satan, vi är styggare än dig.

För er som inte vet var ”Get Thee Behind Me Satan” Jesus svar till Satan när den senare försökte fresta honom. Ett bibliskt citat som översatt till svenska blir nåt i stil med ”Vik hädan, Satan”.

DT: Snyggt tänkt. Albumtiteln i kombination med bandnamnet slår ju an en viss aggressiv och mörk ton. Er musik är ju dock inte så tung och mörk som man nödvändigtvis kanske får en bild av från första början. Hur skulle ni själva beskriva den?

J: Ja precis, styggheten rinner ju av oss när man lyssnar på musiken en aning kanske. Vi är ju snälla goa grabbar med ursprunget i bibelbältet runt Jönköping.

D: Kvinnan i morgonsoffan såg ju iofs ganska förfärad ut och Klubb Ace jämförde oss med att bli överkörd av ett ånglok.

J: STYGG är mest musik som är skapad för stunden för att vi har haft kul. Vi tycker det är skoj att människor tycker om den. Så vi tänker nog fortsätta på samma manér. Svårt att beskriva vår egna musik.

DT: Förstår det. Vi älskar den i alla fall, kanske just för det aggressiva och intensiteten. Vi har haft liknande band hos oss innan, t ex Super! och Audionom. Är det några som ni känner till?

J: Audionom känner vi till. De är mycket bra. Johan Hinders soloprojekt Fé är fint också.

D: Och tack för älskandet!

J: Verkligen! Vi älskar att bli älskade. Det är en av de grejer vi lever för.

DT: Vad lyssnar ni själva på för musik? Något särskilt som kanske influerat er?

J: Jag talar för mig… jag lyssnar på det mesta. Jag har nog en förkärlek till musik som försöker tänja på gränserna och försöker göra något nytt. Det formar nog inte så mycket av det jag gör dock. Det brukar oftast bli vers refräng vers refräng-hits när jag gör låtar.

D: Jag lyssnar på allt Johan lyssnar på, plus Michael Jackson, men det får jag inte säga egentligen.

J: Haha, det får du väl? David har bara en crazy passion för Michael Jackson. Det tindrar i ögonen varje gång det handlar om honom. Det är kul att reta honom för det.

DT: Så, vem är styggast av er?

J: Vi är rätt överdjävliga båda två säkert i vissa sammanhang. i andra är vi som två lammungar.

D: Det är en svår fråga. Johan övade ju i många år kung fu på mig. Så jag tycker nog han är styggare.

J: Vi är halvbröder.

DT: Skivan släppte ni på erat eget nyligen startade skivbolag (VOZ ALTA). Vad finns det för visioner där? Är det förresten sant; är ni halvbröder?

J: Vi ska släppa dels all musik som vi är involverade i där. Sen släpper vi folk vi känner som gör bra musik där också. Vi har en fullängdare med PEKKER på gång. Han sjöng förut i ett band som hette Midnight Monkeys som jag släppte på mitt gamla bolag Trewetha Records. Tanken med Voz Alta är att folk ska kunna hitta mer musik de tycker om på vår label. Inte nödvändigt vis jättelik STYGG men då vi tycker om musiken så finns det säkert en röd tråd som andra också känner. Hal’s Tablet kan när som helst släppa en EP, också på Voz Alta. Väldigt fint band. Tycker man om LCD SOUNDSYSTEM så kan man nog digga dom t ex.

D: Jag tar den lätta frågan då! Japp, vi är halvbröder på riktigt!

DT: Hur ser ni på den kommande spelningen på Klubb Djurtube? Vad kan vi förvänta oss live?

J: Massivt och intensivt kommer det bli. Förbered er på det. Vi skulle haft 2 trummisar, men vår andre var tvungen att åka till Warszava.

Där var det alltså bekräftat. Det blir massivt och intensivt, precis som vi på Djurtube vill ha det. Vi hoppas att ni är lika peppade som oss och STYGG själva på fredagens spelning och att ni går man ur huse för att beskåda ett av Sveriges allra hetaste band. Ångloket kommer till stan på fredag, var beredd! Som om det inte var nog bjuder vi här nedan på deras allra första låt – Lunacy.

Med ny hemsida och goda prognoser om framtiden tar vi i Djurtube ett kattlikt jättesprång in i juni månad. Och detta gör vi med en rykande färsk intervju med flickfavoriten och skivsläppsaktuella Ludvig Jansson, kanske mera känd som Guldgossen.

På ett soligt Mosebacke mötte jag upp musiksveriges Marco Van Basten för att över ett par öl talas vid om den svarta frikyrkorörelsen, kommande fullängdsdebuten och inte minst – hör Gud bön?

Ny hemsida, singelsläpp och snart även fullängdsdebut på ett av Sveriges största skivbolag – Går det bra för Guldgossen nu?
Om man bara lyssnar på frågan så tror man det va? Det önskar jag att det gör men man vet aldrig sånt, eller jag fattar aldrig sånt kanske jag ska säga. Jag kan tycka överlag att många artister gärna väljer att säga att det går bra fast det kanske egentligen inte gör det. Själv gillar jag att säga att jag inte har en aning, men sen ligger jag sömnläs på nätterna och ber till Gud att det ska gå bra.

Tror du det hjälper? Att be till Gud alltså?
Ingen aning om det hjälper men när jag var nio år bad jag till Gud om att få Wayne Gretzky när jag var på väg till affären för att köpa hockeybilder, och det fick jag.

Nu när arbetet med nya skivan i stort sett är klart, hur känns det?
Allvarligt talat så har albumet legat färdigt ett tag så skulle jag fått frågan för nästan ett år sen så skulle jag säga att det är helt underbart. Självklart känns det fortfarande helt fantastiskt för processen pågick så himla länge denna gång. Inspelningarna tog nästan ett år och då har jag ju producerat, spelat in och nästan spelat allting själv så det är klart det känns gött. Men med tiden så blir man ju lite glömsk och nu på slutet har det mest varit praktiska saker som omslag och grejer, inte så mycket det musikaliska som egentligen är det betydelsefulla.

Vilka har du med dig som spelar på skivan?
Som jag nämnde nyss så är det mestadels jag som spelar de flesta instrumenten. Självklart kan sen ändå listan göras lång på folk som är med men de flesta grunderna är det bara jag. En av låtarna har jag spelat in tillsammans med ett band och en annan med stråkkvartett t ex. Men sen finns det några få själar som medverkar på flera låtar och det är Johan Järnland på piano, Ulrika Windolf på fiol, Ellen Pedersen på saxofon och klarinett, Henning Palmefors på dragspel och piano samt “världens bästa (Martin)Carlsson” på gitarr.

Hur vill du bli mottagen?
Eeeeh, ja du. Med öppna armar kanske. Har ingen aning. Bara folk tycker om något av det jag gör så blir jag glad!

Några spelningar inbokade i sommar?
Jag ska vara gäst på en allsångstillställning i Kisa. Nästan lika stort som Skansen sa dom när dom bokade mig, haha. Annars så fokuserar jag mest på singelsläppet. Vi får se, det kanske dyker upp lite till.

Vad är det för skillnad på Guldgossen 2011 och den nyss genomslagna Guldgossen 2008?
Den stora skillnaden är väl att jag är bättre nu tycker jag i alla fall. Det finns en större bredd i materialet och…ja, det är bättre helt enkelt.

Du beskriver själv den kommande singeln med så vitt skilda begrepp som hiphoplyrik och svenska julgospelskivor. Hur viktigt är det att vara tydlig i det man gör? Inte alls låter det som. Frågan är till syvende och sist, finns det en röd tråd i det du gör?
Jag tycker nog inte man behöver vara så tydlig. Mycket av det man säger kanske man säger bara för att göra det mer intressant för lyssnaren. På nåt sätt så är jag ju ändå en oetablerad artist som slåss om en väldigt kritisk lyssnarskara med hur många andra som helst. Utan någon hype måste man ju försöka så gott som möjligt. Just dess två begrepp stämmer ändå riktigt bra så det finns ju oftast någon liten sanning i allting. Så jag är väl tydlig i otydligheten eller tvärtom, eller hur det nu blir? Men för att komma till sista punkten så ja, det finns absolut en röd tråd i det jag gör. Den kommande skivan innehåller en mycket klar och tydlig tråd vill jag nog säga.

Din musik har benämnts som dansbandsindie och i en tidigare intervju har du sagt att det är nåt du trivs med, är det fortfarande dansbandsindie som gäller?
Jag älskar benämningen faktiskt. Dansbandsindie står ju på nåt sätt för svänget i musiken, det är det här sköna dansbandsgunget i vissa låtar och det har jag definitivt inte släppt. Jag skulle vilja säga att den har utvecklats mer bara, åt helt rätt håll.

Några ord du vill lämna till våra läsare och dina fans, något de behöver ha med sig i bagaget innan de hör nya singeln?
Eeeh, njaaaa. Någon gång måste man tänka om, tror alla gör det ibland då och då så finns nog fler som kommer kunna känna igen sig i texten. Och GE LÅTEN EN CHANS, den är bra…jag lovar!

Till sist; Tror du att Sverige är redo att bjuda in den svarta frikyrkorörelsen i sina hörnsoffehem?
Definitivt! Här är ju liksom den bästa delen man får. Du får den sköna harmoniken men det blir svängigare än någonsin! De mer djupgående gospelhitsen kommer på albumet sen så det här är bara en teaser kan man säga!

På Sveriges nationaldag, den 6 juni, släpper Guldgossen sin andra singel Tänk om från kommande albumet  Brass, smicker och kvinnoaffärer. Detta gör han på skivbolaget Warner Music och mer om detta kan du läsa på Ludvis nya finfina sida www.guldgossen.se

För er som har missat det har Junip precis släppt en helt jävla fantastisk skiva. Ännu bättre blev det när jag såg att de skulle spela i min hemstad, Malmö. Efter att ha peppat inför detta i en hel vecka, samt hela dagen konserten skulle gå av stapeln på, blev det plötsligt lite sämre.  Vi kom nämligen på att om vi skiter i konserten så behöver vi ju inte förflytta oss från soffan än på ett tag och då hinner vi ju dricka mer billig öl?

Någon timme senare när spelningen hade börjat och vi satt kvar i mysbyxor med Junip på stereon kom ångesten över att man är en sådan fruktansvärt usel person. I ett försök att bota denna ångest bytte vi om till jeans, det hjälpte inte skitmycket. Nästa försök bestod i att gå på en annan konsert vi hade blivit tipsade om, med ett band vi aldrig hört förut. Detta visade sig vara ett av de bättre besluten vi tagit i våra liv, vilket i och för sig inte säger så mycket kanske.

 

The Morlocks är ett garageband från San Diego som startades 1984 av medlemmar från bandet Gravedigger Five. Efter några hektiska år med mycket oenigheter och drogmissbruk splittrades bandet och medlemmarna gick sina egna vägar.

Efter en lång tystnad publicerade Spin Magazine uppgifter om att den karismatiske frontmannen Leighton Koizumi hade avlidit. Detta visade sig inte stämma alls utan Leighton hade avtjänat ett tio år långt fängelsestraff för kidnappning. Någonting han själv tycker var orättvist med tanke på att han egentligen bara försökt stjäla droger från en knarklangare i Mexico. Tyvärr, för hans del, så krävde stöldförsöket en hel del fastbindande av folk, något som resulterade i att han kunde dömas för kidnappning. Skit äre mät. Trots detta beskriver Leighton sig själv som “the responsible one in the group” när vi träffar honom.

När Leighton väl kom ut startade han ett nytt band under samma namn med bland annat Lenny Pops från Brian Jonestown Massacre. Det är rak garagerock det handlar om, även att bandet har ett hav av influenser att luta sig mot så tror de inte på att blanda in det i deras egna musik utan prioriterar intensitet.

Bara några låtar in på spelningen slog tanken ”Hur i helvete har man missat de här?” in. Bandet är vana att spela för en betydligt större skara människor än de som i dag befann sig på Debaser Malmö men detta lät inte detta stoppa de från att göra en galet bra spelning med energi och inlevelse.

Vi hade turen att träffa en bekant till oss på spelningen som kände bandet eftersom de var uppväxta i samma stad borta i amerikat. Han fixade en intervju till oss på en efterfest borta på möllan och eftersom han kände de sen innan tänkte vi att det vore spännande att se vad som hände ifall han fick fria händer att ställa vilka frågor han ville. Vår kära vän lyckades med att ge oss många skratt samt ge ”slutna frågor” ett nytt ansikte.

———————————————————————————

Rex(inhyrd intervjuare) :

Ok, first question.

Ehhh. Do…………..psychadelic…….punks…………..get………..on………so………well………with university of San Diago jocks much in 1982?

You know it’s a university city with a bunch of fucking jockos from vermont, maryland and idaho and this is like utopia to these people and its fucking 1982-83.  Soo….

Do psychadelic punkts get on so well with university dorks/jocks in nineteen…..ehh….you know fucking Sigma kai….Beta dork…ass….fucking….frat fucking…..geek-ass motherfuckers in 1982?

———————————————————————————

Leighton : No, absolutly not. They used to beat us up…ehh. Because we were faggot punkrockers….

But you know what? These were the same poeple that 20 years later ware at social d’s and like ”yeeaah dude, I was there in the eighties” but they were always the ones who were chasing us, you know, beating us up and calling us faggots.

So, to anwer the question. How do I say this in swedish? Hmm. Naaaa.

———————————————————————————

Djurtubare :

NEJ!

———————————————————————————

Leighton : Neeej,

nejnejnejnej, nej nej nääää. NÄÄÄÄÄÄÄÄJ. NEEEEEEEEJ.

———————————————————————————

Djurtubare :
Ok, lets move on. Next question Rex.

———————————————————————————

Rex :

Ok, this one is going to blow your minds…..

Why did you kick Ted from the band? your original guitarist……ehh……he was my first speed dealer by the way

———————————————————————————

Djurtubare : Haha, Seriously? Can we quote that?

———————————————————————————

Rex : Yeah, he was living at my mates…Cake…. He was the editor of flipside or something, a big fat man… But he really loved donuts hence his nickname Cake.
Ted lived in Cake’s closet and he used to sell me amphetamine *stort leende*…..ehh this was uhh in 1989…90-91 something… a long time ago… anyway

I was goin to see Ted in his groovy gear……ehh.. yeah Ted was the man….  But you know, he had really interesting pornogrophy, hustler magazines.

In his room the walls were plastered with posters of naked chicks and on top of that he had gotten bald, the cool prince valiant hairstyle he had before was gone.

So I thought, this guy has to be really charming because he always had a girl around even though he lives in a closet with pornography plastered all over the walls and on top of that, he’s BALD!

———————————————————————————

Nick (gitarristen) :

So what was the question?

———————————————————————————

Rex :

The question was, why did you kick Ted of the band?

———————————————————————————

Leighton :

The answer would be if you’re trying your lying.

———————————————————————————

Rex :

I’m not trying. Sincerly. Why did you kick Ted out of the group?

———————————————————————————

Leighton :

* skratt* For that exact reason.

1. He didn’t have a cool prince valiant hairstyle anymore.

2. Being a speed dealer

3. Living in guy named cakes closet with pornagrophy all over the walls.

And thats why we kicked him out………And Ted, i’m sorry you had to find out this way….but….I took you to the Morlocks but, you got bald. I don’t know about this stuff with this Cake-guy but it sounds pretty bad so I think I made the right descision… or I know I did because I saw a picture of you recently.

Ohh. Poor Teddy…

———————————————————————————

Nick : Ahh, I know a Cake. Kinda chubby dude

———————————————————————————

Leighton : Yeah, you do?

-10 min slöddrigt internt snack Cake som inte går att förstå-

———————————————————————————

Rex : yeah, he’s a lovely man. Ehhh. Ihhh. Ahh. He dug his donuts, thats all

I actually asked the same question to Ted. ”What happened with the morlocks?” I said. And he answered that he didn’t fit the image

———————————————————————————

Leighton :

Well yeah. You can’t be in a band if you can’t even live on planet earth. You can’t be in an earth band anyway, maybe in a spaceband? A band that doesn’t depend on gravity. But if you’re goin’ to be in an earth-band, you can’t live in some fat guy named Cake’s closet, eat donuts and have hustler honeys on the walls. Thats a principle of mine.

———————————————————————————

Rex :

Ted is the guy who currupted me. He ruined my life. Before I met him a was a catholic A-student minding my own business.

———————————————————————————

Djurtubare : Ok, one last question.

———————————————————————————

Leighton : The hotel is going to kick us out at 12. So if I leave now I get 6 hours of sleep and I’ve already showered twice today so thats pretty good?

———————————————————————————

Rex :

The last question is………… A one of great importance…monumental…..I  devoted evenings thinking about this question.

What prompted you to cover ’I want your Body not your Soul’ by Cuby and the Blizzards?

———————————————————————————

Leighton :

What prompted me? My love for Nederbeat. Hey, where did that blond girl go?

———————————————————————————

After party host : Who?

———————————————————————————

Leighton : The one who liked to talk shit?

———————————————————————————

After party host : She left of course?

———————————————————————————

Djurtubare :

So, whats your favourite animal?

———————————————————————————

Leighton : I would have to say a Ring tail lemur from madagaskar

———————————————————————————

The Morlocks på Spotify

/Lådvin/Marcus

I somras satt jag och tänkte, snart kommer ju fan hösten. Då är det slut på långa ljumna nätter med en 5.2’a på en gräsmatta någonstans. Jag måste krypa in, krypa upp och slå på. In i huset, upp i fåtöljen och på med grammofonen. Planering är inte min starka sida men den här gången har jag överträffat mig själv. Jag har hittat något som då och då ska ackompanjera mig under ensamma höstkvällar i mysfåtöljen. Fy fan vad mysigt jag ska ha det, dricka te och 18årig Highland Park.
Sen ska jag lyssna på Nina Sofia. Det har jag skrivit i min kalender.

Jag ville veta lite mer så jag frågade Sofia Ek, den fagra kvinnan bakom melodierna.

När föddes Nina Sofia och varför?
Någon gång för några år sedan under en deppig tid när jag kom på att jag mådde bra av att skriva texter och sjunga dem till några få ackord som jag lärde mig på mammas gitarr.

Vem är du/ni bakom projektet?
Det är bara jag. Men alla får vara med!

Du är ju uppvuxen i brukssamhället Boxholm som kanske mer är känt (?) för att saker främst kretsar kring stålverket och idrott och inte ett rikt och varierande musikliv, hur är det att växa upp med pop-drömmar i en sån miljö?
Jo det stämmer att det inte fanns något rikt musikliv i Boxholm, det var mest fokus på innebandy vad jag minns och sen var det nog inte så mycket mer där egentligen, vad jag vet. Men jag tror inte att det störde mig så mycket eftersom jag oftast stannade hemma och kunde sitta och skriva låtar istället.  Finns det ingenting att göra så måste man ju hitta på något själv och är man kreativ så löser det sig ju. Jag har aldrig haft popdrömmar dock men jag har ju ändå alltid drömt om att få ha ett liv fyllt av musik!

När får du ideérna till dina sånger och vad handlar dom om?
De bara kommer till mig, jag har ingen aning om hur det går till. Ibland startar det med en nattlig dröm eller någon känsla och så spinner jag bara vidare på det. Mina sånger handlar om allt och ingenting.

Influenser är alltid kul att gräva lite i, vilka band eller artister har betytt mycket för dig?
Jag gillar Chopin, skitgammal blues och David Lynch-filmmusik. Antagligen inget som hörs i mina låtar men det är ändå musik som betyder mycket för mig.

Hur ser framtiden ut?
Jag kan planera max en dag framåt så jag har ingen aning. Jag skulle gärna komma ut och spela lite här och där. Hoppas att det blir så!

Det hoppas vi med Sofia. Tack och lycka till!

-Ricka

Jag tänker inte gå in på någon presentation av bandet Cocorosie här inte.
Antingen vet man vilka de är eller inte.
Antingen gillar man deras musik eller hatar den.
Antingen så kan man gå på en konsert o njuta av melodier av barnleksaker, harpa mm och sen gå hem o tänka, fan va bra CocoRosie är live.
Eller så kan man ge sig på saker man inte kan.

CocoRosie Sydney 2006

KB igår, söndag kl 21.
Några hundra tjejer, några killar med läppstift och sen jag, full o pissnödig.
Konserten fortlöper och att den svenska sedvanligt stela publiken tycker det är riktigt bra förstår man först på applåderna. Musiken bjuder ju i och för sig inte upp till crowdsurfing eller moshpits direkt och KBs lokaler är inte världens roligaste heller  Det är tredje eller fjärde gången jag ser systrarna Cassady och jag tycker det låter riktigt bra. När “Techno love song” spelas så var jag nöjdmed kvällen,
Även extranumret “Japan” var riktigt bra då publiken var med och körade med djungelljud.
Nånstans där emellan kom jag på idén att ett kort snack med bandet å djurtubes vägnar skulle va på sin plats.
Det verkade som en bra ide verkligen

I vilket fall som helst är väl inte jag världens bästa på att komma på frågor och var dessutom sliten o full.
Dock kommer Bianca ut efter konserten mustaschig o jävlig. Jag hade hoppats på Sierra.

Jag släntrar fram till henne och frågar om jag kan ställa några frågor.
Hon kollar snett på mig och gör grimaser när jag pratar och jag blir jättenervös.

Jag: ehh, mumlar nåt frågaktigt om influenser.

Hon:
well our influences are
1: Fairies
2: End of the world
3: Rainbows
4: Antichristism and such things…

Här känner jag hennes hatvibbar och att hon givetvis inte alls ville prata med mig.
dessutom tappade jag helt tråden o hade helt plötsligt inga fler frågor.
Jag ursäktade mig och hon fick återgå till ett gäng håriga arty farty tjejer. Grattis.

En fråga och ett svar. Jag tycker hon är dum i huvudet! Hatar henne nog. Fast musiken är ju fan bra.
skit också.

Där har ni influenserna i alla fall. Hoppas det behagar.

/Mac