Category: intervjuer

Intervju med Love från Almedal 03.25

Djurtube1:Hur går det nu för tiden?
Love: Det går la bra.
D1:Vad är nästa steg?
L:Framåt
D1:Jag har hört rykten om att ni ska spela in skiva i Laholm, stämmer det?
L:Vagt
D1:Love är svårtflirtad men vi försöker vidare. Han är…..hmm.
D2: ”Svår”.
D2: Jag har hört att Laholm är en jävla partystad, hur är det med det egentligen?
L:Ryktena är kraftigt överdrivna.
D1: Ligger Laholm i Sverige?
L:Nää, det ligger på gränsen till skåne.
D1:Då trodde vi rätt..
D1:Jag har hört att det,nu hickar jag, är du och Adam som skriver låtarna i Almedal.
L:Nu hickar ju du, men ja, så är det faktiskt.
D1:Är det sant att du en gång spelade på min röda Fender så att det kom blod?
L:Det är lika sant som att du skrattar när du ställer frågan.
D1:Vad skulle du göra om du inte var här ikväll?
L:Jag skulle nog,paus,vänta!
D1:Ok.så är det.
D1:Vilken är din favoritfärg?
L:Blå
D1:Va??det är min me!
L:Jag skoja bara! Du gick på den!
(Samtliga 4 avger ett högt brööl)
D1:Nä men allvarligt, vilken är din favoritfärg?
L:Favoritdvärg? Det är väl han i Jackass…
D1:Steve-O…
D2: Wee-man
D1:Visste du att dom har 8 dvärgars sallad på Pizzeria Dorado?
L:Jaha….
D2:Alltså, det är Johanneberg.
L:Jaha!
D2:Vart bor du?
L:Almedal
D2:Så om man hoppar på en spårvagn, kommer man dit då?
L:Om du hoppar, på en spårvagn i Almedal, så kommer du till Angered.
D1:När du gick på Vasagatan, var det vinter då?
L:Nää, tolka texten som du vill,det var en fin tolkning,naturligtvis så var det ju vinter och jag såg hundspår så jag följde ju så klart hundspåren. Extremt bokstavligt talat, allt som vi sjunger är bokstavligt talat.
D1:Det var det jag trodde.
D2: Vi måste ha 2 bra frågor till…
L:Ok
D1: Den här seriöst bra nu då, men bara för mig, ”Alla platserna” som jag älskar, jag brukar tänka på den,min favoritplats är bakom feskekörka,jag brukar gå dit och sitta där. Äta glass, dom har en ny magnum med kartong nu. Man kan öppna. Temptation Island. När man äter den så kan man inte tänka på nåt annat. Vilken är din favoritplats?
D2:Bra!
L:Temptation Island
D2:Men det finns ju ingen sån plats!
L: *Love pekar på sitt huvud.
D2:Ahaa
L:Hisingen. (Love blir nästan lite arg och säger att Göteborg för fan är en plats i sig).
D2:Men svara på min fråga då för fan!
(LJUD)
D2:När jag bodde i Malmö (gör det fortfarande)
D1:Men fråga då för fan, ta den på engelska…
D2:När Love,jag och Adam, frontman i Almedal
L:Vadå frontman?
D2: Alltså, musikaliskt ”kitt”, I alla fall, när vi skulle gå till triangeln i Malmö, där jag bodde, så sa Love att jag alltid tog fram nycklarna så snyggt och jiddrade med dom för att jag bodde så pass bra, varför gjorde du det?
(Ljud, sludder)
D2:Fan
L:Du ville ju ha bekräftelse på att du bodde så bra
D2: Men nu gör jag ju inte det längre
D3: Är det samma Adam som ”Mölat på” *************?
L: Förmodligen
D1: Vilka är era referenser,vad heter det, sånna som….som man gillar liksom…
D2:Influenser
L:Det är sånna som ni, som sitter här och ställer sånna här
D3:Dumma jävla frågor
D1:Journalister
D2:Nää, Fans för fan!
L:Jasså är ni Fans?jaha, ok, öhumm…
L:Kommer ni ihåg Vanja artikeln?Det är som nu, jag är inte jag egentligen. Jag är Salem El Fakirs bongotrummis.
D2:Al Fakir…
L:Näää
D2:Va heter han då?
Alla:El, Al, El
D1: Dont call me Al.
D2:Nu spelar dom alltså världens bästa låt (Sandra ”Maria Magdalena”)
D1:Men va fan, vi måste ju fråga nåt bra
D1:Vad händer härnäst?
L:Det kommer komma en ny skiva.

Vi träffar Love, gitarrist och allt-i-allo i Göteborgsfenomenet Almedal, på partybåten RioRio en sen kväll i maj. En i Djurtube-gänget har redan fått “rött kort” (utslängd) av en testosteronstinn vakt för en bagatellartad incident medelst överbordtappad flaska. Kvällen är ljummen och fukten nästan rinner från taket på klubben 100 knop (den hette det va? Minnet sviker lite). Gött mos med andra ord och perfekt läge för en spontanintervju med Love.

Ända sedan Love för ett par år sedan övergav sitt kära Göteborg och bodde i Malmö ett tag har vi gillat varandra. Jag har alltid varit mäkta imponerad av hans gitarrvirtuositet, ibland på ett närmast barnsligt vis. Jag och han har gjort det egentligen ödesdigra misstaget att bli fylletrubadurer och sjunga Anna Ternheim på valfritt Malmögolv. Fyfan!

När han och Adam startade Almedal nångång 2006 så visste jag på något sätt att det skulle bli bra. Och bra blev det. För fan, deras låt “och alla platserna” blev ju covererad av självaste Håkan Hellström på ett par konserter. Live kör Almedal full sättning med massa andra gubbar förutom Love och Adam.

Love är en ödmjuk gubbe som bland annat låter oss lyssna på Almedals nya låtar från sin ÄmPeTre-spelare. Ricka nynnar med och det låter skitbra. När Love fyller i med lite mungitarr låter det bara bättre. Vi försöker få till någon slags intervju och frågar lite tafatta saker om Loves drömmar och vem i Sverige han helst skulle samarbeta med. Det går sådär och vi börjar prata om roligare saker.

Nu kommer Adam förbi en snabbis. Han hälsar och deklarerar att han “..ska till BK, BollKlubben.” Ricka återanvänder nu drömfrågan och Adam svarar att hans högsta dröm är att bli kristen. När vi några sekunder senare av någon outgrundlig anledning använder ordet “statement” för att få en riktigt slagkraftig rubrik till artikeln yttrar Adam de numera bevingade orden: “Jaaaaaag… tror på Gud”.

3 stycken glada Djurtubepojkar och en Almedals-Love hör nu “Enola Gay” spelas inne på klubben och skyndar sig in för att dansa bort resten av natten i en sällan skådad fylledimma.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=MjH228z7RBs]

Mer om Almedal kommer ni höra inom kort, även utanför Göteborgs stadsgränser. Promissss.

/The Daycatcher

En tjej hänger ut från fönstret i trapphuset och ropar till vad som kan tänkas vara en bekant en våning ner utanför svartklubben mellan kanalen och centralstationen i Göteborg. Hennes kjol ligger som Batmans cape över ryggen och Simon Ohlsson,sångare i Silverbullit, sätter demonstrativt handen för ansiktet och vi passerar, likt två förlägna tonårspojkar utan att anmärka på fadäsen.

Det där kunde varit en riktigt bra omslagbild till ditt fanzine, säger Ohlsson med ett leende.

Jag har precis mött honom i trapphuset på min planerade väg hemåt en måndagsnatt i Juni och bett om att få växla några ord om hans och Paul Kjällmans (Honey is cool) coverband-projekt; ”PaulSimon”. Ohlsson menar att han inte kanske har så mycket att säga men det är helt okej att vi snackar lite. PaulSimon har precis avslutat en kort men intensivt explosiv spelning som bjöd på tre låtar. Journeys Smalltown girl The Clash’s Straight to hell och Zeppelin’s Whole lotta love . Om man kan uttrycka musik i en sann Simon Ohlsson anda så uttrycks de tre låtarna precis så. Intensivt explosivt. Googlar man PaulSimon får man ungefär 4 miljoner träffar, men då är det inte det relativt anonyma Göteborgsprojektet som hamnar längst upp på listan.

PaulSimon kom till av en slump egentligen, vi behövde ett namn till vårat quizzlag och då föddes namnet. Det är kul att spela lite mellan Silverbullit-spelningarna och det här är en lite lättare process. Sen är Paul ett geni, oerhört inspirerande.

Med Silverbullit har Simon Ohlsson och company släppt tre fullängdare, och den så kallade kritikerkåren har varit eniga, toppbetygen har inte låtit hålla på sig och lovorden har haglat över gruppens album och spelningar. Det är bara att tjuvkika lite på en halvdassig inspelning från Way Out West 2008 för att förstå att en spelning med Silverbullit är en musikalisk upplevelse utöver det vanliga….

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=034tU2ek2B8]

Vi hamnar sittandes på det bord som för kvällen används till bardisk och får kämpa lite för att vår tyngd inte ska märkas så tydligt och till alla törstigas stora förtret välta hela alkohollagret. Jag undrar lite hur framtiden för Herr Ohlsson ser ut och får svaret att ett nytt album ska komma. Hela tiden kommer folk fram för att tacka för spelningen, hälsa eller bara prata referenser, och likt den oerhört oerfarne, självutnämnda ”journalisten” jag är, lyckas jag slarva bort följdfrågor om när och hur planerna ser ut för albumet. Men så blir det ibland. Vad jag dock lyckas med är att ta reda på att PaulSimon spelar på Gagnef-festivalen i sommar.

Du kan skriva att det går bra att boka oss, men bara på svartklubbar, där man får spela hur högt man vill och ölen är billig..

Jag känner att det kanske är dags för mig att gå, jag frågade ju trots allt bara om ett par minuter,så jag reser mig, tackar för pratstunden och är på väg att återigen ta tunga måndagssteg hemåt. Simon Ohlsson hejdar mig dock och säger att jag verkligen inte behöver gå, så jag stannar, lite berusad av både ölen och hela situationen pratar jag osammanhängande på om kliché-tjafs kring små- och storstäders musikliv tills det har blivit dags att på allvar bege mig hemåt.

Försök att få den där omslagsbilden nu då, avslutar Ohlsson återigen med ett leende.

Tanken på att Simon Ohlsson, frontman i ett av Sveriges absolut bästa band, är en förbannat trevlig och oknarkad människa, får mig att le hela den timmeslånga promenaden hem. En ljummen måndagsnatt i Juni.

http://skankaloss.com/paulsimo

nMp3.html

/Ricka

Förra måndagen var en fin dag. Mark Olson och Gary Louris var återigen i Sverige och denna gång befann jag mig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Konserten var givetvis som nyslungad vildhonung i två tidigare frälsta öron så den kan jag inte skriva något objektivt om. Men efteråt smög jag fram som en mört i natten och lyckades sno åt mig två minuter med Gary Louris. Som uppföljning på intervjun i vintras var det tänkt. Det blev bara en fråga. Resten var inställsamt jidder. Från min sida. Men här är den. Uppföljningen. Tvåan.

(Jag började med att fråga vad de hade gjort sen sist vi pratade med dom. Han kom inte riktigt ihåg oss först. Animaltube… näe det ringer ingen klocka. Sen glömde jag spela in svaret. Men de hade varit runt lite på västkusten.  Minns inte vilken västkust. Kanske Båstad, Halmstad, Grebbestad och Strömstad. Kanske inte. Jag vet inte. Jag var starstrucked)

Jobbar ni på någon ny skiva för tillfället?

Vi borde göra det men vi har itne haft chansen. Efter den här turnen ska vi göra lite konserter med Jayhawks och efter det några festivaler. Sen efter det åker vi tillbaka till Spanien där jag bor och skriva lite nya låtar och förhoppningsvis blir det en skiva. Det är planen. Vi har jobbat hårt sen senast.

(Här frågar jag återigen om han minns intervjun i vintras. Att det var min bror som gjorde den och jag var i Buenos Aires. Då minns han och vi mumlar och skrattar. Telefonen jag spelar in på glider svettigt runt i min hand och endast enstaka ord går att urskilja. Nåt som låter som svininfluensan. Argentina. Han frågar om Buenos Aires är häftigt för han har aldrig varit där. Och jag säger ja det är häftigt och verkar ta sats för att säga men inte lika häftig som dig men då säger Gary nåt om de aldrig riktigt har slagit i sydamerika. Sen kommer det fram ett annat gammalt alt-country-offer och ska ha hans uppmärksamhet och samtalet tar slut. Fan vilken trevlig kille tänker jag när jag vänder mig om och går.)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=m6eMeHxmfJg]

/nickl ass

Något händer nere i Malmö. Rubriker om upplopp och knivdåd. Bostadsbrist, segregation och apati präglar den skånska storstaden. Historiskt sett har dock elände som detta också ledit till att kreativa människor skapar musik åt gudarna, musik som räddat folk.

Nu är det väl inte riktigt så illa för Malmö-baserade bandet This is head som det kanske var för andra band i städer som Berlin och Manchester då det begav sig. Men jag kan inte hjälpa att dra parallellen. Bandet som nu i helgen släpper ett digitalt spår från sin kommande 7-tummare på www.hybrism.com, i en kampanj som det lilla skivbolaget Hybris(bla. Familjen, Vapnet, El Perro del Mar) för mot jättarna, och som också ska vara i samband med den omtalade Pirate Bay-rättegången. Kampanjen heter “5 myror är fler än 4 elefanter” och det kommer vara 5 artister i veckan och nedladdningen är gratis. Kolla upp om du vill vara tuff! Nämnas bör dock att This is heads 7-tummare kommer släppas på skivbolaget Psychic Malmö.

Jag fick några minuter av Björn Wikings mycket värdefulla tid och passade på att ställa några frågor.

Djurtube: Ni är ju ett av många Malmö-baserade band som ligger och pyr och väntar på stora genombrottet, varför tror du det blivit så att Malmö fostrar så mycket vass indiemusik?
Björn: –Jag tror att det finns bra musik lite överallt, inte bara i Malmö. Den syns ju inte alltid så mycket utåt bara. Sen blir det väl lite svärta och smärta i musiken av att bo i en stad som inte alltid känns så spännande. Man behöver någon slags terapi, man får typ boxas eller spela på väldigt hög volym.
Djurtube: Om ni själva ska sätta etikett på er stil?
Björn: –Asfaltsrock med mitt i naturenkänsla
Djurtube: Du var ju själv involverad i ett spännande bandprojekt (Björn-Eriks Rockorkester reds. anm) under gymnasietiden där även en viss djurtube-skribent ingick. Hur har det fostrat dig musikaliskt?
Björn: -Svår fråga, men det sitter väl i nån slags förkärlek för sköna trumgrooves sen du körde loss som mest.
Djurtube: Vilka band ska man kolla upp och ha på sin iPod sommaren 2009 för att vara en cool katt?
Björn: –Man kan kolla upp Deleted Art (deletedstore.com) och lyssna på deras släpp. Vi håller till i samma kvarter och dom ger ut mycket bra grejer.
Djurtube: Har This is head nåt gemensamt favortidjur som kanske ofta kommer på tal under exempelvis repetitioner eller studiovistelse?
Björn: –Råttan!
Djurtube: Skulle du vilja ge någon order till folk som läser denna intervju?
Björn: –Komma på en spelning, gunga med huvudet. Köpa 7″ vinylen som vi snart släpper samt andra grejer som kommer i framtiden.
Vill du vara lika cool som Per Sinding Larsen, som håller This is head som en av årets mest intressanta band, så bör du köpa allt som bandet ger ut.  Djurtube.com lovar att snart vara tillbaka med ett svullnare reportage när 7-tummaren är ute tills dess. Skaka huvudet!

Kelly Klarksson

Lennart Hyland föddes i Tranås 1919. Fritjof Nilsson Piraten bodde i staden under några år och 2008 sjöng Charlotte Perrelli på Storgatan som är en av Sveriges bredaste gator! Många år har dock passerat sen Herr Lennart Hyland åkte rakt ner i diket med den aktvärda promillehalten Pi och det har blivit dags att börja snacka om någonting lite mer fräscht.
Låt oss börja med det mycket spännande projektet Degrees…

Så, Degrees. Vilka är ni?

/Vi är Mikael Jacobson på sång/gitarr & Rickard Folke synth/programmering/gitarr.

Betyder det här döden för Boygirlme (Rickard) och Late night conversations (Mikael)?

/Nej nej, absolut inte.
Jag har precis avslutat mitt åttonde “album”, och har redan planer för nästa skiva där jag ska remixa/sätta min egna prägel på olika “mindre” kända artister från världens alla hörn. Mikael har börjat skriva lite låtar på svenska som det ska bli något av också, sen så har han ju sitt band Lewis ihop med ett par grabbar här i tns.

Du, Rickard, har ju varit oerhört produktiv med ditt band Boygirlme, nya låtar presenteras ungefär 100 gånger tätare än vad jag får ligga (vilket i och för sig säger mer om min mojo än produktiviteten…)men med en väldig fart. Degrees verkar onekligen gå samma väg,hur fan orkar man och hittar inspiration till att smida fram låt på låt på låt?

/Jag vet inte riktigt faktist, som sjukskriven ungkarl så hinner jag ju med rätt så mycket onödigt trams.
Dagarna börjar med en kopp kaffe & cigg vid balkongdörren, sen helt plötsligt står jag där med en slinga på huvet. och någon timma senare har jag en låt klar.
Jag blir helt tokig om jag inte får fingra på mitt midi-klaviatur/gitarr minst 2timmar om dagen.

Med Degrees har det varit jävligt lätt också, då Mikael är lika kreativ som jag och vet i princip hur låten ska låta innan vi ens börjat.

Hur mycket påverkas musiken av att ni kommer från och bor i en småstad som Tranås?

/Ganska så mycket tror jag, Jag själv har aldrig bott någon annanstans så självklart påverkar Tranås mitt musicerande.

Strävar ni efter att bejaka miljön eller vill ni att musiken ska vara frikopplad från allt som har med småstadsmiljö att göra?

/Det är ingenting vi strävar efter och heller inte något som vi vill eller kan undvika. Det känns lite som att alla svenska band är “småstadsband” nuförtiden, folk stoltserar helt plötsligt med att man är från en liten stad istället för att köra en born and raised med tillgjord stockholmsaccent.

När kan vi se er live?

/Jag vet inte riktigt, vi har länge pratat om att spela på babar tillsammans med Super! (Albert Sjöstam & Christoffer Fransson) & Kite (Christian Berg, Niklas Stenemo) förhoppningsvis blir det snart i alla fall.
med eller utan våra vänner.

Vart vill ni ta Degrees?

/Först och främst så vill vi ju självklart nå ut till så mycket folk som det bara gör. Att få spela runtom i europa/sverige skulle ju inte vara helt fel. Men till en början ska vi nog försöka ta oss ut ur studion/känna oss trygga med materialet.

Tack ska ni ha pöjkar, lycka till med allt! Och till sist, har ni något annat ni vill tipsa om från Transås city?

/Tack själv, det var skitkul!
Det viskas om att don Agbai & Western Punk (tidigare El Scorchos) håller på med nytt material till våren.

-Ricka