Category: Djurtube: Bloggen

Om nästan exakt två veckor är han är igen, mannen med den skrovliga och nerviga rösten som under en hel karriär dränkts i whisky och rök, och givetvis bara blivit bättre och bättre. Tom Waits är tillbaka med nya skivan Bad As Me. Hittills har det släppts två låtar från skivan, via iTunes och Spotify samtidigt som Tom Waits själv via Youtube och mer klassiska medier spytt galla över de ständigt i förtid läckande skivorna.

Låtarna som det handlar om är i alla fall titelspåret Bad As Me och den alldeles nyss släppta Back In The Crowd. Titelspåret känns typiskt för Waits. Det är sliten skriksång över klapprande trummor och plockande bluesgitarr, ni vet vad det handlar om. Back In The Crowd är istället en långsam och släpig ballad där Waits sjunger så finstämt han bara kan, ackompanjerad av spansk gitarr. Milsvid skillnad mellan låtarna alltså, dock inte mindre bra för det. Skivan släpps 25 oktober och heter alltså Bad As Me.

Idag är det fredagen den 30 september och det är ju inte vilken dag som helst, i alla fall inte för medlemmarna i bandet Karnevalfolket som idag släpper sin debutplatta Halvägs till Balkan. Många av våra medlemmar och läsare är redan bekanta med nyss nämnda band, inte minst kanske genom deras bejublade spelning hos oss på Djurtube under förra hösten. För er som av outgrundliga anledningar inte känner till Karnevalfolket så kan man enkelt och snabbt beskriva dom som ett sjumannaband som med rötter i den romska folkmusiken landar nånstans mellan klezmer och punkinspirerat balkanös. Lägg dessutom till eldiga inslag av flamencodans och ni är vad man brukar kalla hemma. Hursomhelst, det lämnar ingen oberörd eller stillastående.

Idag  släpper de alltså sin debutskiva och firar givetvis detta med att bjuda till fest på Café Hängmattan (Södermannagatan 10) i Stockholm. Festen börjar klockan 18 och förutom diverse alkoholhaltiga drycker kan man ju såklart dessutom köpa  skivan på plats. En ynka hundring kostar den och har ni inte tillfälle att ta er till Stockholm och Café Hängmattan så kan ni köpa den via den här länken. Det är väl värt spenderade kronor, det kan jag lova redan innan jag hört skivan.

Karnevalfolket består av Henrik (sång, gitarr), Johan (dragspel, sång), Magnus (fiol), Gunnar (bas), Henric (cajón, trumpet, sång, gitarr), Josefine (dans, percussion, sång, cajón) och Maria (dans, percussion, kör, såg).

De är från Southampton och heter The Quik. Om ni gillar musik i allmänhet, och brittiskt i synnerhet så kanske ni även känner till modbangern Bert’s Apple Crumble? Det är i alla fall The Quik som står bakom den. Mer än så behöver ni inte veta. Här nedan gör de en cover på Ben E. Kings fantastiska Stand by Me som alla ni säkert redan kan och känner till. Och det är ju så fint.

I början av klippet är det en liten fransk gubbe som sitter bland massa apparater men det kan ni spola förbi om ni vill. Sen kommer låten knappa 30 sekunder in i klippet. Spis på!

Med bara några dagar kvar till årets hetaste event (se till höger) så öppnar vi upp vår webshop. Där kan du beställa tröjor och tygpåsar. Är du medlem så får du rabatt. Är du inte det, får du inte rabatt. Att bli medlem kostar en hundring om året, det tjänar du snabbt in om du är Djurtube trogen. Bli medlem här.

Vi ses på fredag!

Mattias Alkberg, förgrundsgestalt i Sveriges kanske allra bästa rockorkester Bear Quartet är nu återigen aktuell med ett nytt solalbum. Denna gång en skiva som dessutom ges ut tillsammans med en bok, ett dubbelverk han gett den korta och koncisa titeln Anarkist. Och trots titeln på skivan verkar det inte alls som att Alkberg vill chockera eller provocera. Skivan är istället mera öppen och omfamnande än vad som tidigare varit fallet, och hans röst är säkrare och bättre än någonsin. Texterna är dock som vanligt briljanta och innehållet är detsamma – högt och lågt, kärlek och makt, asfalt och Folkets Hus.

En av årets bästa skivor är här och ni kan sluta leta orsaker till att inte köpa den, det finns inga. Köper skivan (och boken) gör ni förresten här.

Låten Asterism & Obelisk är spår nummer sju på Matti Alkbergs nya skiva Anarkist. Bit i kudden, skattebetalare!

Fyra delar rockpsykedelia hämtade från Austin, Texas blir rätt och slätt en jävligt bra grund för rock n roll. White Denim består av just detta och bör uppmärksammas både en och två gånger, de är riktigt bra. Den här inspelningen är från ett brittiskt tv-program och kanske framför allt den första låten – All You Really Have To Do – är förjävla bra.

Zach Condon och hans band Beirut släppte precis för en vecka sen deras tredje fullängdare – The Rip Tide. Det är ett superb album, inget konstigt med det. På nåt sätt tar sig alltid hans musik raka väggen in i mitt medvetande och väl där slår den sig ofta skoningslöst fram tills dess att den är där helt ensam.

Det är skönt att vara helt ensam ibland, framför allt med Beiruts musik ekandes i huvet. Det är varm musik som viskar till lyssnaren om kullerstenstäckta gator i små östeuropeiska städer där människorna precis vaknat upp från sin siesta för att dricka en eftermiddagscocktail på caféet vid medelhavets strand. Den här meningen översatte jag direkt från Allmusics recension av skivan. Sån där Vagabond-skit skulle jag aldrig skriva själv.

I alla fall; Låten Santa Fe, en slags hyllning till frontmannen Zach Condons hemstad, från bandets nya skiva The Rip Tide.