Varje morgon vaknar jag och är så jävla trött på allting. När jag ska stänga av klockradion måste jag sträcka mig över min fru som ligger svettig och blek i sängen. Man skulle väl kunna säga att hon är en lattemamma även om jag tycker att den stämpeln är fel. Det var fan 22 år sen hon tryckte ut en unge senast. Hon går vanligtvis inte upp förrän tio-rycket (för att hon Adamo har sagt att det är o-kay) och då är jag redan långt inne på min arbetsdag. Snart lunch på Gondolen. Han snubben från Efterlyst, kommer säkert sitta några bord bort. Han verkar alltid så carefree och skön. Han gör nog lite som han vill. Jag däremot, måste alltid gå tillbaka till jobbet. Hinner inte ens dricka upp kaffet. Väl tillbaka på redaktionen tar jag avecen som jag ärligen förtjänt och stoppar ena kavajärmen full med papper innan jag lägger upp den på tangentbordet. Den nu fria armen styr jag slentrianmässigt ner i mina chinos där den får härja fritt medan jag slår in Kazmierska i Googles sökfält. Just då är jag långt borta från min Gunilla Pontén-klädda fru. Under tiden lyssnar jag på Brimful of Asha, min favoritlåt. Ain’t life grand?
/PA