djurtube.com

Category: London

  • Tottenham

    I dag har det tystnat här i norra London. Fem minuter från ett av Djurtubes kontor fick Tottenham stryk i natt, det var ett jävla liv.

  • Kate Snusk

    Så fort mina njurar läkt från de djupa sår som skapades på Hultsfred, sitter jag här återigen med en börk i handen. I går fyllde min lillasyster år, i dag säger vi istället grattis till Kate Bush, hon fyller år.

    Grattis Kate, tack för att du skrev den här sången när du var blott 19, jag önskar att jag hade gjort det samma.

  • Djurtube indirekt live från Glastonbury

    På midsommarafton varje år måste en utvald reporter från Djurtube arbeta. Denna person får varken dricka snapsen eller äta sillen. Så är bestämt. Vi finns här för dig, medlem eller ej, vi är din vän även när du har gått i ån och upp igen, när du står med brallerna nere runt stången eller ligger i tältet och inte vet vilken sida som är ut eller in.

    Under tiden jag väntar på ditt samtal, när du behöver mitt stöd, bevakar jag Glastonbury live på tv. I går när jag åkte till jobbet klev de på tåget. Mest folk med ryggsäckar och gummistövlar var det i Chelsea, Kensington och Knightsbridge. Varför? Jo för att festivalen kastade hälften av pengarna på kvinnan som gjorde följande melodi känd.

    Alltså, inte Jeff Tweedy.

    Det spelar ingen roll hur mycket annat du tillåter på din festival, Michael Eavis. Du kommer aldrig kunna försvara 2011 års Glastonbury.

    Just nu, live från Glastonbury, som en gång var druidernas och hippisarnas tillhåll, spelar U2 som har världens minsta kukar. De sänder ut meddelanden på en stor tv-skärm. Jag tror det är för rymdfolket.

    Kan fan inte vänta på söndagens le grande finale; Jay-Z’s flickvän, Beyoncé Giselle Knowles.

    Vi drar till Hultsfred istället va?

  • Samtidigt i East London

    Hade han bara gått upp tio minuter tidigare hade det kanske blivit något. Ett litet nyp innan han gick. Åt helvete med arbetsmoralen. Bara för att han hatar att komma försent till jobbet blev det inget. Det känns lite nu där han står på tåget och vagnen glider in i en mörk jävla tunneln. En del godis på tåget, gör egentligen saken bara något värre. Erektionen är svår att dölja mot trasig knappgylf. Måste byta låt. Måste byta låt. Byt låt för i helvete skrek plötsligt mannen bredvid honom. När han hade lugnat sig slog de sig ner och språkade.

    Jenny Lewis hade gjort mer skada i den främmande mannens liv än en svårdold erektion på tåget –hon hade förstört hans äktenskap. Varje morgon sedan september 2008 hade den främmande mannen vaknat av att Jenny Lewis viskat i hans öra. Kom med mig till Dixie, vi går till skomakaren och fixar ditt trasiga hjärta, sen köper vi syra och håller varandra i handen. Hon hade tagit över hans äktenskap, hon fanns i deras hus. Den främmande mannens fru hade tröttnat och sedermera lämnat honom.

    Han klev av tåget. Det hade varit skönt att höra. Erektionen lade sig. Lugnet infann sig. Han klev av tåget och vände riktning hemåt igen. Köpte en stor bukett med rosor till fru, och tog bussen hem. Hela vägen tänkte han på den främmande mannen på tåget. Hur kunde någon förlora allt till Jenny Lewis. Så långt kunde han själv inte gå. Det var han säker på.

    Han kände sig säker på sitt beslut om att skita i jobbet och åka tillbaka hem. Hans fru var en underbar kvinna och de hade älskat varandra i tre år. Nu skulle han visa hur mycket hon betydde. Han klev av bussen och gick med lätta steg upp för den korta grusgången. När han steg genom dörren stod hon där. I sparkdräkt, en hatt, syra i ena handen och en flaska rött i andra. Det var redan försent. Hon fanns i deras hus.

  • Samtidigt i East London

    Under en längre tid har jag närt en längtan efter att få skriva roliga krönikor. Sådana som får dig att tänka lite extra kring något, sådana som börjar någonstans, som tar ut svängarna, går på tivoli, äter skaldjur tillsammans med painriche och aioli, bara för att i slutet knytas ihop i någon älskvärd precis-så-där-är-det-slutklämm. En text om någonting lite ovanligt som hänt upphovsmannen. NÅGONTING ANNORLUNDA. En sån skulle jag vilja skriva. Det finns bara ett problem, INGENTING ANNORLUNDA händer i mitt liv.

    Så, jag bestämde mig en skön(t) dag i solen för att hitta på en trevlig liten historia. Det gick inget bra.

    Jag cyklade till parken, köpte en öl och satte mig för att kolla på lite äckelhundar som gjorde fula grejer med varandra. Det gjorde de. Min mp3:a spelade Golden Smog – Long Time Ago från Another Fine Day. Jag tänkte mig en liten historia om hur en i horden av heta singelmammor i parken bröt sig ur flocken och närmade sig mig med tysta steg, ställde sig över min späda kropp och med skorrig röst viskade:  -Är det lugnt om jag slår mig ner och pratar snusk med dig medan mitt barn leker med några andra arbetsskygga ungar borta vid fontänen? Äckelhundarna blev snabbt ett relativt ointressant ämne så jag lyssnade med hela mitt hjärta på mamman när hon pratade snusk med mig. Den fagra kvinnan pratade rock n roll också, hon kunde allt om rock n roll. Hon frågade vad jag lyssnade på, Golden Smog sa jag. Hon var så vis. Jag var så korkad. Jag har talat med Gary Louris, sa jag. Han gillade Golden Earring. Jag har legat med Gary Louris, sa mamman. Det har du så fan heller, sa jag. Jo det har jag, sa mamman. Sen gick hon, hennes barn hade satt en fjäderboll i hatten och kunde inte få luft. Det tyckte jag va lika bra det.

    Den enda låten med Bomtown Rats som jag har på min ämpeetre gick igång. She’s So Modern. Tänkte att den nog handlade om den ensamma mamman. Men den handlar nog i dag om Bobs dotter, Peaches. Jag vet inte. Persikomamman.

    Jag har egentligen aldrig brytt mig speciellt om Boomtown, tror det har att göra med att Bob dödade Michael Hutchence…Jag gillade aldrig det. Någon som jag inte heller gillar speciellt mycket är just Peaches. Frukten har jag inget emot, den gillar jag hyfsat mycket, det är personen Peaches som jag inte har mycket till övers för. Min tvivlande ställning till Per Sikan är endast baserat på hennes tv-program. Världens sämsta tv-program. Om du inte har sett hennes OMG with Peaches Geldof, gör det inte, du kommer aldrig bli den (En)samma(mma sökes). Jag tänkte ändå en runda på Peaches, jag har ju faktiskt sett henne på biljardklubben. Tänk om jag fick se henne i dag, här i parken, det hade ju varit en perfekt avslutning på en krönika.

    Jag gick från parken, det var inte så kul att hitta på historier längre. Framförallt inte om Peaches Geldof. Vårsolen smekte fortfarande hustopparna när jag stod i korsningen med min flickvän pappas mountainbike och såg avspänd ut. Det kom ett gäng prickigakjolar-tjejer gående mot mig, jag såg ännu mer avspänd ut, den ena tjejen gav mig en blick som sa att hon ville veta mer om mig och min flickvän pappas cykel. Det var Peaches Geldof i prickekorvkjol. Prickig korvkjol.

  • I huvudet på Carrie Bradshaw

    I kväll är jag Carrie Bradshaw. I morgon är jag någon annan. Kanske Will Smith, kanske Doktor McDreamy i Gays Anatomy, automoni, amonoti, tomatoni. Jag hatar Greys Anatonomy. Men i kväll då är jag Carrie Bradshaw. Jag SITTER ensam PÅ en stor säng med vita lakan och fluffiga kuddar och skriver på en vit laptop. Det är ett så härligt feminint sätt att använda teknik på (blir du provocerad? jag är nämligen en tillbakadragen fulprovokatör som sänder ut dolda provocerande meddelanden via interkomfunkradio). Det lilla uns av maskulinitet jag har kvar förtärs snabbt av den kopp med Mocca Latte Chai-te som står på golvet. Mocca Knatte Fnatte och Tjat-te, en sådan finns inte vid min säng, jag hittade på. Förlåt. Det är bara vanligt te, är inte så mycket fört, egentligen. För dig som inte är helt säker på vem Carrie Brädshå är, kan jag meddela att det är hästanyllet I Sex And The City 2. Vet inte om hon var med I ettan, eller jo, fan, hon ÄR med i ettan, definitivt. Hon kör stenhårt i tvåan. Tror inte att hon var med i ettan. Hon är i allafall modejournalist till yrket (tror jag) och sköka på fritiden. Och ikväll är jag henne. Det är mysigt att vara Carrie, lite som att vara inne i John Malkovich, fast en tjej. Sitta och mysa och skriva.

    Jag hör sirener utanför. Det är inte NYPD, det är Scotland Yard. Hattjävlar.

    I kväll har Carrie bestämt sig för att lägga modet åt sidan och koncentrera sig på musiken. Och eftersom hon inte befinner sig i NYC handlar det istället om vad som är hett i London. Här hämtas det friskt från alla möjliga håll, Japan, Brooklyn och… Danmark.

    Och för behaglighetens skull har jag sammanställt en spotifylista. Being Carrie Bradshaw

    1. Light Asylum – Shallow Tears, har inte hört surret här än, men det kommer. Hör ju iof mest ingenting så det här surras det säkert JÄTTEMASSA om.

    2. Twin Shadow-When We´re Dancing, från Brooklyn också, tror jag. Får lite 10 CC -Im Not In Love-vibbar, och det är ju alltid jävligt kul.

    3. Hunx And His Punx- Cruising, en låt, en platta och ett band som bara vill komma innanför dina pänts. Om du är en kille.

    4. Treefight For Sunlight – What Became Of You And I? Danmark. Inte världens coolaste folk, och inte världens fränaste band. Dock trevliga live.

    5. Bo Ningen- Maguro, det var ett tag sen Bo Ningen fanns med på djurtube men nu är de här igen, och den här låten fanns med på den tidigare Ep-n. Fortfarande måste en märklig kombo som denna vara med här.

    6. The Kissaway Trail- New Lipstick, Danmark igen, hallå ja, håller något på att hända. TKT fick en stor påse pengar för den här låten. Introt finns med I reklamfilm och det blir kanske inte mer spännande än så för oss och för dem. Men engelsmännen är inte helt ointresserade.

    Nu är det upp till er, djurtubes läsarexpertis, bestäm själva.

    Nu tar vi helg. Det har du förtjänat.

    /Ricka