Author: Sportkeps

För de som förstod att mitt tips i EM-fotbollen inte var något att lita på tog sig till Stora Dans när halvtid infann sig. Vi möttes av en överraskande stor skara som kände att detta kunde vara en början på något som tar vid där Fever Ray och Nicki & the Dove har sin storhet. Det är väldigt lovande, men tyvärr har ljudteknikern gått på syran så hårt att vi bjuds på den torraste sången sedan Nils Poppes tid och ett lågfrekvent lurendrejeri. En av Djurtubes utsände – med den snyggaste syntfrisyren att finna i dansladan – gör ett tappert försök att få upp basen till en anständig nivå och lyckas bitvis. Det hela känns ändå hopplöst och lämnar en doft av studiefrämjandet efter sig. Det är även uppenbart att bandet lider av dålig medhörning på scenen. Det blir lätt att förstå att fler och fler lite mindre akter som bl.a inhemska Masquer väljer att mixa sången själv med sina egna effekter. Men jag hoppas ändå att rätt förutsättningar kommer få syskonduon gå hela vägen in i framtiden och liksom denna kväll tar med sig Nancy Sinatras Some Velvet Morning tillbaka till framtiden.

Då är de flesta besökarna hemma igen från Hultsfred 2012, och likaså Djurtubes delegation. Nu med ytterligare skavanker på de fysiskt utarmade kropparna. Den korta sammanfattningen är att årets upplaga på det hela taget levererade. Lite arrangörsmissar (t.ex som när två mycket förvånade personer inte kommer in på campingen längre med pressbanden runt handleden.) En missbedömning av Noah And The Whale som visade sig dra sjukt mycket mer folk än teaterladan kunde pressa in. Köerna var enorma fram till ingången. Vi har bevittnad band som varit sämre än förväntat – och de som hållit vad de lovat. Vi kommer fylla på med recensioner, bilder och intryck på det vi ännu inte framkallat i mörkerrummet. Så fortsätt följa lite till!

Snefyllan är påtaglig när en av mina personliga gamla idoler ställer sig på Grön och största scenen. En figur som är knepigt likt Christian Berg visar sig ha ersatt Peter Svensson. Motoboy-personen gör sitt bästa för att ersätta. Det blir tveeggade känslor inför kalaset som drar en mellan patetiskt och nostalgisktfantastiskt. Men oavsett så är det tydligt att bandet växt fram i sina roller som stora artister och fyller ut gamla Hawaiiscenen med pondus. Det är en fantastisk skiva som tar en tillbaka till -98 på det bästa sätt man kan tänka sig. Nina är vackrare än någonsin med sin fjäderprydda hatt och sjunger som en gudinna. Trum-Bengt är i toppform och det är bara och retirera och ta på sitt största leende sen -94.

Vi ser ett Primal-inspirerat band från pressläktaren uppträda på största scenen och snart spelar Sverige mot skitEngland i årets viktigaste match. Förra året var ca 7000 på plats på festivalen pch det är lätt att konstatera att vi har en betydligt större publik i år. Solen strålar som om sommaren vore här och bandet bränner av en skitlåt i shuffletakt. Allt känns helt rätt och vi älskar både Kasabian och Sverige.

Solen har hittat till Hultsfred och en överraskande stor publik har hittat till eftermiddagsspelningen med Bombay Bicycle Club. Ett flörtigt och inspirerat band får oss att lämna gamla Pampas med ett leende på läpparna.

D.A.N.C.E. Den franska duon som jämförts med storheter som Daft Punk beskrivs bäst med deras största hit. Grön scen är smockfull när korsets största bärare äntrar scenen. Musikaliskt gör de ingen besviken och det skruvas och mixas hårt genom den nästan två timmar långa konserten. Men det som består i minnet är ändå ljusshowen.

Undertecknad har med sina 360 levnadsår sett det mesta när det kommer till ljus och projektioner. Men det här slår allt. Bakgrundsledskärmen känns större än någonsin och de feta marschalstackarna visar sig ha outgrundliga ljuseffekter. Led-staplarna som skymmer de två huvudpersonerna i slutet öppnar upp sig och visar upp synten från himmelriket. Framför blinkar olikfärgade lampor som för tankarna till MIR. Ljuset är sparsamt i början och växer fram allt efter som. Enkelheten, synkningen, idérikedommen på bl.a marschalförstärkarna gör det hela till en show utan dess like och jag vill bara hitta en dåligt slipad kniv och rikta mot hjärtat. Knäcktheten är total.