Category: Konsert
-
Astrid "FUCKING" Lindgren
Jag läste en rolig grej om Killinggänget för ett tag sen. När de anlände till Göteborgs centralstation skojade de om att de var tvungna att vrida tillbaka klockan 10 år.När Djurtubes Göteborgsredaktion ska åka till Stockholm vrider vi tillbaka klockan till förra lördagen.Adam Green står på Strands scen. Han verkar ha dragit i sig ett par burkar joltcola och ett rör dextrosol.Han kör så inihelvete. Utan pardon. Låt, efter låt, efter låt, efter låt. Med ett par öl innanför västen och över 20 levnadsår tillryggalagda är det svårt att hänga med i tempot.Vi vrider tillbaka klockan en timme eller en och en halv istället.I Stockholm har förköpet ännu inte uppfunnits och trots vår goda framförhållning möts vi av en vägg av kö när vi närmar oss Strand. Det är många som vill se den forne Moldy Peaches-medlemmen och den nuvarande soloartisten Adam Green. Killen framför oss i kön svimmar och köölen tar slut. En otålig väntan innan vi tillslut får pipa inomhus bara för att mötas av ännu en massiv kö. Stockholmarna verkar ha en förkärlek för kön som företeelse.Vi vrider fram klockan igen.Vad Adam Green tycker om köer får vi aldrig veta. Vi får däremot veta att han gillar droger i finstämda “Drugs” och att han gärna vill dansa med en tjej som heter Emily.Han är duktig, bandet spelar fint och Peter Morén gör ett gästspel.Men det är först när bandet går av scen för en stund och Adam ensam med sin gitarr framför början av en låt och en sköjarversion av en annan från hans senaste alster “Minor Love” som man börjar komma i fas med den speedade rockstjärnan.“Give them a token” blir “When your dick’s only 5 inches long”, djurtube skrattar pubertalt och filmar med sina state-of-the-art mobiler.[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZS1-yySKhDo]“Dance with me” får oss att dansa fram mot scenen, hitten “Jessica” får oss att sjunga med och “We’re not supposed to be lovers” är vacker.Green lär ha slagit nåt slags rekord i stagedive och under hans sista stagedive för kvällen lyfter han med sig en ung tös ifrån publiken in backstage. Man kan inte låta bli att tänka, tänk om det hade varit jag.Inte för att Greens utseende är särdeles fördelaktigt(här skulle jag kunna dra upp den gamla “White Scrubs-Alla älskar Raymond Raymond-Julian Casablancas”-liknelsen, men vi sparar den). Men som entertainer är han förbannat snygg och om han likt Guldgossen är lika bra på att knulla som att spela live fick nog flickstackarn en bra och rolig start på allahjärtansdagsknullandet.HEJDÅ FRÅN ROBIN -
Astrid “FUCKING” Lindgren
Jag läste en rolig grej om Killinggänget för ett tag sen. När de anlände till Göteborgs centralstation skojade de om att de var tvungna att vrida tillbaka klockan 10 år.När Djurtubes Göteborgsredaktion ska åka till Stockholm vrider vi tillbaka klockan till förra lördagen.Adam Green står på Strands scen. Han verkar ha dragit i sig ett par burkar joltcola och ett rör dextrosol.Han kör så inihelvete. Utan pardon. Låt, efter låt, efter låt, efter låt. Med ett par öl innanför västen och över 20 levnadsår tillryggalagda är det svårt att hänga med i tempot.Vi vrider tillbaka klockan en timme eller en och en halv istället.I Stockholm har förköpet ännu inte uppfunnits och trots vår goda framförhållning möts vi av en vägg av kö när vi närmar oss Strand. Det är många som vill se den forne Moldy Peaches-medlemmen och den nuvarande soloartisten Adam Green. Killen framför oss i kön svimmar och köölen tar slut. En otålig väntan innan vi tillslut får pipa inomhus bara för att mötas av ännu en massiv kö. Stockholmarna verkar ha en förkärlek för kön som företeelse.Vi vrider fram klockan igen.Vad Adam Green tycker om köer får vi aldrig veta. Vi får däremot veta att han gillar droger i finstämda “Drugs” och att han gärna vill dansa med en tjej som heter Emily.Han är duktig, bandet spelar fint och Peter Morén gör ett gästspel.Men det är först när bandet går av scen för en stund och Adam ensam med sin gitarr framför början av en låt och en sköjarversion av en annan från hans senaste alster “Minor Love” som man börjar komma i fas med den speedade rockstjärnan.“Give them a token” blir “When your dick’s only 5 inches long”, djurtube skrattar pubertalt och filmar med sina state-of-the-art mobiler.[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZS1-yySKhDo]“Dance with me” får oss att dansa fram mot scenen, hitten “Jessica” får oss att sjunga med och “We’re not supposed to be lovers” är vacker.Green lär ha slagit nåt slags rekord i stagedive och under hans sista stagedive för kvällen lyfter han med sig en ung tös ifrån publiken in backstage. Man kan inte låta bli att tänka, tänk om det hade varit jag.Inte för att Greens utseende är särdeles fördelaktigt(här skulle jag kunna dra upp den gamla “White Scrubs-Alla älskar Raymond Raymond-Julian Casablancas”-liknelsen, men vi sparar den). Men som entertainer är han förbannat snygg och om han likt Guldgossen är lika bra på att knulla som att spela live fick nog flickstackarn en bra och rolig start på allahjärtansdagsknullandet.HEJDÅ FRÅN ROBIN -
Gott nytt skitår
Jag filar på en årslista. Återkommer med den. Sålänge kan jag bara göra er uppmärksamma på några konserter för våren. Black Angels och Brian Jonestown Massacre. Tack för mig.
/nicklas
-
Lucka 17- The Concretes
Jag, molnet och FP delade på en flaska skeppet i lördags. Det smakade fint och fyllan blev en sån där lömsk som är smygande och väl kamouflerad. En sån där man brukar få på juldagen. En sån där som gör att man tycker att allt är lugnt fram tills dess att man då sitter i någon annans kiss och med burgaredressing i halva ansiktet, ni vet hur det är.
Vi tog oss till Strand för att kasta ett getöga på Concretes. Jag kliade mig på hakan och sa att ljudet var bra. FP anklagade mig för att vara gammal. Jag sa att om att tycka ljudet är bra så är jag väl det. Ljudet var bra. Det lät som på skiva. Tror jag. Jag har inte hört dem på skiva sen -03. Och jag hörde inga gamla låtar. “Spela de gamla goa låtarna” ville jag skrika. Men jag vågade inte. “Spela LLoyd låten” ville jag också skrika. Den är nämligen min världsbästa poplåt för tillfället. Det var tur att jag inte skrek för det var visst inte dom som gjort den. Det var Camera Obscura som gjort den. Dom har jag också sett. Ljudet var inte lika bra då. Men Concretes får följande betyg:
Ljud: Krispig 5:a
Presentation/Närvaro: 3:a
Trallvänligt: 3:a
Första date-vänligt: Klockren 5:a!!!
Barnvagns-vänligt: 1 🙁Det obligatoriska youtube-klippet:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Who4OL08iR8]/nicklas
-
This Is Head 26/9 2009
Innan jag gick från Debaser i lördags natt lovade jag Björn i This Is Head en femma i betyg. Kanske låter inställsamt men det var bra, riktigt riktigt bra.
Jag har som vanligt ingen som helst aning om hur jag ska orientera musiken. Referenser och sånt som man ska använda sig av för att vara en riktig recensent. Ibland bar det spår av Silverbullit och Henke som var med tyckte att det kändes som Hansson & Karlsson ibland. Men det där är av mindre vikt. Av vikt är däremot hur man bäddas in i musiken. Den där känslan av att uppslukas i monotona slingor som när som helst kan bryta ut i något annat. Det finns ingen enkel väg i This Is Heads musik men vägen som man tar, det är slingrig kraut, det är den rätta vägen. Drivet i låtarna gör att du aldrig står stilla. Du är uppslukat, på väg och hela tiden redo för att det kommer hända något annat. Under hela konserten steg pulsen. Ska det explodera? Kanske nu? I sista låten, som jag tror kallas för 003, exploderade det slutligen. En fantastisk avslutning och i ett medicinskt hänseende nödvändig då pulsen klockades på hjärtattack. Det är fem av fem. Hur skulle det kunna bli något annat.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=uE4OufYacF4]
/nicklas
