Det börjar bli sent. Julbord och köttbulle har huserat helt fritt inne på klubben, och musiken är försenad. Jag kan ha visst överseende med detta, mat före musik. Mat som är så gott ska väl pöbeln ändå få sleva i sig. Henriksberg börjar i vilket fall fyllna till. Allt blir lättare då, mer behagligt och fint. Djurtube blir finare, andra blir snällare, vissa blir könstiga, en del går runt i snickarbyxor och lyssnar på ämpeetre för att undvika konversation. Kanske för att göra ett statement. Kanske för att det första bandet inte var mer upphetsande än potatismos på julafton. Vi ser ett gäng slynglar som ser så där oförskämt stiligt ,svartvitt 60-tal ut. Gangstrar tänker vi, har ni kommit hit för att röka haschet och bråka med Svensson era jävla mods? Vart på Carnaby Street å handlat senaste eller? Fy fan, hade vi gått runt så där i Tranus på nitti-talet så hade vi fått så mycket spö så vi inte sett morgondagens gyllengula soluppgång. I vilket fall så syns det, det lyser om Teaspoon, dom vill bli världens bästa band, och fy fan, dom är på god väg. Efter konserten vet jag, jag vill vara som dom, 5 år för sent, inte en dag för tidigt. Jag vill åka med dom till någon kibbutz i Israel och käka rymdfärgade svampar,dricka sådant där exotiskt te och inhalera cherrytobak från en pipa fylld med vatten. Så förstås, ligga med en sjuhelvetes massa brudar under det Israeliska månljuset. När vi kom tillbaka skulle dom vara ännu bättre och jag kunde bli deras manager. Nog sagt.
Se Teaspoon som en tidig julklapp.
http://www.myspace.com/lysergicteaspoon
-ricka
Leave a Reply