Jag har väl aldrig varit ett hårdnackat Hellacopters fan. Inom min bekantskapskrets har det dock länge tvistats om huruvida The Hellacopters med Nicke ”Royal” Andersson, Kenny Håkansson, Strängen och alla dem andra är världens bästa band eller inte.
Även om deras första skiva, ”Supershitty to the max” gick några varv i bergsprängaren på mitt pojkrum har jag aldrig deltagit i diskussionerna om hur pass balla dem egentligen är, jag har liksom aldrig brytt mig speciellt mycket. Med den här bakgrunden som ett paket i röven slog jag följe hela vägen till Uddevalla med en av D-tubens hårdkokta Hellacopter lovers. I Uddevalla bjöd nämligen den forne Hellacopters gitarristen Robert Dahlqvist a.k.a Strängen på en liten trevlig tillställning med sitt nya band Dundertåget. Dundertåget är en avkomma till Thunder Express och spelar sina melodier regelrätt sjungandes på svenska. Dundertåget känns spännande, inte så där spännande som ett Arkiv-X avsnitt eller när saker reser sig och blir hårda på din kropp utan mer spännande som i när du kommer hem från kneget och kollar www.tv.nu för att få reda på hur din kväll kommer se ut. Uddevalla publiken är denna fredag otålig och väntar länge på att Strängen och company ska börja riva av låtar från skivan ”Skaffa ny frisyr” och Dj’n laddar med Status Quo’s ”In the army now” som får publiken att gå halvt bananas och älska läget. Spelningen som följer är bra men det blir nästan lite väl mycket av en regisserad stilstudie i rock poser. Gitarrer vevas upp i luften i tid och otid, det spelas med ryggen mot varandra och det snurras på trumpinnar frekvent. Alla rock-moves når sitt crescendo när de tre gitarr/bas spelarna ställer sig sida vid sida och viftar gitarrer från ena sidan till den andra.Allt görs dock med en liten aning av glimten i ögat för när Strängen säger att det är jävligt varmt fast att han tänker behålla skinnjackan på för att han vill tuff så inser man att Dundertåget nog inte tar sig själva på blodigt rock’n’roll allvar ändå.
Det går inte att komma ifrån att Robert ”Strängen” Dahlqvist känns som rockens Bamse och en snällare rocker får man nog leta efter. Under spelningen kan jag heller inte riktigt släppa att basisten Jens Lagergren ( Hello Saferide och I are Droid) precis lika gärna kunde tillhöra det svängiga dansbandet Barbados. Inget fel på Barbados.
Har du chansen att gå och se på dessa gossar så tycker jag nog att du ska göra det.
Hejdå.
/Ricka