Så här nästan en vecka efter Sleep Party People spelade på Hultsfred så måste jag tipsa om deras förträfflighet. Jag var egentligen på plats för att se Bat For Lashes på Pampas, men blev snart ivägsläpad till Stora Dans för att mötas av fem Donnie Darko-maskerade figurer på scen. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att detta var grymt. Det danskbaserade bandet beskriver sin musik som “the soundtrack of your drams”. Ljudbilden som målas upp för tankarna till band som Flaming Lips, Mercery Rev och Sparklehorse. Ni fattar sjävla att det är något som bör kollas upp med andra ord. Alldeles speciellt låten We Where Drifting On a Sad Song
Category: Hultsfred2012
-
Sleep Party People
-
Intervju med Vision Talk – The Prequel
Vi publicerade för några dagar sen en mycket uppskattad videointervju med Rickhard Flow från Vision Talk här på bloggen. Det här var dock inte vår första pratstund med stjärnan utan ett annat intervjuförsök gjordes tidigare samma dag.
Rickhard kom förbi vår husvagn under en rejäl fyllepik och frågade om det var vi som ville göra en intervju med honom. Eftersom djurtubereportern som bokat in intervjun var inne på området, jobbandes stenhårt med något annat, och jag (DT1) inte kände till bandet i fråga svarade jag att vi var tvungna att ta det vid ett senare tillfälle.
Så fort Rickhard lämnat oss ramlar Djurtubes skribent DT2 in i ett näst intill lika pikat tillstånd som Rickhard Flow. Jag tänker direkt att om man för ihop de här två personerna så kommer de hitta varandra genom deras utomjordiska fylla, trots att DT1 inte känner till musiken. Det kanske låter som en idiotisk idé men den här intervjutekniken har tidigare gett oss klassiker som Almedal och Casiomän. Ytterligare en reporter vaknar (DT3) och han har till och med varit med dagen innan då intervjun bokades in så vi går bort till Rickhards camp.Tyvärr var inte denna intervjuteknik lika felfri som vi trodde och resultatet blev….ja….bedrövligt. Håll till godo.
DT1: Ja, det här är alltså en intervju med Rickard Flow från Vision Talk.
Rickhard: Men vilka är ni?
DT3: Men det är ju jag? Vi snackade ju i går och du var borta i vårt camp nyss?
Rickhard: Haha ok……ingen aning. För vilken tidning vill jag veta då?
DT3: Djurtube Fanzine..DT3: Jag hörde någonting om något sidoprojekt
Rickhard Flow: Haze for Sale? JEPPE! Nu ropar dom efter sidobandet här, nu måste vi köra det.
Jeppe: Igen?……..
DT2: Förlåt, vad sa ni nu?
Rickard Flow: Min t-shirt här, Haze for Sale, sidoprojektet. Låten kommer nu.
DT2: Jaha, kul! Varifrån kommer ni?
Rickhard: Sverige. Här kommer den, jag får väl sjunga första raderna så ni vet att det är jag. Efter trummorna då, jag börjar såhär då.*Rickhard börja sjunga – “I see my life inside a mirror, I’m counting angels in my bed. So whats the use of even trying , to repair. I’m walking on air. NU KOMMER DET DÅ!”
DT2: Hmm, var var du ifrån sa du? Sverige?
Rickhard: Kalmar såklart?
DT2: Jasså Kalmar. Ska ni spela i morgon eller?
Rickhard: Vi ska till Mexico efter det här.
DT2: Hur var det att växa upp i Kalmar då? Har ni en bra musikscen där?
Rickhard: Bandet Vision Talk turnerar rätt mycket.
DT2: Ja ok, men alltså. Började ni spela på fritidsgårdar och sådär när ni var yngre?
Rickhard: Alltså jag gillar att glida och ta det lugnt på vissa ställen i Kalmar.
DT1: Ja, men när du var typ 17 år, spelade ni på fritidsgårdar då. Finns det i Kalmar?*Rickhard börjar sjunga “YOUR POLLUTION BRINGS ME DOWN!!!!!!
I’M LOST IN A CRAZY TOWN, I’M FALLING DOWN”Rickhard: Såhär låter det.
DT3: Det var bra!
Rickhard: Bra? Det är svinbra, lite Jesus and Mary Chain. Gå in på Facebook o lyssna.
DT3: Ni borde ju komma och spela i Tranås ju, på våran klubb.
Rickhard: Ja, på Sing Lee.
DT3: Det har stängt ner tyvärr.
Rickhard: Bokar ni Henric de la Cour så kommer jag.Intervjun är plötsligt på väg in på något typ av spår när DT2 avbryter
DT2: Är du Narsi..zii….st?
DT1: Nazist?
DT2: Nej nej, narcissist menar jag
Rickhard: Ja, jag är psykopatvarning ja
DT2: Jaha, du har detHär ser man en gnutta av den här gemensamheten bara två pikade personer kan få. Ingen har uppenbarligen en aning om vad narcissism betyder men det hakar inte upp diskussionen en sekund
Rickhard: Jag hatar människor. Viktor vet hur mycket jag gräver ner mig i dagarna. Ligger hemma, kollar på Twin Peaks och går inte utanför dörren.
DT2: Är Twin Peaks din absoluta favoritserie?
Rickhard: Ja! Jag älskar Twin Peaks. Log Lady.
DT2: Haha ja! I’m the lady with a log.
Rickhard: Kan vi inte gå o festa på Great Northern Hotel!?
DT2: Förutom Hultsfred, är det där du helst skulle vara?
Rickhard: Ne, i Black Lodge. Dom tar hand om mig där.
Rickhard: Men är ni från……eh…..Tranås?
DT: JA!
Rickhard: Men då måste ni känna till Children Within och Kite?
DT: Det är klart!
Rickhard: Är det så? Vad heter han nu igen?
DT1: Thureby
Rickhard: Just det!*Rickhard börjar sjunga på Countless Galaxies med Children Within
Rickhard: Sing Lee är en annan låt från Tranås, April Tears heter dom som gjort den. Sing Lee, den jävla horklubben som var där.
DT3: Jag känner att den här intervjun går sådär va? DT2’s frågor är så jävla goa
DT2: Men vafan, jag försöker ju leda in det på en intervju men det går inte
DT3: Haha, men vad är ”hängde du mycket på ungdomsgårdar när du var 17?” för fråga egentligen?*Rickhard kommer ut med gitarren och avbryter – NU KÖR VI 999 MED KENT!
DT1: Spelar du poker mycket?
*Rickhard svarar inte och börjar spela
*DT1 tycker pokerspåret är intressant att gräva djupare i…
DT1: Jag ser att ni har ett pokerbord här, blir det mycket poker eller?
Rickhard: NU KOMMER REFRÄNGEN, NU KÖR VI ALLIHOP!
DT1: Har du varit på Hultsfred många gånger eller?
DT3: Ne, nu lägger vi ner det här. Vi får försöka igen senare -
Au Palais
För de som förstod att mitt tips i EM-fotbollen inte var något att lita på tog sig till Stora Dans när halvtid infann sig. Vi möttes av en överraskande stor skara som kände att detta kunde vara en början på något som tar vid där Fever Ray och Nicki & the Dove har sin storhet. Det är väldigt lovande, men tyvärr har ljudteknikern gått på syran så hårt att vi bjuds på den torraste sången sedan Nils Poppes tid och ett lågfrekvent lurendrejeri. En av Djurtubes utsände – med den snyggaste syntfrisyren att finna i dansladan – gör ett tappert försök att få upp basen till en anständig nivå och lyckas bitvis. Det hela känns ändå hopplöst och lämnar en doft av studiefrämjandet efter sig. Det är även uppenbart att bandet lider av dålig medhörning på scenen. Det blir lätt att förstå att fler och fler lite mindre akter som bl.a inhemska Masquer väljer att mixa sången själv med sina egna effekter. Men jag hoppas ändå att rätt förutsättningar kommer få syskonduon gå hela vägen in i framtiden och liksom denna kväll tar med sig Nancy Sinatras Some Velvet Morning tillbaka till framtiden.
-
Foton Hultsfred 2012
foto: Marco Fjordmark
-
Årets festival i hamn.
Då är de flesta besökarna hemma igen från Hultsfred 2012, och likaså Djurtubes delegation. Nu med ytterligare skavanker på de fysiskt utarmade kropparna. Den korta sammanfattningen är att årets upplaga på det hela taget levererade. Lite arrangörsmissar (t.ex som när två mycket förvånade personer inte kommer in på campingen längre med pressbanden runt handleden.) En missbedömning av Noah And The Whale som visade sig dra sjukt mycket mer folk än teaterladan kunde pressa in. Köerna var enorma fram till ingången. Vi har bevittnad band som varit sämre än förväntat – och de som hållit vad de lovat. Vi kommer fylla på med recensioner, bilder och intryck på det vi ännu inte framkallat i mörkerrummet. Så fortsätt följa lite till!
-
Cardigans
Snefyllan är påtaglig när en av mina personliga gamla idoler ställer sig på Grön och största scenen. En figur som är knepigt likt Christian Berg visar sig ha ersatt Peter Svensson. Motoboy-personen gör sitt bästa för att ersätta. Det blir tveeggade känslor inför kalaset som drar en mellan patetiskt och nostalgisktfantastiskt. Men oavsett så är det tydligt att bandet växt fram i sina roller som stora artister och fyller ut gamla Hawaiiscenen med pondus. Det är en fantastisk skiva som tar en tillbaka till -98 på det bästa sätt man kan tänka sig. Nina är vackrare än någonsin med sin fjäderprydda hatt och sjunger som en gudinna. Trum-Bengt är i toppform och det är bara och retirera och ta på sitt största leende sen -94.
-
Sweet, sweet child o’ mine
Alla måste titta! Man märker vad publiken vill ha.
-
The Cure
När det vankas gamla fina storhetsartister så vet man aldrig om de kommer kunna leverera. Jag har aldrig fått chansen att se The Cure tidigare och det känns delvis som att det är därför jag är här.
Kort och gott så var spelningen helt fantastisk.
Smith sjunger sångerna som om det inte finns någon morgondag. De tunga mörka tonerna är som ämnade bara för mig. Spelningen var lagd sent framåt 01. Och musiken hamnar i sin rätta miljö i den svenska sommarnatten. Efter Just Like Heaven, Lullabies och Pictures of You så är jag i extas. Jag känner mig helt upprymd. Bandet slutar aldrig spela men även om folk inte vill gå hem så har publiken halverats efter den 2.5timme långa spelningen. Vi lämnade konserten i morgonljuset till tonerna av Boys Don’t Cry. 10 solar av 10 möjliga
/Marco
-
Far & Son – Årets värsta spelning
För er som är lyckligt ovetande om dom så är far & son ytterligare en av dessa maskinenliknande akter. Eller för att använda andra ord, tre Malmö-miffon med nån form av ghettokomplex. Djurtubes utsända satt och jobbade i pressområdet och kunde inte låta bli att höra eländet.
Vi vill verkligen påpeka att vi inte vill moralisera mot texter om droger, men det var inte direkt Lucy in the sky With Diamonds. Rader som ‘LSD, mitt hjärta det bankar…’ kommer knappast gå till historien som några lyriska mästerverk.
Se till att hålla er borta, alternativ beväpna er med molotov cocktails och dartpilar om ni skulle råka hamna i närheten av deras spelningar i sommar.
-
Kasabian
Vi ser ett Primal-inspirerat band från pressläktaren uppträda på största scenen och snart spelar Sverige mot skitEngland i årets viktigaste match. Förra året var ca 7000 på plats på festivalen pch det är lätt att konstatera att vi har en betydligt större publik i år. Solen strålar som om sommaren vore här och bandet bränner av en skitlåt i shuffletakt. Allt känns helt rätt och vi älskar både Kasabian och Sverige.
