Category: Countryballad

  • Veckans Countryballad #5

    tomthall

    Nu är det dags igen. Lite oregelbundet är bra som flickan sa till biskopen. Men det jämnar ut sig sa han som sket i sadeln. Vad jag har gjort? Lägg dig inte i sa han som sket i sängen. Nu ska vi se sa mannen och skar av sig ögonlocken.

    Tom T Hall är en gigant. 11 ettor på listorna och 25-30 som hamnat top tio. Det är en gubbe som vet hur låten skall låta.  Tips på andra ballader är Thats How I Got To Memphis, I Took A Memory To Lunch och Old Dogs and Children and Watermelon Wine (som Alf Robertsson gjorde en fantastisk version av på svenska; Hundar, och ungar och hembryggt äppelvin) .  Eller kanske följande faller i smaken. Tillsammans med Bobby Goldsboro. Sött så det förslår. Paus från gråtarna. En Brokeback Mountain version av I Love där de försöker nästla sig ur den lätt homoerotiska undertonen genom att dedicera låten till nån läcker bondjänta i publiken och ändra i texten från I love you till We love you. De river av låten och verkar hängivna. Men mest av allt vill de nog ut på berget och fiska.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=tazBGsE4aa4&feature=related]

    Tom T Hall verkar vara den första i vår radda av Countrygiganter som inte levt rövare. Jag kan inte hitta några skandaler. Han har gjort barnvisor. Vafan.

    /nicklas

  • Veckans Countryballad #4

    glenncampbell

    För att få till en riktigt bra countryballad finns det en ingrediens som är den olyckliga kärlekens saffran. Geografi. Namn på städer. I Glenn Campbells fantastiska By The Time I Get To Phoenix sparas det inte på krydderiet. Det är smaker som knullar i munnen och dom knullar dig så överjävligt bra att du är fullständigt utmattad efteråt. Du tar en cigg och ligger kvar i sängen, svettig och äcklig.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=mUg5p3BncuQ&feature=related]

    Glenn Campbell har knarkat och supit. Haft fyra fruar, avlat 8 ungar och blivit arresterad ett flertal gånger. Släppt runt 70 skivor och varit med i en John Wayne rulle. Han ersatte Brian Wilson i Beach Boys under en period och var även gitarrist på Pet Sounds. Dessutom gitarrerar han på t.ex. Strangers In The Night med Sinatra, I’m A Believer med Monkees och You’ve Lost That Lovin’ Feelin av Righteous Brothers. Vi snackar alltså om ett monster.
    By The Time I Get To Phoenix skrevs av Jimmy Webb och spelades ursprungligen in av Johnny Rivers 1965. Men den blev berömd först 67 och då var det Campbell som stod för strupen. Mången covers har gjorts på låten. En fin är Nick Caves och den kan ni lyssna på HÄR.

    Ta en dusch, gör lite knipövningar och lyssna sen om och om igen och igen.
    /nicklas

  • Veckans countryballad #3

    Det blev inget förra veckan för jag var i glada Hudik. Nu är jag inte det längre och har därför letat upp en liten mumsbit att smaska på i några dagar. Denna gång är My Elusive Dreams sången som skall få ögonen att tåras på er. Som om ni tittade på slutscenen i Pretty Woman. Eller slagit er på tån så där som man kan göra. Eller hackat lök. Eller om någon av era kompisar suttit sönder en stol och blivit så fövånad att han/hon släppt väder.
    Det finns mängder av versioner av den här låten och min tanke var att introducera Glen Campbell, som vi kommer återkomma till, och Bobbie Gentry, som vi också kommer återkomma till. Men den version som var bäst var den med Tammy Wynette och David Houston. Återigen Wynette alltså. Men det kan inte hjälpas. Houston hade några hits på 60-talet och en rätt behaglig strupe. Mer vet jag inte.
    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=f6DZPPjmuAc]
    Njut för fan.
    /nicklas

  • Veckans andra countryballad

    jones

    Jag kan fan inte hålla mig. Det finns så mycket gott och jag kan inte hålla mig. Det blir en till veckans countryballad och det blir en riktig stänkare. Det blir en gråtare. En lipare. En riktigt smaskig dunderballad så tårarna sprutar över väggar och överkast. Du blir lämnad av din fru och allt du har kvar att säga är att det har varit en bra år för rosorna. Din stackars jävel.

    Skriven av Jerry Chesnut, som bland annat gjort låtar till Elvis och Johnny Cash, och framförd av George Jones. Det finns så mycket att skriva om Jones. Grava sprit och knarkproblem som brukligt. Kallades en tid för No-Show Jones på grund av alla inställda konserter. Gift två gånger innan 24 års ålder. Fantastiska låtar. Fantastisk röst. Ett utseende endast en mor eller Tammy Wynette (eller tre andra fruar) kan älska.  Tog vid ett tillfälle, när hans dåvarande fru gömt nycklarna till hans bil och lämnat huset, en åkgräsklippare 12 km till närmaste bar för att få bli full. Han är kanske den störste nu levande countrystjärnan och det finns faktiskt en ballad som är bättre än denna. Med en text som är så sorgligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Men den låten sparar vi lite på. Medans ni väntar. Njut för fan.

    [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=cNGSJbE6JT4]

    /nicklas

  • Veckans countryballad

    tammy

    Countryballaden är egentligen den enda sanna balladen. Jag vet att det svider i röven på många hårdrocksballadsälskare som läser detta men så är det tyvärr. Visa mig den hårdrocksballad som avhandlar skilsmässa på samma hjärtskärande sätt som D-I-V-O-R-C-E och jag skall genast ta ett steg ner från min något upphöjda position.

    Denna socialrealistiska pärla skrevs av Bobby Braddock och Curly Putman och blev en hit med Tammy Wynette 1968. Låten växer ytterliggare med Wynettes bakgrund i åtanke. Hon dog 1998, endast 55 år gammal och hade då fyra kraschade äktenskap och en mängd tragedier bakom sig. Nedbrända hus, agressiva stalkers och misshandel. Dessutom var hon gift med George Jones, countryballadens mästare, mellan 1969 och 1975. Därför kommer vi nog få anledning att återkomma till Tammy. Men medans ni väntar. Njut för fan. [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZQs3jZbxFTQ&feature=related]

    /nicklas