En anekdot berättades för mig under tidigt 2000-tal. Min hjärna har omorganiserats efter detta och vissa bitar har jag antagligen glömt och lagt till. Men essensen av historian var att några år tidigare, alltså runt milleniumskiftet, så kommer en man in på en livsmedelsaffär i Piteå. Han är en lokalt mycket känd alkoholist och vid tillfället fullständigt i bitar, otröstlig, förstörd, med tårar som forsar ner för kinderna. Efter att ha observerat mannen en stund så tar en medmänniska mod till sig och frågar mannen hur det egentligen är fatt, han verkar ju så avgrundsdjupt ledsen, varvid han hulkande svarar; “dom har skjutit Palme… dom har skjutit Palme”.
I söndags var det min tur att få Palme skjuten i efterhand, det var då jag upptäckte att Silver Jews lagt av, i januari. Det är den vanliga visan. Pojke träffar band, blir förälskad, tar bandet för givet, bandet splittras, pojke upptäcker det nästan ett år senare, pojke blir ledsen. Men säg inte att det finns tusen åter. För det här var något speciellt. Lyssna på Suffering Jukebox HÄR som exempel. Fan också. Jag är ledsen på riktigt. David Berman som var Silver Jews, har gått vidare till att göra film, och umgås med sin snygga fru. Här sitter jag. Palme är skjuten.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OZGxeswa728&feature=related]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=4tWmPFwYRk8]
/nicklas