Category: Rymden

  • FredagsFUNK #1!

    Det var en jävla tur att Bootsy Collins hittade funken, annars hade han väl fortfarande gått runt i snickarbraller och lyssnat på Kenny Rogers (innan han också hittade funken). Det här har ingenting med varken moderskeppet (lite kanske) eller country att göra men det låter fett.

    http://www.youtube.com/watch?v=oVUIzUAP1B4

  • Island. Fy för fan.

    Nicklas har tidigare nämnt Dead Skeletons här på bloggen. Det kan ju för någon kännas märkligt att det kommer något anständigt från den gamla sketön, men så verkar det ju i alla fall vara. Delar av Dead Skeletons (Henrik Björnsson) hade ett annat band tidigare vid namn Singapore Sling. Av Björnsson själv beskrivit som “a mix between Simon and Garfunkel”. Det är en festlig beskrivning det. Här är låten Godman av Singapore Sling:

  • Sleep Party People

    Så här nästan en vecka efter Sleep Party People spelade på Hultsfred så måste jag tipsa om deras förträfflighet. Jag var egentligen på plats för att se Bat For Lashes på Pampas, men blev snart ivägsläpad till Stora Dans för att mötas av fem Donnie Darko-maskerade figurer på scen. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att detta var grymt. Det danskbaserade bandet beskriver sin musik som “the soundtrack of your drams”. Ljudbilden som målas upp för tankarna till band som Flaming Lips, Mercery Rev och Sparklehorse. Ni fattar sjävla att det är något som bör kollas upp med andra ord. Alldeles speciellt låten We Where Drifting On a Sad Song

     Spotify: Sleep Party People 

  • Krater

    Christian Gabel – bl.a trumslagare i Bob Hund – har kommit upp med ett minst sagt spännande projekt; Krater.

    In the early nineties Christian Gabel found a set of illustrations that seemed to be concept art for a film production. The artwork was dated 1982 and depicted scenes from his hometown Karlstad in post-apocalyptic ruins. In spite of research, no further information about the artwork, the artist or the (possible) film has been found.

    Many years later Christian started toying around with the idea of writing a film score for the concept art and the film never made. Krater is the result.

    Man kan ju bara pressa sina små tummar blåa och hoppas på att filmen faktiskt blir av efter det här. Eller att man kommer att kunna få del av illustrationerna och musiken live i något sammanhang. Hur som helst är musiken vackert filmisk där de analoga syntarna jobbar med förrädisk svärta och passar perfekt till de gamla illustrationerna. Krater är även ett svenskproducerat dataspel där Christian har skrivit musiken. Här kommer smakprov på det hela, den officiella releasen är den 30 Juni.

    Pressrelease

    http://soundcloud.com/christiangabel/krater-prolog

     http://www.kratergame.com/

  • I’m floating in a most peculiar way

    I helgen var jag i Globen och såg  Bob Dylan och Mark Knopfler.
    Jag tror andra kan beskriva mer konstruktivt för hur det egentligen lät, även om jag  inte förväntade mig  mer. Om man inte har sett den nu 70 år fyllda Dylan innan och förväntade sig att öppningslåten “Leopard-Skin Pill-Box Hat” skulle låta som på skiva 1966 så hade man ju ganska fel. Hans kraxande var fruktansvärt faktiskt. Som om han arrangerar om låtarna på rent jävelskap så man inte hör vilken låt det var förrän efter flera minuter. Nog om detta.

    Mer om en kylig 80 årig snubbe som verkligen kan ta och tolka redan fantastiska låtar. Det känns smått oheligt att prata om just William Shatner (Kapten Kirk) när jag mer eller mindre inte sett ett enda avsnitt av Star Trek. Jag har faktiskt inte lyssnat på hans musik alls  tidigare. För drygt en månad sedan släppte Shatner en temaskiva med bara rymdlåtar (!)

    Öppningsspåret  Major Tom (Coming Home) är helt fantastiskt.
    Shatners spoken word-version tillsammans med Nick Valensis bakgrundsgitarr fångar rymdens evighet och tomhet mycket mer än originalet av Peter Schilling. Låten är en en omskrivning om Bowies fiktiva karaktär Major Tom från kanske världens bästa låt Space Oddity som för övrigt också “pratas fram” på Shatners nya album.

  • M83 – Wait

    Den franska shoegazepopgruppen M83, med sitt drömska ljudlandskap släppte nyligen sitt sjätte fullängdsalbum. Betyget blir högt och intresset för bandet känns större än på länge, vilket inte är förvånande när vi fått vänta tre år  sedan sist. När de dessutom släpper en förstasingel som fina Midnight City och följer upp med en helt fantastisk uppföljare i Wait  med en ännu mer fantastisk video så kan vi på Djurtube inget annat än att lyfta på djurmaskerna och torka bort tårarna.  Om du är lagd åt det smarta hållet  så bör du befinna dig på Berns i Stockholm den 25/2. http://www.luger.se/m83/berns-stockholm/2012-02-25

  • Moon Duo

    Moon Duo hörde jag precis i p3 rock och det är fan inte illa att jag gjorde det för de låter fantastiskt. Det är tydligen Erik Johnson från Wooden Shjips som nämnts här på sidan tidigare, samt Sanae Yamad från något annat ställe. Krautigt och från rymden förmodligen kan man väl säga. Eller ja vi är ju alla från rymden säger de som kan sånt. Lyssna för fanken på deras låt Motorcycle, I Love you:

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YsiU58qp8yc]

    /leijunbruuwn

  • white hills

    De här är ju rätt bra tänkte jag när jag alldeles nyss satt och letade efter viktig information på interneten. Brooklynbaserade White hills är det jag menar och rymdrock verkar vara deras grej. Anständigt säger jag. Vad säger ni?

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gkarRKDtg4w]

    Myspacelänk finns här.

    /lejonjärnsjuaniansiktet

  • Eko + Kaninsnubbarna

    Det kan vara så att jag har lagt upp den här videon innan. Fallet kan även vara det motsatta och jag chansar nog hellre på att lägga upp det igen. Notera sångaren Ian McCullochs frisyr och fråga er om den gode herren Per Vassle inte kanske kan ha tagit inspiration därifrån under sina år i den internationellt erkända (och även extremt kyliga) duon Roxette?

    Om jag inte minns fel börjar filmen Donnie Darko med Echo & the Bunnymens Killing Moon. Bra film (kolla om ni inte redan sett) och bra låt, men här får ni The Cutter istället:

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=VM6j14DDtGI]

    /Laionbräjn

  • Surfing in Cyberspace

    När grannarna drar på sig underbyxorna och drar upp blygardinerna är det fest på Annexgatan. Då får man surfa hur mycket man vill och ladda hem musik komprimerad i formatet MPEG-1 Audio Layer 3.  Idag var jag sugen på rymdrock. Från en kille, i låt oss säga Taiwan, upp i rymden, in i grannens stora datamaskin och över till mig och min vikbara dito.

    Ladies and gentlemen we are floating in space.
    (från bloggen med det jävligt häftiga namnet Music Is Art)

    Det var inte vilken version av låtjäveln som helst som hittade till min vikbara datamaskin, det var Elvis-versionen, Ladies and gentlemen we are floating in space (I can’t help falling in love) eller om du så vill och, efter vad jag har förstått, orginalversionen. Bara sekunder efter att jag fått reda på låtens existens (och i ditt fall efter läsandet av extremt krystade och långa meningar) har jag ( och i ditt fall du)  lite mer fakta i ämnet. Jo det här var orginalversionen, jo Jason Pierce var (ovanligt) trasig när han skrev låten. Hans flickvän (och tillika tidigare keyboardist i Spiritualized) Kate Radley hade i hemlighet gift sig med Richard Ashcroft från The Verve. I HEMLIGHET. Fyra dagar efter att Verve och Spiritualized giggat ihop. Pierce började älska heroin istället för en tjej.  Antagligen old news för den lyckliga med koll på Spiritualized.

    Jag gillar “Ladies and gentlemen we are floating in space” och jag såg nån akustisk avart av bandet för några år sedan i en lerpöl som Danskarna kallade Roskilde, det var en tråkig spelning. Jag vet ingenting om Spiritualized egentligen. Men jävlar vad bra den här låten är, och i den här versionen,  som Taco fylld med Tacos.

    Som bonus bjuckar jag på en länk till en EP upplagd på en av mina favorit mp3-bloggar. Bandet heter Tits och den bästa låten handlar om deras glädje över att Elvis är död. Den andra låten låter nästan likadant, men den handlar om att sångarens pappa också är hans langare. Det bjuckar jag på för att en av låtarna handlar om Elvis och resten av mitt inlägg handlar om en låt med Elvis-referenser. Det är så man knyter ihop en säck.

    Roxbert