Det var en jävla tur att Bootsy Collins hittade funken, annars hade han väl fortfarande gått runt i snickarbraller och lyssnat på Kenny Rogers (innan han också hittade funken). Det här har ingenting med varken moderskeppet (lite kanske) eller country att göra men det låter fett.
http://www.youtube.com/watch?v=oVUIzUAP1B4
Det är nu en vecka sedan Tranås gästades av ASG där 250 betalande fick se ett högklassigt framträdande av ett fantastiskt band. Tack alla för dena toppkväll!
Fina bilder tagna av Garbis Sarafian:
Mr Monell – aka en tredjedel av Emmon – har här tagit sig an ett färskt Stockholmsband som kallar sig Niue, för vad han väljer att kalla en remake av deras låt “That´s All”. De mörka syntbasarna och smarta beatsen tar dig till en mörkare och mer intressant plats, och det 80-tals-house-inspirerade pianot låter här ännu “housigare”. Monell gör ett strålande jobb.
Även en video som passar utmärkt till versionen finns – denna gjord av Emma Nylen -självaste Ms Emmon.
I morse vaknade vi upp med en ganska påtaglig huvudvärk men även med minnet av en grym spelning. När man sedan läste recensionerna från olika tidningar undrade man om man verkligen varit på samma spelning. Utan att hänga ut några namn kunde man läsa om Ian Browns falsksång och att Stone Roses jammade sönder spelningen, varav det sistnämnda är kanske den mest provocerande åsikten jag hört.
Ian Browns sång lät förvisso förjävligt i början, som på så många andra spelningar han gjort, men det blev bättre ju längre spelningen gick och det förstörde absolut inte känslan av att se ett legendariskt band. Ian Brown kan sjunga väldigt vackert i vissa stunder, helt förjävligt i andra.
En sak som är säker är dock att det finns få artister som någonsin haft samma star quality, någonting som man inte lägger samma vikt vid i tider som prioriterar transparens och ödmjukhet. Jammandet på Fools Gold och I am the Resurrection var gudomligt och det är sådana partier som gjort att Stone Roses fått den kultstatus de har i dag.
The Stone Roses kändes inte som ett par gamla gubbar som körde en reunionturné, det kändes som Stone Roses. Förhoppningsvis kan vi säga samma sak om The Cure i kväll.
Christian Gabel – bl.a trumslagare i Bob Hund – har kommit upp med ett minst sagt spännande projekt; Krater.
“In the early nineties Christian Gabel found a set of illustrations that seemed to be concept art for a film production. The artwork was dated 1982 and depicted scenes from his hometown Karlstad in post-apocalyptic ruins. In spite of research, no further information about the artwork, the artist or the (possible) film has been found.
Many years later Christian started toying around with the idea of writing a film score for the concept art and the film never made. Krater is the result.“
Man kan ju bara pressa sina små tummar blåa och hoppas på att filmen faktiskt blir av efter det här. Eller att man kommer att kunna få del av illustrationerna och musiken live i något sammanhang. Hur som helst är musiken vackert filmisk där de analoga syntarna jobbar med förrädisk svärta och passar perfekt till de gamla illustrationerna. Krater är även ett svenskproducerat dataspel där Christian har skrivit musiken. Här kommer smakprov på det hela, den officiella releasen är den 30 Juni.
Nostalgi kan va sån skit. När folk inte har nåt bra att komma med så man bara sitter och pratar gamla tider. Minns du det? och minns du dom? hit o dit.Idag behöver det inte ha gått 50 år heller. 17åringar av idag är nostalgiska över pokémon och fjolårets idolvinnare.Skitsamma. Nu börjar jag tappa bort mig.
Jag minns som igår när jag lyssnade på Modern Talking i min freestyle. Vilket iofs inte var på 80-talet. Snarare 1998 års nyinspelning av Brother Louie. Min fråga till er är vem fan Louie är? Ju mer jag gräver, desto djupare kommer man.Ända tills man inte orkar gräva mer.Är det så att den Louie som Richard Berry skrev om redan 1955 är samma Louie som Tony Wilson och Errol Brown skrev en låt om i Hot CHocholate 1973? Denne interracialintresserade snuskige jamaicanske bartender. Vem vet? Kanske är det samma Louie som figurerar i Modern Talkings sång.
I vilket fall går ryktet om att Berrys låt “Louie Louie” har spelats in i runt 1500 olika versioner.Kingsmen, Clash, Iggy Pop, Sonics, Motörhead och ca. 1495st fler. Det måste väl betyda nåt? Ta en titt på spotify… Som en könssjukdom, den där Louie.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FrKr3UUnqiM]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=0yTGQJI1lLY]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=q0XJvizWz-4]
En av dom fräckaste videor jag någonsin sett…
/MC
Jay Dee, J-Dilla eller bara Dilla. James Yancey släppte skivor i flera namn, men höll alltid samma höga klass under hela sin karriär. Från debuten Welcome To Detroit som släpptes på labeln BBE till samplingssamlingen Donuts som släpptes på Stones Throw, och sen tillbaka till BBE för släppet av sista skivan The Shining som släpptes post mortem, som sig bör i hip hop-världen. J-Dilla levererade alltid mer än både jultomten och posten på samma gång. Aldrig dåligt, aldrig tråkigt.
Den största och viktigaste hip hop-producenten genom tiderna dog 10 februari 2006 efter en tids sängliggande till följd av en ovanlig blodsjukdom. Det är ju inte så kul men man hör fortfarande så gott som dagligen låtar som är inspirerade, producerade eller inspelade av Dilla. Det är kul.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=68_Io-RPDXE]
Ett litet hopkok av låtarna från tidigare nämnda Donuts-skivan. En episk höjdpunkt i musikhistorien. Glöm inte att spela jävligt högt! R.I.P. Jay-Dee
/Hennart Lyland
Nuff said! Merry Muthafuckin X-mas!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=F_J4SBUwe5U]
/Hennart Lyland
Jag sitter i min soffa och glor på TV’n. Sveriges Television visar ett brittiskt kostymdrama och redan i första scenen ligger ett aristokratiskt par ohämmat och dönar på varandra i en röd sammetssoffa, bara ett par meter framför kameran. Det där måste vara skönt tänker jag, sammet och allt. Hon låter så lycklig.
Ute vräker snön ner och folk på jobbet tjatar om att det är kul för barnen, jag slår fast att jag blev vuxen vid tretton års ålder och jag faktiskt fullständigt skiter i de där barnen som ändå bara är sjuka och snoriga. Snön förstör mina mockaskor. Att Henke Larsson har blivit fotbollstränare är tydligen huvudnyheten för veckan. Att det är i en klubb som lider av total avsaknad av charm, det spelar tydligen mindre roll. Det saknar väl Henke också i och för sig, ända sen han rakade av sig rastaflätorna tänker jag. Kolla på Cobi Jones, han har dom kvar och han känns fortfarande som sommaren 94. Rolig och ball. Gud, det var ett bra år. Nästa år tänkte jag också att det skulle bli ett bra år.
1971 var i alla fall fransjackans och fjäderhattens år. Det blir det nog inte nästa år tänker jag mig. Saker kommer i alla fall bli lite bättre, lättare och ljusare. Det känns bra. Nu ligger dom med varandra igen här visst. Jävlar vad han spänner på henne nu då. Åh fint hår har hon med. Rakt och fint. Vilken tur han har.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OVF4r3fLBrU]
/Hennart Lyland
