Brevet från koloskopin

Hej mamma! Förlåt att jag inte skrivit på länge. Jag har haft så himla roligt att jag nästan glömt bort att du finns. Till frukost petar Alexander Rybak med stor omsorg och med Rix FMs försyn ut bit efter bit av min hjärna med sin fiolstråke. Sen går jag hem och lyssnar på Holiday Song med Pixies. Den är jättebra. Hela Pixies första ep,  “Come on Pilgrim” är jättebra. Varför har du aldrig berättat det för mig mamma?

I förrgår såg jag en mård, den var fin. Vi här på koloskopin brukar ordvitsa ibland. Tage sa exempelvis Mård Olofsson (rymdministern, red. anmärkning). Då sa jag Självmård. Alla skrattade. Då sa Fack, han är från Kina tror jag, att alla på koloskopin borde lyssna på Suicide, för det är självmård på engelska och häftigt. Först förstod jag mig inte på Fack, hur kunde han lyssna på sån här smörja. Monotont. Konstigt. Fack sa att det tog en stund men sen skulle jag också drabbas av Alan Vega och Martin Rev-skabb. Jag skrattade bara åt honom, dels på grund av ordvitsen men också för att jag aldrig trodde det skulle hända.

Men mamma, nu har det hänt. Jag har blivit en bättre människa jag förstår Suicide och jag gillar det. Jag vet att om man inte gillar Suicide litegrann i alla fall så är man dålig. En kvinna som inte faller för dig när du spelar upp Cheree för henne  är inte en kvinna. Om man inte blir glad när man hör Be Bop Kid så är man oförmögen att känna glädje. Ja, nu vet jag inge mera.

Kram och kyss och hjärtligt tack se’n, men nu ska’ vi föra in en mjuk och böjlig slang i analen…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=1woMEExMZXg]

PS. Djurtubevännen Guldgossen skötte sig utmärkt på Nyhetsmorgon, på lördag spelar han som tidigare skrivet i Linköping, ta dig dit. DS.

Robin