Sillstryparns solo i slutet av låten (i inlägget under) påminner om det legendariska bandet Enola Gay och solot i Pixies covern Where is my mind. Skevt och vid en första lyssning väldigt dåligt. Men vid en andra lyssning händer det något. Det är fortfarande lika dåligt. Enola Gay var under början av 2000-talet Tranås heliga graal. Två släppta skivor som är så sällsynta och eftertraktade att blod har flutit över dem. En enigma som enligt ryktet gömde sig någonstans i Ekmarksparken, bodde i en koja och tog sin näring från Svartåns dyiga vatten. En gåta som fick OMD att skriva en liten synthpop pärla. De rammade kulturutbudet i Norra Vedbo härad och försvann sedan lika plötsligt. Inget var sig likt i den lilla staden. Vilka var de och vad gör de nu? /nicklas
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=IgrlH88ZdPs]