djurtube.com

Author: Marco

  • Foton Hultsfred 2012

    foto: Marco Fjordmark

  • I’m floating in a most peculiar way

    I helgen var jag i Globen och såg  Bob Dylan och Mark Knopfler.
    Jag tror andra kan beskriva mer konstruktivt för hur det egentligen lät, även om jag  inte förväntade mig  mer. Om man inte har sett den nu 70 år fyllda Dylan innan och förväntade sig att öppningslåten “Leopard-Skin Pill-Box Hat” skulle låta som på skiva 1966 så hade man ju ganska fel. Hans kraxande var fruktansvärt faktiskt. Som om han arrangerar om låtarna på rent jävelskap så man inte hör vilken låt det var förrän efter flera minuter. Nog om detta.

    Mer om en kylig 80 årig snubbe som verkligen kan ta och tolka redan fantastiska låtar. Det känns smått oheligt att prata om just William Shatner (Kapten Kirk) när jag mer eller mindre inte sett ett enda avsnitt av Star Trek. Jag har faktiskt inte lyssnat på hans musik alls  tidigare. För drygt en månad sedan släppte Shatner en temaskiva med bara rymdlåtar (!)

    Öppningsspåret  Major Tom (Coming Home) är helt fantastiskt.
    Shatners spoken word-version tillsammans med Nick Valensis bakgrundsgitarr fångar rymdens evighet och tomhet mycket mer än originalet av Peter Schilling. Låten är en en omskrivning om Bowies fiktiva karaktär Major Tom från kanske världens bästa låt Space Oddity som för övrigt också “pratas fram” på Shatners nya album.

  • De 40.000 miljarder bästa låtarna någonsin #10

    Jag har alltid tyckt att det låter fräckt när folk bryter med IT-beroendet. När folk väljer att köra ett helt år offline. En del tar det så långt att dom slutar köpa kläder under nåt år, vilket kan resultera i att samma person senare ger bort sin plånbok, bränner sitt hus och flyttar till en grotta.

    Jag har ofrivilligt varit utan internet i två veckor. Jag har känt mig helt vingklippt och extremt irriterad. Alla kanske inte lyssnar på spotify varje dag men det är iaf.  lätt att vänja sig. Att vara utan är ju nu inte hela världen men kanske ändå var det som krävdes för att få mig att gå igenom cd’s o vinyler.

     Ramlade på det här goa paret från min tid i USA’t. För där har jag bott nämligen. Då vet ni.

  • Daniel Johnston and I

    Ett tisdagstips för er  i södern.

    Imorgon spelar alltså Daniel Johnston på Debaser Malmö. Själv är jag är sjuk och jag orkar nog inte köra 4 timmar för en kväll. Nu är ju Daniel själv i och för sig  inte helt frisk han heller men vi får se.

    För er som inte har så stor koll på killen så rekommenderar jag varmt “The Devil and Daniel Johnston”.

    Kanske ses  imån.

  • Magnus Ekelund och Stålet

    Man blir så glad när man får tag i ny bra musik. Tyvärr blir man lika ofta sur. Sur för att man inte fått höra musiken innan. Nu på bara en eftermiddag/kväll har musiken från Lule-sonen Magnus Ekelund & Stålet helt förankrat sig i min hjärna.

    Jag vet mycket lite om det här projektet och har inte hunnit lyssna igenom skivan mer än ett par gånger men så värst gammalt och dammigt känns det inte. Jag kan inte heller referera mycket till hans gamla band Elmo som jag inte hört talas om men det hörs direkt att det skulle kunna vara Broder Daniels yngre bror.  Då han nu med Stålet sjunger på svenska hörs mer av ett melodiöst Alkberg/Pascal från Nordpolen.

    Svart Flagg heter hans första album med singeln “utan er” som självaste Jakob Hellman sjunger med på.

    Håll till godo folk.

  • De 40.000 miljarder bästa låtarna någonsin #8

    Jag känner mig så tom.
    3 veckors semesteralkoholism är väl ingenting mot 20 år av att snickra på sin karaktär.

  • Foton från Hultsfred 2011

  • Dag 3.5

    Nu skiter jag i det här. Allt krut är bränt.  En mycket nöjd fotograf tackar för i år. Fler bilder kommer inom kort. Nu ska jag på bröllop.

  • Dag 2

    Nåt är annorlunda med Hultsfred.

    Efter kraschen förra året har inte tyskarna valt att väcka festivalen från förr. Hultsfred 2011 är en helt ny festival. Det ryktas om ca 10 000 besökare. Betydligt mindre än förr men det har nog inte funnits ambition till större festival. Åtminstone känns antalet helt rätt. Det är inte längre den stora ungdomsfestivalen. Banden från 90-talet väger tungt i år vilket troligtvis lockar till sig en lite äldre och mer bekväm skara. Tyskarna har styrt upp med tillstånd för alkoholförtäring på hela festivalområdet, gratis duschar, porslinstoaletter och knappt nån säger till om man röker inne på de små scenerna.

    12 timmars pissregn till trots så är det här helt fantastiskt. Screamadelica följt av The Prodigy, Brett Anderson och slutligen This Is Head gjorde min kväll igår.

  • De 40.000 miljarder bästa låtarna någonsin #3