Efter förra avsnittet har många ungdomar stannat mig på stan och frågat:
– Robin, hur väljer du vilken låt som ska vara veckans? Varför skriver du om det här? Är du dum i huvudet?
Jag har inte kunnat ge dessa vetgiriga ungdomar ett vettigt svar på de här frågorna. Inte förrän idag.
Att den här serien finns beror på att jag har svårt att släppa grejer. Jag har försökt att gå vidare. Jag har försökt att älska Mark E. Smith istället. Jag har inte lyckats. Jag gillar honom, men det kan aldrig bli samma grej som mellan mig och Dan. Någon dag var till varannan vecka vaknar jag likt förbannad med en TVP-låt i huvudet. Den här serien kan ses som ett fåfängt försök att gå vidare.
Den här veckan är det “My very first nervous breakdown” som har arbetat morgonskiftet i min hjärna.
Dans väldigt första nervösa sammanbrott berättar han om för Andres Lokko i den här intervjun. Dan var fjorton och mobbad. Ungarna sa att han var schizofren. Dan håller inte med om diagnosen som de pubertala hobbypsykologerna ställde:
“Varenda 14-årig kille är ju schizofren! Det är hormoner. Ena stunden kollar man in killar, nästa tjejer. Så var det för mig.”
Han bröt ihop. Ett nervöst sammanbrott som återkom med sju års mellanrum och blev till en fin låt.
Låten finns på två plattor. Den dök för första gången upp på den tidigare omskrivna “Closer to god” och senare i en annan version på “Don’t cry Baby… It’s only a movie”.
Den senare släpptes 1998 och innehåller, förutom ett omslag där Dans efternamn Treacy konsekvent stavas “Tracey”, ett gäng covers, bortsållat material från tidigare skivor och låtar som spelats live i radion under 1992. “My very first nervous breakdown” är en av låtarna som kommer från en av dessa radiospelningarna och framförs av Dan, trummisen Jeffrey Bloom och Jowe Head på bas. Lyssna på Jowe Heads version av “The Lions Sleeps Tonight” och bedöm hans psykiska status.
Dans psykiska status vid den här tidpunkten var diagnosticerad Schizofreni, han var anmäld saknad och många trodde att det var det sista man hört av Television Personalities.
Den 9 oktober spelar Dan med band på Strand i Stockholm.
Missa inte detta. Missa inte heller att njuta av den genialiska utmynningen i Petula Clarks “Downtown” och Cyndi Laupers “Time After Time” och “True Colors” i versionen av låten som finns på “Don’t Cry Baby… “.
Och nej jag är inte dum i huvudet, det är hormoner.
/Roxbert