Nya spännande auktioner på vår Tradera-sida till förmån för Musikhjälpen 2012. Senaste objektet är en exklusiv Djurtube t-shirt signerad av Daniel Norgren med band. T-shirten produceras inte längre och Daniel Norgren är en artist ständigt på väg uppåt.
Djurtube T-shirt med Daniel Norgren-autograf!
Här kan ni se alla andra auktioner från Djurtube
Hej, jag heter J-O och jobbar på en av Sveriges största kvällstidningar. Jag skriver om TV. I helgen har jag tittat på programmet “Så mycket bättre”. Jag har sett båda avsnitten. I första avsnittet sjöng Miss Li en version av Pugh Rogefeldts “Här kommer natten”. Här kommer några ordvitsar på det:
Miss Räkning – Här kommer skatten
Miss En – Här kommer katten
Miss Tag – Här kommer barnet
Miss Förstånd – Här kommer sinnesjukdomen
Hjärtinfarktsöga
I lördags var det Olle Ljungströms tur att få sina låtar sjungna av andra artister. In i det sista hoppades jag att Darin skulle sjunga den här låten (som också råkar var en av de 40.000 miljarder bästa låtarna någonsin):
Ibland blundar jag hårt och tänker på Ron Maels Hitlermustaschliknande mustasch. Här kommer med Sparks med Hospitality on parade.
Nicklas har semester. Jag tar den här. 69:e plats, en plats att referera till snusk. Två människor med munnen uppfyllda av varandras kön. Friktion uppstår.
Det måste ha varit hösten år 2000. Jag besökte Ullareds pärla Gekås för första och hittils enda gången, på nedervåningen fanns det CD-skivor. Jättebilligt! Jag köpte Vägra raggarna benzin Vol.1 för 39:-. Jag åkte hem till mitt pojkrum och onanerade. Sen lyssnade jag på den nyinköpta skivan.
Summa summarum, spår 13 är till dags dato en av de 40.000 miljarder bästa låtarna jag någonsin har hört.
Stry Terrarie är ett av de 40.000 miljarder bästa artistnamnen jag hört, men det får bli en annan lista.
Efter två månader på resande fot kan jag konstatera att det inte bara är i Sverige som det är kutym att dricka sig full till skitmusik. Med “Somewhere Between Heaven Woolworths” som enda plattan på fickan och ett aldrig sinande oljud på gatorna var det därför fantastiskt när vi klev in på Phonograph i Hong Kong och jag blev påmind om hur jävla bra Silver Apples är. Speciellt om man dricker bärs i Hong Kong. Eller bara dricker bärs.
Med bara några dagar kvar till årets hetaste event (se till höger) så öppnar vi upp vår webshop. Där kan du beställa tröjor och tygpåsar. Är du medlem så får du rabatt. Är du inte det, får du inte rabatt. Att bli medlem kostar en hundring om året, det tjänar du snabbt in om du är Djurtube trogen. Bli medlem här.
Vi ses på fredag!
Sommaren 2011, vilken skit. Kanske du tänker. Jag är oförmögen att hålla med. Min första, och förhoppningsvis sista, fyra veckors semester innehöll inte många dagar av bloggvärdigt material. Förutom rivstarten med Hultsfred. pressackrediterad och glad i hågen såg jag några finfina framträdanden.
Så här med några månaders perspektiv kan jag konstatera att förhandsfavoriterna (främst Primal Scream) höll och skrällarna var få (även om jag från Djurtube-kollegor fått höra att Riddarna var förjävla bra och om än bättre live än på skiva) och trots brakförlusten för de nya ägarna hoppas och tror jag att Hultsfred håller fanan högt och lyckas locka till sig mer folk och intressanta akter till de småländska skogarna nästa år. Hultsfred behövs som en balans mellan det mer “kreddiga”(i brist på ett bättre, mindre vidrigt ord) och bekväma (ex. Way Out West) och Svensson-festivaler (ex. Peace and Love). En medelklass, som är så populärt att tillhöra i dagens samhälle. Lycka till.
Men det var inte det jag ville. Jag har glömt att informera om årets sommarplåga. Vit Päls har leverart den i form av “Beach 2011”. Förläng sommaren en liten stund och, för er som var där, minns djurtube-kvällen med deras fantastiska spelning (ska se om jag kan gräva fram något filmklipp från den kvällen att publicera).
Och jag lekte arga leken med din hund
Sen dess har jag mått illa det var något i hans soul
Den lille motherfuckern’ he was fucking me up
Jag dricker upp min cup I go hit the club
Trevlig sommar!
Från onsdagens resning till torsdagens regninga urladdning. Ett smatterband bestående av Primal Scream, The Prodigy och Suede. Hastigt vidare till fredagen. En mellandag, inte i juridisk mening, utan bandmässigt och hälsomässigt.
En thaifrukost satte griller i magen och P för njutningen. Bob Hund sågs, som vanligt inget att anmärka på trots den fåhövdade publiken. The Budos Band imponerade och ett antal ej namngivna band, där Erasure är värt att trots allt namnge, passerade i revy (ingen Stefan och Krister, utan mer åt Hjalmar-hållet) innan det var dags för mig att dra mig tillbaka…
Dag 4, dagens dag, inleddes med Old Kerry Mckee. En gedigen musiker som i torsdags spelade (eller duellerade) med Bob Log III. OKM & Bob Log har det gemensamt att de spelar trummor och gitarr på samma gång. Men där Bob Log spanar på framtiden kiketittar OKM på dåtiden. Där Bob Log kan bli lite enformig i sitt möl utnyttjar OKM dom begränsningar som finns med att vara en enmansorkester. Han spelar knastrig vinyl som intro till flera låtar och slänger in en panflöjt som ett wildcard. OKM känns bra och om ni har tur kanske erat favoritfanzine lockar honom till Tranås. Vad som är säkert är att det dyker upp en intervju med honom inom kort.
Under ett kort besök på campingen nyss hörde jag Ultima Thules cover på “Du gamla, du fria”. Jag går tillbaka och ser Stefan Sundström spela. Efter en låt om Olof Palme, en Ebba Grön-cover och två flaggor med texten “Stoppa högern” infinner sig den känsla som har genomsyrat årets festival. Var är jag? Vem är jag? Vilket år är det?
Om det är en bra eller dålig känsla kan jag inte avgöra just nu. Men det lutar åt bra.
1999 besökte jag Hultsfredsfestivalen för första gången. Jag var 18 och hade spring i benen. Nu är jag full i ett förtält igen. Här kommer en mogen reflektion.
