djurtube.com

Author: djurtube

  • Minneslucka nr. 16? Vad är det för datum?

    Fan vilken undermålig julkalender vi har. Den är så erbarmligt dålig. Hade man fått en lika ihålig chokladkalendermotsvarighet i sin barndom hade man väl suttit på Hall nu kan man tänka sig. Man vet ju hur jävla trött man blev när man öppnade nån lucka, och så hade lillebror varit där och gnagt på chockadpralinen.

    Men detta är ju iallafall lucka 16 då. Min förhoppning är att mot slutet av detta inlägg ska ingen känna att pralinen är lillebrorsgnagd, men det återstår ju att se. Vanligtvis är det ju iallafall den känslan jag som skribent brukar avnjuta när jag läser mitt eget alster.

    “Varför finns det ingen mening med livet?” När jag hörde att två stycken mycket kyliga lagerknegare från mörka Tranås hade textat det suggestiva spörsmålet till 118118, så blev jag ju såklart otroligt nyfiken på vad svaret kan ha blivit. Folk som jobbar på det där callcentret eller hur fan det nu sköts, sitter ju på hyfsat stor möjlighet att skoja lite med vederbörande nyfikna textare.  Naturligtvis blev svaret en smula tamt och politiskt korrekt. Jag ska söka det där jobbet, man kanske kan inspirera nån att bli lite mer cynisk?

    På klasiskt manér ska man väl bjuda på en liten musikalisk smällkaramell, nu drar det ju ihop sig till storhelg och allt vad det innebär med kryddat brännvin, karriärsjämförsel med framgångsrika kusiner (och till den företeelsen tillhörande nederlag),  återseende av alla ens goda vänner från alla håll och cunter samt till den företeelsen tillhörande praktfylla.  Första karamellen är avsedd att ätas kanske innan eller under festligheterna. Vet inte om vi nån gång skrivit om engelska  The Wave Pictures, hursomhelst kan man ju bara nämna att det tydligen är: “charming, witty pop songs shot through with Jonathan Richman‘s gawky glee and Suede‘s doomed provincial romanticism… They owe a certain debt to The Smiths, and Tattersall has Morrissey‘s knack of marrying the ridiculous and the sublime”. Tack wikipedia. Snygg röst har han iallafall, David Tattersall, tyvärr har dom inte lika snygga skjortor.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=54LFYnIjnZo&feature=related]

    Lucka 16:s andra karamell, är en minst lika fin. Fullt jämförbar med att få en ask Alladin från en dålig batch, där enbart körsbärslikören finns representerad. Avråder dock alla att spela denna på någon som helst typ av festligare sammankomst, risken för humörfall och stämmningsdöden är då allt för påtaglig. Håll till godo. En gammal bekant!

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=aljALlp534g]

    / Kelly Clarksson

  • Lucka nr 9, kanske.

    Det börjar bli sent. Julbord och köttbulle har huserat helt fritt inne på klubben, och musiken är försenad. Jag kan ha visst överseende med detta, mat före musik. Mat som är så gott ska väl pöbeln ändå få sleva i sig. Henriksberg börjar i vilket fall fyllna till. Allt blir lättare då, mer behagligt och fint. Djurtube blir finare, andra blir snällare, vissa blir könstiga, en del går runt i snickarbyxor och lyssnar på ämpeetre för att undvika konversation. Kanske för att göra ett statement. Kanske för att det första bandet inte var mer upphetsande än potatismos på julafton. Vi ser ett gäng slynglar som ser så där oförskämt stiligt ,svartvitt 60-tal ut. Gangstrar tänker vi, har ni kommit hit för att röka haschet och bråka med Svensson era jävla mods? Vart på Carnaby Street å handlat senaste eller? Fy fan, hade vi gått runt så där i Tranus på nitti-talet så hade vi fått så mycket spö så vi inte sett morgondagens gyllengula soluppgång. I vilket fall så syns det, det lyser om Teaspoon, dom vill bli världens bästa band, och fy fan, dom är på god väg. Efter konserten vet jag, jag vill vara som dom, 5 år för sent, inte en dag för tidigt. Jag vill åka med dom till någon kibbutz i Israel och käka rymdfärgade svampar,dricka sådant där exotiskt te och inhalera cherrytobak från en pipa fylld med vatten. Så förstås, ligga med en sjuhelvetes massa brudar under det Israeliska månljuset. När vi kom tillbaka skulle dom vara ännu bättre och jag kunde bli deras manager. Nog sagt.

    Se Teaspoon som en tidig julklapp.

    http://www.myspace.com/lysergicteaspoon

    -ricka

  • Lucka nr 4

    Idag öppnar vi då lucka nr 4 i Djurtubes adventskalender. Om ni missat de tidigare luckorna beror det på att vi inte publicerat dom. Lite privatliv måste vi få ha. Hur skulle det kännas för er om vi skulle kolla alla luckor ni öppnade? Näe, tänkte väl det. Igår öppnade vi till exempel en riktigt festlig lucka och vi skrattade länge länge. Den var sjukt rolig. Faktum är att alla de bästa grejerna sparar vi själva. Se det inte som att vi inte vill kasta pärlor till svin, men så är det. Vi vill inte kasta pärlor till svin. Om ni gillar djurtube.com skulle ni älska djurtube i verkligheten. Vi lever i en dröm. Vi är alltid glada. Vi har alltid roligt. Ni skulle var med, men ni skulle troligtvis inte platsa så glöm det.

    Lucka nr 4 går dock inte av för hackor. Det är Bob Dylan som dragit på sig peruken och levererar den bästa julskivan sen Onkel Kånkel. Vi möts under misteln.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qVs6X9yIM_k]

  • Jävligt money att hänga i köket på fester!

    Av något skäl dök den här fina gamla klassikern upp i mitt huvud idag:

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=bMFX-JTgSXw]

    Jona Lewie, som underhållaren heter, låg på Stiff och släppte där exakt så många som två album. Om det inte framgår av videon så heter låten “you’ll always find me in the kitchen at parties” och är ett fantastiskt stycke, här framförd på engelska top of the pops. (Jag vet inte, för övrigt, vad fantastiskt betyder. Det var en total chansning från min sida vad gäller ordval och en beskrivning som “helt okej” kanske ligger närmare sanningen då det faktiskt är mitt toppbetyg och en entusiasmnivå jag lättare kan relatera till).

    I övrigt hatar jag vintern, mörkret och kylan och tänkte gå och lägga mig snart.

    /lejonbrain

  • Dom har skjutit Palme

    En anekdot berättades för mig under tidigt 2000-tal. Min hjärna har omorganiserats efter detta och vissa bitar har jag antagligen glömt och lagt till. Men essensen av historian var att några år tidigare, alltså runt milleniumskiftet, så kommer en man in på en livsmedelsaffär i Piteå. Han är en lokalt mycket känd alkoholist och vid tillfället fullständigt i bitar, otröstlig, förstörd, med tårar som forsar ner för kinderna. Efter att ha observerat mannen en stund så tar en medmänniska mod till sig och frågar mannen hur det egentligen är fatt, han verkar ju så avgrundsdjupt ledsen, varvid han hulkande svarar; “dom har skjutit Palme… dom har skjutit Palme”.

    I söndags var det min tur att få Palme skjuten i efterhand, det var då jag upptäckte att Silver Jews lagt av, i januari. Det är den vanliga visan. Pojke träffar band, blir förälskad, tar bandet för givet, bandet splittras, pojke upptäcker det nästan ett år senare, pojke blir ledsen. Men säg inte att det finns tusen åter. För det här var något speciellt. Lyssna på Suffering Jukebox HÄR som exempel. Fan också. Jag är ledsen på riktigt. David Berman som var Silver Jews, har gått vidare till att göra film, och umgås med sin snygga fru. Här sitter jag. Palme är skjuten.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OZGxeswa728&feature=related]

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=4tWmPFwYRk8]

    /nicklas

  • Keep music evil

    Titeln på första låten härunder drar otvingat tankarna till tjejer.
    Tjejer som man vaknar bredvid. Märkligt nog sker detta väldigt sällan i mitt liv.
    Men sången handlar inte om dessa tjejer i vilket fall.
    Good morning girl.
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wgCt5luKwBU]

    Sång nummer två här får ses som ett brian jonestownskt intermezzo till det nya album som släpps om exakt en månad.
    Newcombe har varit på island, sugit i sig syra och sparkat omkull sovande geyserpoppare.
    Bandet har gått igenom en elakartad metamorphis.
    90 talets bjm hörs kvar men visst är det nytt vatten under broarna.
    En paus från folkligt bjm men dessa olika låtar slår alla an en ensam liten darrande sträng inom mig.
    Jag kan inte sluta älska det här bandet.
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Ps9PIm1GTYo&feature=player_embedded]

    Nya skivan “who killed sgt pepper?” släpps 1 januari nådens år 2010

  • Våra svenska fiskar #3

  • Surfing in Cyberspace

    När grannarna drar på sig underbyxorna och drar upp blygardinerna är det fest på Annexgatan. Då får man surfa hur mycket man vill och ladda hem musik komprimerad i formatet MPEG-1 Audio Layer 3.  Idag var jag sugen på rymdrock. Från en kille, i låt oss säga Taiwan, upp i rymden, in i grannens stora datamaskin och över till mig och min vikbara dito.

    Ladies and gentlemen we are floating in space.
    (från bloggen med det jävligt häftiga namnet Music Is Art)

    Det var inte vilken version av låtjäveln som helst som hittade till min vikbara datamaskin, det var Elvis-versionen, Ladies and gentlemen we are floating in space (I can’t help falling in love) eller om du så vill och, efter vad jag har förstått, orginalversionen. Bara sekunder efter att jag fått reda på låtens existens (och i ditt fall efter läsandet av extremt krystade och långa meningar) har jag ( och i ditt fall du)  lite mer fakta i ämnet. Jo det här var orginalversionen, jo Jason Pierce var (ovanligt) trasig när han skrev låten. Hans flickvän (och tillika tidigare keyboardist i Spiritualized) Kate Radley hade i hemlighet gift sig med Richard Ashcroft från The Verve. I HEMLIGHET. Fyra dagar efter att Verve och Spiritualized giggat ihop. Pierce började älska heroin istället för en tjej.  Antagligen old news för den lyckliga med koll på Spiritualized.

    Jag gillar “Ladies and gentlemen we are floating in space” och jag såg nån akustisk avart av bandet för några år sedan i en lerpöl som Danskarna kallade Roskilde, det var en tråkig spelning. Jag vet ingenting om Spiritualized egentligen. Men jävlar vad bra den här låten är, och i den här versionen,  som Taco fylld med Tacos.

    Som bonus bjuckar jag på en länk till en EP upplagd på en av mina favorit mp3-bloggar. Bandet heter Tits och den bästa låten handlar om deras glädje över att Elvis är död. Den andra låten låter nästan likadant, men den handlar om att sångarens pappa också är hans langare. Det bjuckar jag på för att en av låtarna handlar om Elvis och resten av mitt inlägg handlar om en låt med Elvis-referenser. Det är så man knyter ihop en säck.

    Roxbert

  • Den svarte mannens Burdon

    Eric Burdon började som frontman i Animals och förde namnet vidare även efter 1966, då originaluppsättning skildes åt. Burdon började då allt mer att nära sina drömmar om psykedelia. Bort från House Of The Rising Sun och beatlesfrisyrer. Närmare syra och t-shirts i fluorescerande färger. Det blev inte så lyckat med några undantag.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Y_VJoDOdJH0]

    Han stannade inte där den gode Burdon. Han böjade närma sig funken, funken och afrikamönstrade skjortor. Han träffade på bandet Nightshift. Tog herraväldet över dom och kallade dem för War. Tillsammans hade de oändliga improviserade funkedeliska långlopp. Sen gjorde de skivor också. Och turnerade. Burdon blev utbränd av allt malande och hoppade av. Han håller på än, men det blev aldrig lika bra.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=3i0DMbCKnAg]

  • här får ni

    Det här är en låt för alla er som andas med munnen. Se till att passa er när hajarna som simmar runt er är stora som ubåtar och alla era jävla skitvärderingar inte betyder någonting. Om ni inte gillar det här så har ni ingen smak.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ljxw1YuUKIU]