I tisdags spelade Wooden Shjips och Gösta Berlings Saga på Strand i sthlm. Aldrig mår jag så bra som när jag lyssnar på psykedelia. Gösta Berlings Saga öppnade kvällen och det enda jag riktigt minns att jag tänkte var att nu jävlar är vi på väg mot nirvana. Och då menar jag bandet. Varför är svenskar så vassa på psykedelia? Vad är det egentligen som strömmar i vårt blod och lockar oss att mitt ute i skogen ligga nakna i mossa och sakta sjunka ner. Var började denna folkrörelse? Gå en sväng i skogen imorgon så förstår ni vad jag menar. Plocka inga kantareller. Lägg er ner i skogen och pröva. Lyssna på Gösta Berling Saga. Eller på fantastiska Baby Grandmothers. Eller lika fantastiska Hansson och Karlsson. Eller på Pärson Sound. Ta Bo Anders i handen och fortsätt till International Harvester. Träd gräs och stenar kanske?
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=1sF2LdPyd7o]
Men, tillbaka till frågan, vad är det som gör sverige till ett sådant drivhus för psykedelia? Vår fina tradition och dagens ny-psykedelia med ovan nämna Gösta BS, Den stora vilan, Dungen, First Band From Outer Space eller Sagor & Swing som exempel. Vad är det som susar i skogarna och varför blir det så bra? Inblandningen av träskor i den tibetanska strupsången och doppler-effekten kanske. Jag vet inte. Det enda jag vet är att aldrig jag må så bra som när jag lyssnar på psykdelia… det tänkte jag också i tisdags.
Men vad är psykedelia egentligen? The Piper At The Gates Of Dawn ok men vart går gränsen sen? Jag vet inte. Jag har inte sjunkit ner i mossan riktigt. Det kanske är nåt annat jag mår bra av. Jag kanske har vunnit pengar på travet eller så kanske jag är kär. Frågade ställets DJ i tisdags om hjälp. Frågade om han kunde skriva ner några band som skulle kolla upp om man ville neråt. Men denna person, som jag tror var nån av bröderna Åhlund, ville inte hjälpa mig för han hade inte tid.
Så nu skriver jag detta från min plats här ute i skogen. Jag har sjunkit ner en bit och endast nästippen och toppen på mitt kön syns likt en väldigt tidig kantarell. Jag mår bra men hade nån av bröderna Åhlund hjälp lite så hade jag kanske varit i Nirvana nu. Och ja, Wooden Shjips var fantastiskt bra de också.
/nicklas