Tag: Tidelag

  • Det svenska höstmodet

    När jag gick på gymnasiet skrev jag två artiklar till Tranås-Postens ungdomssida Kaktus. Den ena handlade om tidelag och fick en olycklig placering under en artikel om en hästmassös.

    “Jag kan inte gå förbi en häst utan att klämma och känna på den”
    Att ovanstående (ungefärliga) citat var placerat intill artikeln, lika stort som det är skrivet, gjorde inte saken mindre olycklig. Men jag sket i saken, han är ju ändå bara en hand i den fiktiva skräckfamiljen Adams, jag blev lycklig i vilket fall.

    Min andra artikel handlade om höstdepressioner och blev inte en lika stor succé som min första. Hade jag skrivit den idag så hade den sett ut ungefär så här:

    Det största problemet med hösten är att den övergår i årstidernas Hagaman. Vintern. Snart är den i dig vare sig du vill eller inte. Det kan leda till depression.

    För att bli glad på hösten kan man lyssna på musik.  Om man lyssnar på bra musik blir man glad. Om man lyssnar på ett band som heter Vit Päls blir man jätteglad. Vit Päls är ett band som jag inte vet så mycket om. Jag tror att dom kommer från Malmö, dom gör musik med svenska texter. Enligt säkra källor är dom ännu roligare att se live.

    Jag tänkte att jag skulle se dom Way Out West i somras. Det gjorde jag inte.

    Deras ljudbild påminner om Philemon Arthur & The Dungs, texterna är stundtals genialiska, andra stunder bara naiva och deras musik är ömsom gladlynt ömsom ömsint.

    Det enda jag blir ledsen av rörande Vit Päls är att jag aldrig kommer att kunna skriva texter med samma lätta hand som dom. Att skriva en låt om att träffa någon och ta avstamp i Wu Tang Clan. Fan, det skulle jag kommit på.

    Hade jag skrivit den låten hade den tagit avstamp i Onkel Kånkel och varit till bredden fylld av könsord.

    Vit Päls – Nu Var Det I Alla Fall Så

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GIGarLTGDgU&feature=related] [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=kAZH3suilK8]

    Roxbert

  • Lucka 21

    Här kommer lucka nummer 21. Jag tänkte kalla den en minneslucka men kvickare fingrar snodde mit skämt.

    De tre vise männen bör väl vid den här tiden kommit en bra bit på vägen till det, för 2009 år sedan, ännu ofödda Jesusbarnet.
    Jag vet inte, jag kan inte min bibel, men jag gissar att det var så.
    Vad jag däremot vet är att de hade gåvor med sig till det, för 2009 år sedan, ännu ofödda Jesusbarnet.
    De hade med sig guld, myrra och rökheroin.

    (Här är jag lite osäker på om rökheroin är en speciell sorts heroin eller om man kan röka allt heroin.
    Alltså en person kan ju inte gärna röka allt heroin, då blir det ju inget heroin kvar till oss andra.
    Jag menar generellt. Jag skulle skrivit “…om man kan röka ALL SORTS heroin”. Fast då är vi tillbaka på ruta ett.
    Då utgår jag ju ifrån att det finns flera sorters heroin, vilket grundfrågan var. Skitsamma, det är skämtet som är det viktiga.)

    Om jag hade varit de tre vise männen och du hade varit, det för 2009 år sedan, ännu ofödda Jesusbarnet hade det stått i bibeln
    “..och djurtube hade med sig två låtar från ett av alla band som burit namnet Enola Gay till dig.”

    Det var vid den här tiden, för sex år sedan, vi peakade, Joseph, Marco, Micke, Sarah och undertecknad. Så här lät det när vi peakade. Föreställ dig hur det lät när vi inte peakade. Nu sitter jag här som en annan jävla undertecknad.
    Snart är det Jesus födelsedag. GRATTIS!

    Enola Gay – Amazing Grace(vad i helvete gör ni?)

    Enola Gay – Progresiva Låten

    Lite bonusinfo om Enola Gay:
    Enola Gay bildades i Tranås 2002.
    Efter att ha trilskats om bandnamnet ett tag och ratat förslag som “Tranås Cykelförening” och “Gyllene Tidelag” enades man om “Enola Gay”.

    Föga anade man att det fanns minst 14 andra band som hette likadant och att vi kunde misstas för synthare efter OMDs slagdänga “Enola Gay”.
    Vi visste bara att Enola Gay släppte atombomb och att det var coolt.
    Inspirationskällorna var framförallt Philemon Arthur and The Dung och Pixies. EG spelade aldrig live, men fick en gång förfrågan.
    Eftersom ingen kunde spela tackade vi nej.

    I sommras kunde en olycklig skara se en reinkarnation av Enola Gay kallat “The Enola Gay Experience” uppträda berusat på Degla Quarns årliga grillfest.
    Enola Gay släppte tre självproducerade album, “Dynamic”, “Zwitter” och “Marco goes to Hollywood” varav samtliga innehöll Pixies “Where is my mind” och Philemon Arthur and The Dungs “In kommer gösta” i mer eller mindre lyssningsbara versioner.
    EG, som de kallades i folkmun, drack folköl, åt vaniljdrömmar och låtsades repa på Kanalgatan i Tranås fram till 2004 då de splittrades som vänner.

    /roxmasbert