I morse vaknade vi upp med en ganska påtaglig huvudvärk men även med minnet av en grym spelning. När man sedan läste recensionerna från olika tidningar undrade man om man verkligen varit på samma spelning. Utan att hänga ut några namn kunde man läsa om Ian Browns falsksång och att Stone Roses jammade sönder spelningen, varav det sistnämnda är kanske den mest provocerande åsikten jag hört.
Ian Browns sång lät förvisso förjävligt i början, som på så många andra spelningar han gjort, men det blev bättre ju längre spelningen gick och det förstörde absolut inte känslan av att se ett legendariskt band. Ian Brown kan sjunga väldigt vackert i vissa stunder, helt förjävligt i andra.
En sak som är säker är dock att det finns få artister som någonsin haft samma star quality, någonting som man inte lägger samma vikt vid i tider som prioriterar transparens och ödmjukhet. Jammandet på Fools Gold och I am the Resurrection var gudomligt och det är sådana partier som gjort att Stone Roses fått den kultstatus de har i dag.
The Stone Roses kändes inte som ett par gamla gubbar som körde en reunionturné, det kändes som Stone Roses. Förhoppningsvis kan vi säga samma sak om The Cure i kväll.
För alla de som gillar den elektroniska scenen (vem gör inte?) bör ta sig till gula scenen kl.22.00 på fredag och spana in syskonen Elise och David Commathe – Au Palais. De har jämförts med akter som Austra, Fever Ray, Zola Jesus och har ett tilltalande gothmörker över sig. Det ska bli intressant och se om det här ljudlandskapet kan växa fram ytterligare på en livescen, speciellt med tanke på att de endast släppt en EP hittills. Och ja – det krockar lite med EM-matchen Sverige -England. Men som sann fotbollskännare så vinner Sverige med 4-0, det sista målet är ett snubbelmål och kan ses efteråt.