Author: djurtube

  • D-tube goes Nöjesguiden-creddig

    I senaste pappersnummret av creddblaskan Nöjesguiden finns nu en kort liten intervju med djurtube.com:s egen äventyrare och CEO, Kenny Karlsson. Vi presenterar nu detta guldkorn här på webloggen, helt utan att fråga rumble-packet på NG-redaktionen. Håll till godo!

    Margret Atladottir : Grattis till framgångarna med sajten djurtube.com! När kan vi räkna med att se pappersnummret i butik?
    Kenny Karlsson: Tack så jävla mycket! Själv kan jag dock inte ta åt mig så mycket ära, det är andra kreativa krafter som ligger bakom uppsvinget på sajten. Jag har bara suttit hemma och svurit över spotifys uselhet och käkat korv med bröd. Papperstidningen lär dröja ytterligare ett tag, en del layout har gjorts, men om jag säger att du kan hoppas på att ha ett nr i handen till semestern, så gör jag ingen besviken?
    MA: Ok, jag ser fram emot det! Om vi ska bli lite personliga, ditt bästa/sämsta -08, och vad blir fett (rockar) -09?
    KK: Du får mer än gärna bli personlig hjärtat, mitt bästa -08-minne blir nog Dan Treacy i uppblåsbar fåtölj, spottandes på sitt tappra band på Pustervik i Gbg, eller att jag under en period tänkte gå och se Jerry Williams på Rondo i samma stad, att jag sen inte gjorde det kvittar lite, för jag var så nöjd den tid jag trodde jag skulle få se honom igen. Vad som kommer rocka -09? Wadlings nya platta, Bob Hunds turné samt Guldgossens genombrott.
    MA: Vi på vår fräcka tidning brukar köra lite snabbfrågor med EXTREMT krystade och smala referenspunkter i. Här kommer dina!
    Rumble-stach eller vampyrdressat?
    KK: Blattevingar, Seinfeldfrissa eller Wizardshat-hood går före.
    MA: Nästa års Kleerup?
    KK: Hon idol-slinkan,( Anna Bergendahl red.anm) tror hon kommer lägga rockgubbe på rockgubbe på rygg.
    MA: Nästa års branschskandal?
    KK: Uppgifter når Aftonbladet om att Kleerup tillhör Stasi samt är tungt narkotikabelastad, ligger med Gynning och Rosing, sitter på två pedistaler samtidigt, har höga hästar samt drar alla över en kam.
    AM: Nu tyckte jag att du hade svårt att behärska dig när du svarade på den frågan?
    KK: Kan hända guldlock, men du kan ta och sticka hem till Island nu, jag har lite tider att passa.

    Kenny stormar ut från lokalen, fastnar med rocken i dörren, skriker “HORA” så att två lattemorsor sätter morotskakan i vrångstrupen, sparkar sig fri från dörrväldet och rusar vidare ut i vimlet. Vem är denna mediamogul egentligen? Är han verklighetens Percy Nilegaard, eller har han och hans kumpaner på djurtube.com någon viktigt att berätta för oss? Hursomhelst är djurtube.com kanske det mest intressanta som kommit ur svensk undergroundjournalistik på mycket länge. Ser fram emot semestern.

    Margret Atladottir@nojesguiden.com

  • feberstråle?

    Även om det kan finnas en och annan åsikt som är samstämmig i den brokiga skaran av djurtubevänner tror jag inte alla håller med mig om att The knife fanimej är ett av favoritbanden.
    Detta tycker jag dels för att första skivan är till stor del baserad på djur och häftiga blipljud. Och dels för att musiken helt enkelt är riktigt bra.

    Att jag bodde i exil den korta tid The Knife bestämde sig för att göra några väl efterlängtade
    livespelningar gör att jag idag suktar efter att få bli redlöst behandlad av en fryntlig här av knivkonsertbesökare.
    Det är halvt om halvt välkänt att jag ibland blir för ivrig och intar för stora mängder alkohol och slutar på golvet vid liknande tillfällen.

    Inom kort släpper Karin dreijers Fever Ray sitt självbettitlade första album. Frågan är om detta är bra. Jag vet inte. Men jag vet att jag kommer befinna mig antingen i Oslo, Gbg, Malmö eller Stockholm vid valt tillfälle i mars.

    För övrigt så hatar jag sveriges skitväder idag med.

    /Björn

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=EBAzlNJonO8&hl=sv&fs=1]

  • Ballad of a Thin Man

    Arkivmaterial

    Jag såg Bob Dylan på Debaser Medis i mars 2007, på min födelsedag närmare bestämt. Jag köade i 5 timmar i polarväder för att få ge Bob och hans anhang 500 spänn. I utbyte skulle han visa sina djupa rynkor, sitt fårade ansikte och jag skulle få höra hans förlorade röst. Jag tror det är Allen Ginsberg som säger i No direction home att Dylan var som en pelare av luft under 60-talet. När man ser honom från den tiden fattar man vad Ginsberg menar. Människor runt om honom framstår genom hans blotta närvaro som idioter. Det finns inget i hans ögon som avslöjar tvivel. När man läser Dylans biografi återkommer han ofta till ödet och det finns bilder där man nästan kan se fartstrecken efter honom. Han stormade fram emot det. Varje atom tycktes vara närvarande, med rakbladsvassa sinnen.

    Jag blev jävligt avundsjuk på det tillståndet. Framförallt då jag själv satt i mjukisbyxor i ett nedpissat råtthål i Flemingsberg, med ett nykrossat hjärta, och drömde om ett ankare i tillvaron. Ankare är bara skitsnack, det är rörelsen som är grejen. Rörelsen frälsning. Aldrig bli dammig. Jävligt lätt att säga, omöjligt att uppnå. Jag skakade i alla fall bort lite av dammet och flyttade till en annan del av stan. Tvingades till rörelse varje dag. Men dammet lägger sig sakta igen. Det kvittar hur fort man går, rörelsen frälsning är inte bara fysisk. Det där glömmer man bort ibland, sen minns man och kugghjulen hittar rätt postion och det börjar gnissla igen.  

    Nu skulle jag få stå fem meter från honom. Så nära en myt jag någonsin kommer komma. För mig var han fortfarande ung. Dylan stapplade ut på scenen. Rösten bar inte. Det lät inget vidare. Hans ansikte var en gammal mans. Människor är dödliga. De står inte utanför tiden, inte ens Bob Dylan. Men han var fortfarande en pelare av luft, och det tillståndet kommer jag aldrig uppnå.

    /nicklars

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=rnDcTy7iF2s&feature=related]

  • Djurtube presenterar stolt: Rebustävling

    Den här ekvationen är hämtad från förra årets högskoleprov. Den som löser rebusen först slipper att få stryk och belönas med en Spotifyinbjudan.

    (klicka på bilden så blir den större)

    Skriv ditt svar och din e-postadress  i en kommentar.

    Lycka till!

  • The day the music died är nästan över..

    Idag är det 50 år sedan Buddy Holly gick ur tiden. Jag har inte ens levt hälften av 50. Då skulle jag ju varit minst 25. Dit är det lång väg att gå. En bit över 4 månader, beroende på hur man räknar. Nu spelar ju det visserligen inte någon större roll i sammanhanget. Eller gör det de?

    Mr Holly blev blott 22 år gammal. Hade han levt idag hade han varit betydligt äldre. Men jag tror ändå att han med friska spiror kanske skulle klivit rakt upp på Göta lejons scen och givit Kjell Junior Wallmark A.K.A Brolle Jr en knuten näve rakt centrerad på äggstockarna…

    Var det inte nog med att han tragiskt skulle gå en alltför tidig död till mötes. Nu ska han också tvingas leva,hmm,vara död med att se en gammal Kanal-5 prostituerad NRJ-Award-Winning bonnfan från Norrbotten stå å tvinga fram hans låt under flertalet kvällar i veckan. Å neä, det är inget fel med att vara bonde. Å inte heller ha ett ursprung från Norrbotten.Det är inte det.

    Låt oss fokusera på Buddy och hans, enligt Stefan Wärmelin,väl tilltagna kön istället…

    Det finns mycket att skriva om Buddy Holly men klockan tickar och snart avaktualiseras detta inlägg genom att klockan trillar över till00.00

    Så här får ni.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=5x9PPtPmoy4]

    -ricka

  • Coverkillen #1

    Om det hade funnits några som helst krav för att få blogga på djurtube, om man till exempel hade fått fylla i en ansökan om att få blogga och om det i det här fantasiformuläret hade funnits en kolumn där man skulle skriva sin favvomusikgenre(ever) så hade jag kanske, möjligtvis, i brist på bättre, skrivit “I ♥ COVERS”.

    Ibland kanske jag kommer att dela med mig av mina favvocoverlåtar(ever) här på djurtube. Ibland kanske alla människor på jorden är snälla mot varandra och bara kramas istället för att slåss.

    Ett av mina favoritalbum någonsin är Buzzcocks första och finaste, Time’s Up. En rakt igenom fantastisk kompilation. Nionde spåret, I can’t control myself, är en fin cover. Jättefin. Men det är det efterföljande spåret som får min coverfunkerådra att dunka.

    Howard Devoto sjunger:

    – You think I’m a lame duck, I don’t give a blue fuck.

    Jag säger:

    – Tack för den Kapten Biffhjärta.

    Captain Beefheart och hans magiska bands musicerande är tidvis lika eget som bajset jag har på min snopp.

    “I love you big dummy”, är fantastisk musik och som det mesta (av det jag har hört, jag vill inte ge sken av att mitt pojkrum är tapetserat med Captain Beefheart-affischer) från den goda kaptenen, fantastisk lyrik.

    Det tar inte slut med Buzzcocks. Howard lämnar Buzzcocks. Howard startar Magazine. Magazine gör en cover på covern. Covern på covern är tamigfan, jag menar det, fan kom och ta mig, ännu bättre än första covern.

    Tre mästerliga versioner av en och samma låt.

    Håll till godo!

    Orginalet:

    [youtube=http://se.youtube.com/watch?v=ZUgZHkAULjw]

    Buzzcocks:

    [youtube=http://se.youtube.com/watch?v=YD7Gq5XxuOw]

    Magazine:

    [youtube=http://se.youtube.com/watch?v=SydMzp4Yxq8]

    / Rayban

  • Djurtube presenterar #2 Häst

    Den här veckan handlar vår playlist om ett av våra absoluta favoritdjur, nämligen Hästen. Smaklig spis.

      http://open.spotify.com/user/nicklaslindahl/playlist/6ucqGmrLKtwWEPAh0VcZVk

  • Homodjur

    dsc00015

    Bögdjur och lesbdjur har länge varit mobbade av forskare men nu har de äntligen fått sin upprättelse på Naturhistoriska Riksmuseet och utställningen Rainbow Animals. Jag tog mitt anteckningsblock och spenderade söndagen med att studera bland annat apor som, enligt uppgift, lägger sina testiklar i andra apors aphänder. Detta kallas diddling. Aporna på utställningen var uppstoppade och satt på grenar och hur noga jag än tittade, och tro mig, jag tittade jättenoga. Så kunde jag inte se en enda apa som hade aphanden på någon annan apas aptestiklar. Vidare har jag även studerat uppstoppade delfiner som, med sina uppstoppade kön, utövar lufthålssamlag och en valpenis i en glasmonter som var sjuk lång och hade en liten krok i ena änden. Jag lovar, det var en liten krok. Det fanns även två uppstoppade bögfåglar som verkade utöva någon typ av samlag men det som jag först trodde var en fågelpenis visade sig vid närmare titt vara en spik som höll ihop de älskande tu i deras ömma position.  

    När jag lämnade utställningen så hade jag samma fråga som Ricky Gervais. Var är bildbevisen? Den enda bild som verkade relevant föreställde en giraff som dönade på en annan giraff men att avgöra om det var en böggiraffer eller straighta giraffer gick inte. Mängder av frågor. Varför inte en skön rulle med lite homodjur som kan stå på i bakgrunden och höja stämningen och varför har valar en liten krok i slutet av penis? Jag var förvirrad när jag gick därifrån och vidare in i kosmonovas biograf för att få huvudet än mer uppfuckat av Einsteins relativitetsteori och svarta hål. Samuel Fröhler var speaker, jävlar vilken fin röst han har.  /nycklas  

    [youtube=http://se.youtube.com/watch?v=OIcrCZQkSlg]

  • How do You tell a child that someone has died?

    2008 är redan gammalt. Och jag kan ärligt säga, större delen av året har fan smidigt letat sig runt mitt väl sprit-oljade skitminne och placerat sig någonstans i fjärran balk. Det finns en del som till trots har fastnat. Till exempel minns jag att Micheil Saakasjvili får över 50 procent av rösterna i presidentvalet och omväljs som president i Georgien. Att den stora bussförarstrejken bryter ut i Stockholms län och typ 300 000 resenärer blir sargade. Och att några dagar senare även Västerbottens län berörs. Kanske minns jag än mer den vecka i London då jag lyckades klämma in spelningar med Nick Cave & The Bad Seeds, Wooden Shjips, My Morning Jacket och självaste Brian Jonestown Massacre. Behöver det tilläggas att det var en bra vecka? Det finns andra saker jag också kan bringa till minnes. Bevittnandet av Dan Treacy och en ganska modern uppsättning av Television Personalities uppvisning på pustervik, Göteborg. En mycket trasig man som endast lyckades bjuda på tre av sina kompositioner plus hälften av Blue Oyster Cults ”Dont fear the reaper” innan han fylld med alkohol, från tå till hjärna, fick hjälpas av scenen. På årets way out west fick vi också ett par guldkorn att stoppa rakt ner i gottepåsen. Grinderman och Silverbullit var i sig värt pengarna för biljetten. Året avslutades med en oförglömlig kväll i Göteborg då Jayhawks-grundarna Gary Louris och Mark Olsson’s magiska röster smälte samman och blev till en.
    Okej, låt oss nu inte fastna i 2008 utan blicka ut över ett nytt år och tillsammans spekulera i vilka som kommer få sina stora genombrott och vilka spelningar vi har att se fram emot.

    Djurtubesnillen spekulerar om:

    Flippar under 2009

    Abe Vigoda, Bandet som tillsammans med NoAge kanske kommer att utgöra Californiens nästa världsexport.

    Myspace.com/abevigoda

    This is Head, Malmöbaserat gäng som lovordats av bland andra det levande rocklexikonet Per Sinding-Larsen. Rykten säger att de just nu spelar in den skiva vi länge väntat på.

    www.myspace.com/thsshd

    Guldgossen, Det är bara en tidsfråga innan den ådra som ligger och puttrar i Östergötland kommer att spricka och nå ut till den stora massan. 2009 kommer bli känt som året då vi grävde guld i Rimforsa. Missa ej releaseparty för nya skivan i Mars! Mer info på:

    Myspace.com/guldgossen

    Degrees, Het produktiv duo sprungen från mörkret i Tranås. Briljansen i att slå ihop hjärnorna bakom Boygirlme och Late night conversations visar sig tydligt och det här kan inte gå fel!

    Myspace.com/degreestranas

    ——————————————-
    Här är det läge att komma med egna guldkorn från er alla våra läsare…!Vad ser ni fram emot under 2009?

    Som inte tidigare sagts:

    *220 spänn för Dungen på trådgårn, va fan tror dom att man är miljonär eller?

    *Ingo, mitt Favoritdjur också.

    *Big Jump Contest vid Göteborgs chalmers idag!

    *Helgen V.8 blir det London för en utvald djurtube redaktör, en uppdatering om vad som händer på den Londonianska scenen.. Mer om detta kommer!

    Tills dess.

    Skynda till Bolaget, barar 1,5 timme kvar nu!

    -Granis

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wLj6zdrxVCE]

  • Champ-ansen

    Vad fan!? Ingo är död. Det var väl kanske så smått dags men ändå. Jag gillar fan han. I tider då folk exalterar sig över att Stefan Holm eller nåt annat freak lyckats studsa sig till nåt VM-guld eller att två meters-drullar vinner över nån baltstat med tio bollar i “sporten” handboll (in med Staffan Olsson så kanske det blir lite intressant) känns det ännu mer relevant och viktigt att hylla det Ingo gjorde.

    Av alla djur på jorden var nog Ingo mitt favoritdjur.