När man tänker på det riktigt ordentligt, på månen. Att det har varit folk där. Fyfan vad konstigt. Rymden tycker jag inte är lika häftigt. Mörkt och kallt och smutsigt. Rymdskrot som man kan bli träffad i huvudet av. Svart materia som man inte ser. Vad ska det användas till? Materia som man inte kan se? Oekonomiskt. Näe rymden har jag inte mycket till övers för. Verkar vara ett riktigt skitställe. Men månen, saftiga månen. Den kan man sitta på. Ibland brukar jag tänka att jag gör det. Oftast när jag lyssnar på någon bra rymdrelaterad musik. Igår såg jag till exempel DA Pennebakers film om David Bowies sista konsert som Ziggy Stardust. Den är rusikgt bra. Se den. Se mer grejer av Pennebaker. Don’t look back och Keep on Rockin till exempel. Inga störiga voice-overs eller flötigt snicksnack. Bara så nära man kan komma med en kamera och 35 år mellan sig. Väldigt nära en annan tid. Men fortfarande känns svunna tider nästan lika konstigt som att folk har varit på månen.
Om jag hade suttit på månen just nu hade jag lyssnat på den här.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Xg5D-CqDoI8&feature=fvst]